Hur man undgår Guds vredes vinpress

”Jag har trampat vinpressen allena, och av folken var ingen med mig; ja, jag trampade dem i min förbittring och trampade sönder dem i min vrede, och deras livsblod har stänkt på mina kläder.” Jes. 63:3, AS.

 1. Du borde vara glad åt att få kännedom om sättet att undgå vad? Varför?

OM DU kan undgå att få själva livet stampat ur dig, blir du då inte glad åt att få veta, hur du skall kunna undgå det? Den krigsskådeplats, som kallas Harmageddon och där ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer att utkämpas, kommer att vara lik en ofantlig, fruktansvärd vinpress för hela människosläktet. Jämförelsevis få av denna generations människor kommer att slippa att bli krossade till döds för evigt i den. Du kan undgå att bli krossad på detta sätt och kan få del i all den glädje med sång och jubelrop, som både skall beledsaga och följa efter trampandet av denna alltomfattande vinpress. Hur skall du kunna göra detta? Det är värt att veta.

 2. a) Hur förklarar Gud människoblodets vikt och betydelse? b) Vad är Gud fullkomligt berättigad att kräva för den människas liv, som blivit dödad utan att förtjäna det?

² Blodet, som fullt och ohämmat rinner genom din kropps ådror, betyder ditt liv som mänsklig själ. Den stora ”livets källa”, Jehova Gud, talar om för oss hur viktigt vårt förråd av blod är, i det han säger: ”Varje slags kötts själ är dess blod genom själen i det.” Vi kan därför se det förnuftiga och rimliga i hans befallning till oss att inte föra in blod från andra människor i vår organism, när han säger: ”Följaktligen sade jag till Israels söner: ’Ni få icke äta blodet av något slags kött, ty varje slags kötts själ är dess blod. Vilken som helst som äter det skall bliva avskuren.’ ” Eftersom blodet har livsvärde, tog Gud med rätta emot blodet av ett tillbörligt offer såsom försoningsoffer eller en återförvärvande köpesumma för det liv, som människosläktet hade förlorat till straff för ett orätt handlingssätt eller synd. Därför sade Gud: ”Köttets själ är i blodet, och jag har själv anbragt det på altaret för eder till att göra försoning för edra själar, ty det är blodet som gör försoning genom själen i det.” (3 Mos. 17:11, 14, NW; Ps. 36:10) Liksom det behagade Gud att taga emot ett tillbörligt offers livsblod som betalning för en annans liv som blivit förverkat, så är det fullkomligt berättigat av Gud att kräva, att den människas liv, som blivit dödad utan att förtjäna det, skulle uppvägas eller kompenseras genom att den som hade dödat henne miste sitt liv.

 3. a) Hur tillkännagav Gud för Noa och hans familj, att detta skulle vara regeln för hans handlingssätt? b) Vad står regnbågen inte som ett tecken på, och av vilka överlevande är Noa och hans familj därför en profetisk bild?

³ För mer än fyra tusen år sedan kungjorde Jehova detta som sin regel för de åtta människor som hade överlevt den alltomfattande syndafloden, nämligen Noa och hans familj, från vilka alla vi som lever nu härstammar. När Jehova Gud gav dem tillåtelse att äta kött av djur, sade han: ”Endast kött med sin själ — sitt blod — få ni icke äta. Och — förutom detta — edert blod av edra själar skall jag återkräva. Ur varje levande varelses hand skall jag återkräva det; och ur människans hand, ur någons hand som är hennes broder, skall jag återkräva hennes själ. Envar som utgjuter människans blod, av människan skall hans eget blod bliva utgjutet, ty till sin avbild gjorde Gud människan.” (1 Mos. 9:4—6, NW) Ett offerdjurs liv kunde inte utgöra någon gengäld för den dödade människans liv; endast dråparens eget liv, hans som var den dödades medmänniska eller ”broder”, kunde motsvara den gudomliga rättvisans krav. Fastän Jehova Gud vid den tiden hade låtit regnbågen framträda i skyn såsom ett evigt tecken på att han aldrig mer skulle utrota allt kött genom en flods vatten, står hans regnbåge dock inte som tecken på att han inte skall och inte vill krossa allt mänskligt kött med andra medel, liknande i en ofantlig vinpress. De åtta människor, som överlevde den flod som kom över hela jorden, står som ett profetiskt tecken och en garanti för att det kommer att finnas lyckliga överlevande, när människosläktet krossas i Guds vredes vinpress vid Harmageddon. — 1 Mos. 9:4—6, 11—16, NW; Matt. 24:37—39.

