Frågor från läsekretsen

● Av vilken anledning har tidpunkten för Adams skapelse ändrats, först från 4028 f. Kr. till 4026 f. Kr. och nu senast i boken ”New Heavens and a New Earth” till 4025 f. Kr.?

På grund av det stora intresse som många har visat för bibelkronologien publicerar vi här en del upplysningar utöver vad som behövs för att besvara ovanstående fråga.

Bibelkronologi är ett intressant ämne för studium. När man tränger in i det, får man de profetiska och historiska händelser som omtalas i bibeln placerade för sig i den ordningsföljd de utspelats tiderna igenom. Det uppstår många problem i samband med bibelkronologien, problem som kan lösas först då tiden är inne för uppfyllelsen av Jehovas respektive profetior eller genom förökad biblisk kunskap eller nya arkeologiska upptäckter eller med hjälp av nyare bibelöversättningar, som bättre förmår klarlägga innehållet i Skrifterna på originalspråken. I detta sammanhang måste också erkännas att det i fråga om bibelkronologien finns åtskilliga relativt svårlösta problem av underordnad betydelse, som ännu inte kunnat lösas. Sällskapet Vakttornet har emellertid i största möjliga utsträckning bemödat sig om att hålla sina medarbetare väl underrättade om de senaste rönen i fråga om bibelkronologien, vilka överensstämmer med de historiska och profetiska händelser som finns nedtecknade i Skrifterna.

För att en tillförlitlig bibelkronologi skall kunna åstadkommas krävs att vissa absoluta tidpunkter fastställs. Sådana absoluta tidpunkter, som stämmer överens med bekräftade världshistoriska data, tjänar som utgångspunkter från vilka en rad bibliska tidpunkter kan fastställas med säkerhet såväl framåt i tiden som bakåt. Med avseende på bibelns grekiska skrifter har vi en absolut tidpunkt, den 19 augusti år 14 e. Kr.,a julianska kalendern (eller den 17 augusti, gregorianska kalendern), då kejsar Augustus dog och omedelbart efterträddes av kejsar Tiberius, som blev Roms näste härskare. Denna tidpunkt är fastställd i Roms historia. När det därför står skrivet i Lukas 3:1—3 (NW): ”I det femtonde året av kejsar Tiberius’ regering”, vet vi med säkerhet att Johannes måste ha börjat sitt ämbete som Guds tjänare — vilket skriftstället syftar på — på våren år 29 e. Kr. och vidare att Jesus måste ha börjat sin tjänsteutövning, som ju följde sex månader efter Johannes’, på hösten år 29 e. Kr.

Ett annat exempel på en absolut tidpunkt för de grekiska skrifterna är den 14 Nisan år 33 e. Kr., den dag då Jesus blev upphängd på tortyrpålen. Skriften visar tydligt och klart i Johannes 19:31 (NW) att Jesus dog på en veckodag som enligt vår almanacka motsvarar fredag, ty den därpå följande dagen (15 Nisan) sägs vara ”en stor sabbatsdag”, vilket innebar att två lagstadgade sabbater råkade infalla på en och samma lördag, nämligen 1) den vanliga judiska sabbatsdagen, som firades varje vecka enligt 2 Moseboken 20:10, och 2) den femtonde dagen i månaden Nisan, som — enligt föreskrift i Mose lag i 3 Moseboken 23:6, 7 — skulle firas som en vilodag, oavsett på vilken veckodag den råkade infalla. En dylik dubbel sabbat, som lagenligt inföll på samma dygn, inträffade endast med flera års mellanrum, vilket alltså ytterligare bekräftar att Jesus, enligt bibeln, dog på en fredagseftermiddag.

De noggranna astronomiska tabeller, som finns över månförmörkelser, sträcker sig tillbaka till 1207 f. Kr., och med hjälp av dem kan man fastställa en sådan absolut tidpunkt. Det framgår av dessa tabellerb att en månförmörkelse inträffade fredagen den 3 april år 33 e. Kr., julianska kalendern (eller den 1 april enligt vår nuvarande gregorianska kalender), på eftermiddagen sex minuter över tre, Greenwichtid. Eftersom månförmörkelse endast inträffar vid fullmåne och då det alltid är fullmåne den 14 Nisan, försäkrar detta oss om att fredagen den 1 april år 33 e. Kr. (gregorianska kalendern) är den absoluta tidpunkten för Jesu död.