 4. Varför kommer livsblod att trampas ut i rättvisa i Harmageddonkriget?

⁴ Noa gjorde vin efter floden och använde därvid utan tvivel en vinpress. När man gjorde vin till att glädja människans hjärta, flöt blodet, saften, av druvorna i stor myckenhet under tramparnas fötter, som krossade dem i presskaret. I ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddonkriget, kommer människoblod att flyta, människoliv att utgjutas, i förut okänd skala, och ve dem som då är med i kriget mot Gud, den Allsmäktige! Eftersom livsblodet kommer att trampas ut i rättvisa, i Guds, den Allsmäktiges, vrede, kommer detta att ske på grund av en stor blodskuld, som vilar på människosläktet. Allt utgjutande av människoblod, som med orätt har skett i det flydda, kommer att motvägas av att de med blodskuld belastade får sina liv utsläckta genom att krossas. Det blir ingen orättvisa mot människorna; det innebär endast att de med rätta får betala den skuld som häftar vid dem.

 5, 6. Vilket öde, som vederfors Juda och Jerusalem, visar att det inte kommer att finnas någon tillflykt i någon del av kristenheten, och hur beskrev Gud genom Jesaja detta öde?

⁵ Vid denna förfärliga avrättning av de med blodskuld behäftade kommer det inte att finnas någon tillflyktsort i någon del av kristenheten, trots det att kristenheten för ett religiöst tal om Gud och påstår sig vara hans folk. Israeliterna för två tusen fem hundra år sedan gjorde detsamma, men det verkade inte som något slags trollmedel som kunde skydda dem, när Jehova gav uttryck åt sin vrede över att de uppsåtligt hade begått onda gärningar och brutit sitt förbund med honom och när han sålunda straffade Jerusalem och Juda land. Vid Harmageddon kommer kristenheten att få erfara detsamma som vederfors det forntida Juda och Jerusalem, den profetiska förebilden var den otrogna kristenheten. Gud beskrev i förväg vad som hände och sade:

⁶ ”Se, Jehova gör landet tomt och gör det öde och vänder upp och ned på det och förströr dess inbyggare. Och såsom det går med folket, så skall det gå med prästen. ... Landet skall bliva i grund uttömt och i grund utplundrat, ty Jehova har talat detta ord. Landet sörjer, det tvinar bort, världen försmäktar, den tvinar bort, de högmodiga i landet försmäkta. Och landet är förorenat under sina inbyggare, ty de hava kränkt lagarna, förändrat stadgan, brutit det eviga förbundet. Därför förtär förbannelsen jorden, och de som bo därpå dömas skyldiga; därför bliva jordens inbyggare förtärda, och få människor finnas kvar.” — Jes. 24:1—6, Da.

 7. Hur vände Jehova upp och ned på Juda land och Jerusalem, och vad var orsaken till att han gjorde detta?

⁷ Hur vände Gud upp och ned på Juda land och Jerusalem? Landet var fullt av judiska inbyggare, alldeles som en skål, som är full av vissa ting. Så behandlade Jehova landet precis som en full skål och vände upp och ned på det och stjälpte ur de människor som bodde där och tömde landet på det sättet, i det att han förströdde dess forna inbyggare. Jehova hade tidigare mätt ut en liknande behandling åt Samaria, den avgudiske, mordiske kung Ahabs huvudstad, och därför sade Jehova: ”Här skall jag låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda, att om någon hör om den, skall det ringa i båda öronen på honom. Och jag skall förvisso sträcka ut över Jerusalem det mätsnöre, som användes på Samaria, och även använda det vattenpass, som användes på Ahabs hus, och jag skall helt enkelt torka Jerusalem rent, alldeles som någon torkar den handtagslösa skålen ren, i det han torkar den ren och vänder den upp och ned. Och jag skall i sanning övergiva kvarlevan av min besittning och giva dem i deras fienders hand, och de skola helt enkelt bliva ett byte och ett rov för alla sina fiender.” Skälet till att landet på detta sätt skulle vändas upp och ned anges delvis i dessa ord om dess konung Manasse: ”Där var också oskyldigt blod som Manasse utgöt i mycket stor mängd, till dess han hade fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra — detta förutom hans synd, varmed han kom Juda att synda genom att göra det som var ont i Jehovas ögon.” (2 Kon. 21:10—16, NW) Omkring hundra år senare besannades denna olycksdigra profetia.

 8. Varför kom inte landet med rätta sidan upp, när det vändes upp och ned, och när blev därför landet försatt i sitt rätta tillstånd?

⁸ Kom Juda land och Jerusalem med rätta sidan upp genom att vändas upp och ned? Nej! Ty Jerusalem och dess tempel förstördes av babylonierna, Juda land föröddes och blev fullständigt avfolkat, ja, inte ens några husdjur lämnades kvar där, och de som möjligen fanns kvar av de förra inbyggarna blev antingen förda som fångar till Babylon eller också skrämda på flykt ned till Egypten. Landet var vänt upp och ned, liksom en handtagslös skål som tömts på sitt innehåll; så förvandlades det övergivna landet till en vildmark, en djungel, med dystra ruiner, hemsökta av vilda djur och fåglar, med hemska, klagande läten. Detta var inte Juda lands rätta tillstånd. Gud hade givit det åt sitt utvalda folk enligt sitt löfte, och han gav det åt dem till att bebos. Sedan han hade låtit det ligga öde och åtnjuta sabbat, så att dess jord fick vila, i sjuttio år, omstörtade han Babylon och förde tillbaka en trogen kvarleva av sitt folk därifrån, för att Jerusalem skulle bli uppbyggt igen och dess tempel återställt och landet befolkat på nytt. Ett land föddes på den dagen och var i sitt rätta tillstånd, likt en skål med den rätta sidan upp, fyllt med inbyggare som prisade och tillbad Jehova. I detta ser vi en profetisk bild av hur Jehova Gud kommer att bevara och befria en trogen kvarleva av människor till att överleva Harmageddon. — Jes. 45:17—22; 66:8, 9; 2 Krön. 36:17—23.

 9. Vid vilken sönderkrossande behandling liknas Jehovas sätt att handskas med Juda land, och vad illustrerar detta med avseende på kristenheten?

⁹ Det var på ett fruktansvärt sätt Juda land fick sin heliga stad och sitt heliga tempel förstörda, största delen av sin befolkning dödad av svärd, hunger och pest och sina överlevande inbyggare förskingrade i fångenskap och landsflykt i fiendeland. Denna erfarenhet kom från Jehovas hand, hans vilkens förbund de hade brutit och vilkens land de hade förorenat med oskyldigt blod. Det liknas vid att han trampade ned Juda land i en ofantlig vinpress, varvid liv gick till spillo och de skyldigas blod utgöts, allt i förfärande grad. (Jer. 2: 21; Jes. 5:1—8) Den som skrivit de profetiska Klagovisorna sörjer över det och säger: ”Skåden och sen, om det finnes någon sorg lik min sorg, vilken tillfogas mig, som Jehova har hemsökt på sin häftiga vredes dag. Herren har överlämnat mig i händer, ur vilka jag icke är i stånd till att stå upp. Herren har slagit ned alla de mäktiga männen hos mig; han har bådat upp en församling mot mig för att krossa mina unga män. Herren har trampat jungfrun, Juda dotter, som en vinpress. Jehova är rättfärdig, ty jag har gjort uppror mot hans bud.” (Klag. 1:12, 14, 15, 18, Da) Detta illustrerar vad det kommer att innebära, när Jehova låter kristenheten undergå vinpressbehandlingen i Harmageddonstriden. Det blir bara ännu förskräckligare då, ty kristenheten sträcker sig runt hela jordklotet. Må ingen mena att han då skall kunna finna tillflykt i den blodbefläckade kristenheten.

10, 11. a) Varför finns det ingen annan plats i denna gamla värld, där man kan undgå att bli krossad i Harmageddon? b) Varför har man skäl att undvika att ta sin tillflykt till ”jordens vinträd”?

¹⁰ Det finns ingen annan plats i denna gamla värld, där man kan söka tillflykt och räddning från att bli krossad vid Harmageddon. Alla nationer, både de i hednavärlden och de i kristenheten, kommer att bli nedtrampade liksom i en hela världen omfattande vinpress. Den världsliga tingens ordning är lik ett stort ”jordens vinträd”, som har brett ut sig över hela jorden och uppfyllt den med sin dåliga frukt, och nu är tiden i det närmaste inne, då hela detta vinträd skall bli uppryckt med rötterna och krossat och allt dess livsblod trampas ut med den största våldsamhet. Alla nationer, också de som hör kristenheten till och som gör anspråk på att vara kristna, har fört krig sinsemellan och dränkt jorden i blod, och nu, sedan Guds rike blivit fött i himlarna år 1914 och sedan denna konungsliga födelse blivit tillkännagiven världen runt av Jehovas vittnen, har nationernas ondska nått sin höjdpunkt, genom att de bereder sig för krig mot Jehova Gud och hans på tronen uppstigne konung, Jesus Kristus.