Ännu ett exempel på en absolut tidpunkt för de grekiska skrifterna följer här. Arkeologer upptäckte under senare hälften av 1800-talet en viktig inskription i Delfi i Grekland, som i översättning delvis lyder: ”Klaudius Caesar [romersk kejsare 41—54 e. Kr.], pontifex maximus, innehavare av sitt tolfte tribunat [tolfte året som kejsare] ... hälsar staden Delfis invånare ... såsom Lucius Junius Gallio, min vän och prokonsul i Akaja skrev ... ”c Klaudius’ tolfte år som kejsare måste ha infallit i början av år 52 e. Kr., eftersom ”tolfte” är ett ordningstal, som omfattar elva hela år plus några månader; elva år plus dessa extra månader, räknat från år 41 e. Kr., då han började att regera, leder fram till år 52 e. Kr. Den här ovan nämnde Gallio är den romerske domare som åhörde klagomålen som framställdes mot Paulus i Korint, huvudstaden i den sydliga romerska provins i Grekland som var känd under namnet Akaja. I bibeln är nedtecknat: ”Medan nu Gallio var prokonsul i Akaja, reste sig judarna samdräktigt uppmot Paulus och förde honom inför domstolen.” — Apg. 18:12, NW.

Man får det intrycket av skildringen i Apostlagärningarna, att Gallio hade kommit till Korint endast kort tid innan judarna förde Paulus inför honom. Eftersom Dio Cassius omtalar ett påbud av Klaudius, i vilket krävs att nya ämbetsmän beger sig från Rom till sina anvisade provinser senast den första dagen i juni,d måste Gallio ha börjat sitt ämbete som prokonsul i Korint omkring den 1 juli 51 e. Kr. Detta fastslår sålunda sommaren år 51 e. Kr. såsom den säkra tidpunkt, då Paulus avslutade sin vistelse i Korint. Denna absoluta tidpunkt hjälper oss att fastställa kronologien för Paulus’ hela händelserika verksamhet som apostel och för större delen av Apostlagärningarna.

Den viktigaste absoluta tidpunkten med avseende på de hebreiska skrifternas förkristna period är den som utmärks av att Babylon, såsom huvudstad för det tredje världsväldet, störtades av Cyrus, persernas konung, som i bibeln kallas Kores. Denna händelse ägde rum den 13 oktober 539 f. Kr., julianska kalendern (eller den 7 oktober enligt vår nuvarande gregorianska kalender), och omtalas i Jesaja 45:1. Att detta är en absolut tidpunkt kan bevisas genom arkeologiska upptäckter och genom att man lyckats uttyda den ryktbara Nabonidkrönikan, i vilken tidpunkten för Babylons fall anges, en tidpunkt som chifferexperter kunnat fastställa till den 13 oktober 539 f. Kr., enligt romarnas julianska kalender.e

Med detta datum som utgångspunkt kan vi lätt se av Esra 1:1 att 537 f. Kr. var det år som konung Cyrus lät påbudet utgå om att judarna kunde återvända till Palestina, och det framgår också därav att templet började återuppbyggas på hösten samma år, 537 f. Kr. Hur räknar man ut detta? I Assyrien, Babylon och Persien kallades det år då en konung uppsteg på tronen för tronbestigningsåret, och inte förrän den första månadens första dag påföljande år började konungen räkna sitt första regeringsårs händelser.f Cyrus, härskaren över Persien, räknade sina regeringsår från vår till vår eller från Nisan till Nisan. Tiden från oktober 539 f. Kr. till våren 538 f. Kr. utgjorde alltså hans tronbestigningsår såsom härskare över det fjärde världsväldet, som uppstod efter det tredje världsväldets, Babylons, fall. Följaktligen började hans första regeringsår såsom ”konung av Babylon och konung av länder” omkring april 538 f. Kr. och slutade i april 537 f. Kr. Man har också faktiskt funnit en lertavla, daterad vid en tidpunkt som motsvarar vårt 4 april 538 f. Kr., vilken anger detta år, 538, såsom varande Cyrus’ första regeringsår.g Därför måste Cyrus’ kungörelse om judarnas återvändande ha ägt rum före april 537 f. Kr., vilket skulle innebära att judarna fick god tid på sig att flytta tillbaka till Jerusalem för att vara bosatta där på hösten 537 f. Kr., då de åter uppförde altaret på dess plats såsom den första åtgärden i arbetet med att återuppbygga templet. — Se Esra 3:1, 2.

Från året 1877 och till och med tiden för publicerandet av boken ”Sanningen skall göra eder fria” (utgiven på engelska 1943) räknade Jehovas vittnen år 536 f. Kr. som det år då judarna återvände till Palestina, och de grundade då sina beräkningar beträffande tiden för Babylons fall på världshistorisk litteratur som inte var tillförlitlig och inte hållit jämna steg med arkeologien. Följaktligen räknade man de sjuttio år, som Jerusalem skulle ligga öde enligt Jeremias profetia, från 536 f. Kr. till 608 f. Kr., i stället för — enligt vad som befunnits vara riktigare och som man nu med säkerhet vet — från 537 f. Kr. till 607 f. Kr. (2 Krön. 36: 21; Jer. 25: 12; Sak. 1:12) Då man nu har den absoluta tidpunkten för Babylons fall fastställd, kan man med säkerhet också fastställa året 607 f. Kr. såsom det år då Jerusalem föll, vilket skedde i och med att Babylons konung, Nebukadnessar, gjorde slut på den davidiska dynastien genom att taga Jerusalems siste härskare, konung Sidkia, till fånga.h Detta leder fram till det betydelsefulla årtalet i våra dagar, 1914, vilket utmärker slutet på de ”sju tiderna” om 2.520 år av hedniskt herravälde, räknat från Jerusalems första fall år 607 f. Kr. (Dan. 4:6—13; Luk. 21:24) Denna ändring på ett år, som föranledde oss att flytta tidpunkten för Jerusalems fall till år 607 f. Kr., tillkännagavs i boken ”Himmelriket är nära” (utgiven på engelska 1944), i fotnoten på sidan 184 (sidan 172 i den andra, i USA tryckta, upplagan), och även i Vakttornet, årgång 1952, sidan 398.

Det förefaller som om en hel del av våra läsare bekymrar sig onödigt mycket om tidpunkten för Adams skapelse, och några frågar: Av vilken anledning har tidpunkten för Adams skapelse ändrats, först från 4028 f. Kr. till 4026 f. Kr. och nu senast i boken ”New Heavens and a New Earth” till 4025 f. Kr.? Låt oss undersöka den framåtskridande bibelkronologien, som föranlett oss att göra de ovan nämnda ändringarna efter hand som vi fått allt större och större insikt och förståelse genom nytt ljus över Guds ord. — Ords. 4:18.

År 1944 — i samband med att boken ”Himmelriket är nära” (på engelska) utarbetades — upptäcktes vid ingående forskning av bibeln att en felberäkning om två år hade gjorts. I följande citat, hämtat ur denna av Sällskapet år 1944 utgivna bok, ges en fullständig förklaring: ”I boken ’Sanningen skall göra eder fria’, utgiven år 1943 (på svenska år 1945), är de kronologiska framställningarna på sid. 152 angående Jerusalems konungar, från Salomos efterträdare till Sidkia, grundade på 2 Krönikeboken, kapitlen 12 till 36. Denna synes visa, att dessa konungars regeringar följde omedelbart efter varandra. I verkligheten var det emellertid inte så, såsom det tydligt visas i Första och Andra Konungaböckerna, som ger oss en extra möjlighet att kontrollera uppgifterna om Salomos efterträdare genom att jämföra dessa Juda konungar med grannkonungarna i Israels rike, som omfattade de tio stammarna. ... Såsom den angives av Andra Krönikeboken, omfattar konungaperioden från Saul till Sidkia 513 år. Men när den mätes enligt de mera precisa och detaljerade Konungaböckerna, visar det sig, att den i själva verket omfattade 511 år eller 2 år mindre. Detta förhållande påverkar kronologien i sin helhet och flyttar tidpunkten för människans skapelse 2 år närmare år 1 e. Kr. och daterar den till år 4026 f. Kr., inte 4028 f. Kr.” — Fotnot, sidan 172.