¹¹ I denna vätebombsålder når frukten på detta internationella ”jordens vinträd” sin fulla mognad, och den tid närmar sig, då detta ofantliga vinträd skall skördas, då det helt och hållet — med rot, grenar och frukt — skall kastas i Guds vredes vinpress. Jehova Gud till och med driver på mognandet av dess ogudliga frukt med denna uppfordran som nu kungörs av hans vittnen: ”Kungören detta bland nationerna; gören krigsförberedelser, väcken upp de mäktiga männen, må alla stridsmannen nalkas, må de komma fram. Smiden edra plogbillar till svärd och edra vingårdsknivar till spjut; må den svage säga: Jag är stark. Skynden eder och kommen, alla I nationer runt omkring, och församlen eder. Låt dina mäktiga komma dit ned, o Jehova. Må nationerna sätta sig i rörelse och draga upp till Josafats dal, ty där vill jag sitta till doms över alla nationer runt omkring. Huggen till med skäran, ty skörden är mogen; kommen, stigen ned, ty pressen är full, presskaren flöda över; ty deras ondska är stor. Skaror på skaror i avgörandets dal! Ty Jehovas dag är för handen i avgörandets dal.” (Joel 3:9—14, Da) Om någon nu tar sin tillflykt till grenarna på detta ”jordens vinträd”, i det han antingen fortsätter att vara en gren i det eller sitter under det och njuter dess frukt, så betyder det att han blir utplånad ur tillvaron tillsammans med det i Guds vredes vinpress. Att på detta sätt bli krossad är förvisso någonting som man har skäl att undvika.

12. Vad är en framträdande orsak till att Gud pressar livet ur denna världen, och vad är det som särskilt får vad som tillkommer det i detta hänseende?

¹² En framträdande orsak till att Gud skall pressa livsblodet ur denna världsliga tingens ordning är den enorma blodskuld som vilar på den och som den måste lida straff för. Detta gäller inte endast om denna världens politiska, kommersiella och sociala organisationer, utan också om dess religioner. Alla denna världens religioner sluter sig nu samman med det internationella förbundet, Förenta nationerna, och understöder det. Dessa religioner visas alla under en enda symbolisk bild, nämligen bilden av den stora skökan, ”Babylon det stora”, som rider på det sjuhövdade vilddjuret till en strid mot Jehovas ”herrars Herre och konungars Konung”. All orättfärdig blodsutgjutelse, som skett på jorden, har sin grund i falsk religion och läggs därför det hemlighetsfulla ”Babylon det stora” till last. I ord som framhåller denna skökas blodskuld, strax innan hon blir avrättad, säger Johannes, som fick se den syn som skildras i Uppenbarelseboken: ”Jag såg att kvinnan var drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Ja, i henne fann man profeters och heliga mäns blod och alla deras blod, som hava blivit slaktade på jorden.” (Upp. 17:6; 18:24; NW) När rättvisans Gud verkställer dom vid Harmageddon, låter han all världslig religion få vad som tillkommer den för dess vedervärdiga blodtörst och blodskuld.

13. Vad säger de himmelska härskarorna med avseende på denna domshandling, och hur kommer de skyldiga att dricka sitt eget blod?

¹³ På grund av denna domshandling lovprisar de himmelska härskarorna Jehova och säger: ”Prisa Jah, ni människor! Frälsningen och härligheten och makten tillhöra vår Gud, emedan hans domar äro sanna och rättfärdiga. Ty han har verkställt dom på den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin [religiösa] otukt, och han har utkrävt hämnd för sina slavars blod av hennes hand.” Den världsliga religionens långa skuldregister, som stinker av blod, måste nu dras fram i ljuset, och den kommande domen över dem som har utgjutit oskyldigt blod på den babyloniska religionens anstiftan måste kungöras, för att det skall framstå att Gud är rättfärdig: ”Du ... är rättfärdig, ... ty de utgöto heliga mäns och profeters blod, och du har givit dem blod att dricka. De förtjäna det. ... Ja, Jehova Gud, den Allsmäktige, sanna och rättfärdiga äro dina domslut.” (Upp. 19:1, 2; 16:5—7; NW) De skyldiga blir tvungna att dricka sitt eget livsblod, genom att de själva får lov att dö en välförtjänt död i Harmageddonkriget. — Jes. 49:26.