År 1953, när tabellen i boken ”New Heavens and a New Earth” utarbetades, upptäckte man en felräkning på ett år. Med hjälp av Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna fick man klart för sig, att det råder en viss skillnad mellan de båda tal som står angivna i 1 Moseboken 7:6 och 1 Moseboken 7:11. Vad som här utgjorde en vägledning var det förhållandet, att två olika hebreiska ord använts i dessa verser, och detta anger en tydlig skillnad. I 1 Moseboken 7:6 motsvarar talet 600, med avseende på Noas ålder, 600 hela år, eftersom detta tal är vad man i allmänhet kallar ett grundtal, medan däremot i 1 Moseboken 7:11 talet 600, enligt den hebreiska grundtexten, är att betrakta som ett ord (600:e) och motsvarar 599 år plus en del av ännu ett år. Detta århundrade kallas till exempel för det tjugonde århundradet, vilket innebär att det har förflutit nitton hela århundraden från tideräkningens början, och dessutom lever vi över 54 år in i det därpå följande tjugonde århundradet. Då de ord som angav de båda olika talen blivit rätt översatta från den hebreiska texten, framstod överensstämmelsen mellan dessa tal till fullo, eftersom det klart visade sig att Noa måste ha gått in i arken i november, då floden började, när han var 599 år och några månader, men att han, några månader senare, medan han ännu befann sig i arken och flodvattnet fortfarande var kvar på jorden, fyllde 600 år. Eftersom vi, enligt den kronologi som vi tidigare fastställt, räknade med att Noa var 600 hela år, då han trädde in i arken, i stället för 599 år och några månader, som vi nu ser det, innebär detta, att tiden före syndafloden blir ett år kortare, varför Adams skapelse måste ha ägt rum på hösten år 4025 f. Kr. I förbigående sagt, föddes Jesus, som blev den andre eller ”siste Adam”, på hösten omkring den 1 oktober. — 1 Kor. 15:45, NW.

Det är tydligt, att alla bibelkronologiska tidpunkter för händelser som utspelades före 539 f. Kr. måste räknas bakåt i tiden med utgångspunkt från den absoluta tidpunkten 539 f. Kr. I den säkra tidpunkten 607 f. Kr., då Jerusalem föll, har vi en hållbar grund för det kronologiska fastställandet av det betydelsefulla årtalet 1914. Genom ett överväldigande antal synliga händelser, som inträffat sedan 1914, har detta framträdande vändpunktsår i mänsklighetens historia, 1914, blivit bekräftat mångfaldiga gånger.

Enligt 1 Moseboken 1:24—31 skapades Adam under den senare delen av den sjätte skapelsedagsperioden om 7.000 år. Nästan alla som på egen hand försöker fastställa bibelns kronologi antar felaktigt att Jehovas sjunde sjutusenårsdag, som ingår i skapelseveckan, började omedelbart efter Adams skapelse. Dessa kronologer räknar sedan ut, med utgångspunkt från Adams skapelse, som man nu beräknar ägde rum på hösten 4025 f. Kr., att de första 6.000 åren av Guds vilodag utlöper på hösten 1976. Men enligt vår nuvarande kronologiska uträkning (som vi erkänner vara ofullkomlig) skulle i bästa fall hösten 1976 vara slutet på de första 6.000 åren av människans historia, 6.000 år som människan funnits till på jorden, inte 6.000 år av Jehovas sjunde sjutusenårsperiod. Varför inte? Därför att Adam, efter det han hade blivit skapad, levde någon tid medan den sista delen av Jehovas sjätte skapelsedagsperiod varade, innan den sjunde perioden, Jehovas sabbat, begynte.

Det måste givetvis ha tagit ganska lång tid för Adam att ge namn åt alla djuren, vilket han fått i uppdrag att göra. Det framgår vidare av Nya Världens översättning av bibeln att även under den tid, då Adam höll på med detta arbete att ge djuren namn, skapades nya släkten av levande varelser, som Adam också fick ge namn åt. (1 Mos. 2:19, fotnot d, NW) Det var först sedan Adam hade avslutat detta sitt arbetsuppdrag som hans hjälpreda Eva skapades. Eftersom Gud inte alls skapade någonting nytt på den sjunde dagen, måste Eva ha skapats på den sjätte dagen. Detta bekräftas i den av Gud inspirerade redogörelsen för den sjätte dagen: ”Och Gud begynte skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” — 1 Mos. 1:27, NW.

Just detta förhållande, att ingen i dag kan fastställa (då det är en Jehovas hemlighet) hur lång tid Adam — och senare också Eva — levde under den sjätte skapelsedagens slutperiod, gör att ingen nu heller kan fastställa tidpunkten då sextusenårsperioden av Jehovas nu pågående vilodag utlöper. Det är uppenbart, att den tid, vars längd vi inte känner till, som Adam levde av sina 930 år, innan Jehovas sjunde dag, vilodagen, började, måste läggas till året 1976.

[Fotnot]