Hejda det onda sätt i gång det goda

ETT ont kretslopp kan brytas endast med godhet. Så länge som ont vedergälls med ont och hat föder hat och våldsgärningar eggar till våldsgärningar i gensvar, virvlar ondskans malström allt snabbare, och de som befinner sig i den sugs ned i den. Liksom en människa måste ha stark fysisk kraft för att kunna kämpa sig igenom en virvelström, så måste en människa vara andligen stark, om hon skall kunna motverka ett ont kretslopp genom att göra gott. Det behövs mera än ett visst mått av manlighet; det behövs ett mått av gudaktighet.

Jesus sade det: ”Ni hava hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’ Emellertid säger jag till eder: Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förfölja eder; på det att ni må bevisa eder vara söner till eder Fader som är i himlarna, ty han låter ju sin sol gå upp över både onda människor och goda och låter det regna över både rättfärdiga människor och orättfärdiga. Ty om ni älska dem som älska eder, vilken belöning få ni då? Göra icke också skatteindrivarna detsamma? Och om ni hälsa endast edra bröder, vad för något utomordentligt göra ni då? Göra icke också människorna i nationerna detsamma? Ni måste följaktligen vara fullständiga, såsom eder himmelske Fader är fullständig.” — Matt. 5:43—48, NW.

Aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom: ”Vedergällningen med ont för ont.” Han gav liknande råd åt tessalonikerna: ”Se till, att ingen vedergäller någon annan med oförrätt för oförrätt.” Detta går lätt att säga, men det är svårt att tillämpa. Likväl både sade och tillämpade Paulus detta: ”Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut; man talar illa om oss, men vi tala goda ord.” — Rom. 12:17; 1 Tess. 5:15; NW; 1 Kor. 4:12, 13.

Jesus ägde detta stora mått av gudaktighet, och vi blir uppmanade att ha honom till förebild att söka efterlikna: ”När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.” — 1 Petr. 2:23, 21.

I allmänhet är det så, att människor är goda och snälla mot sådana som är goda och snälla mot dem, visar hänsyn för sådana som är hänsynsfulla mot dem, är onda på sådana som är onda på dem, slår eller sårar sådana som slår eller sårar dem. Om du handlar efter det mönstret, då låter du andra forma ditt jag, bestämma ditt handlingssätt, göra dig till den du är. I själva verket gör de dig till vad de själva är och får dig att forma dig efter deras syndfulla avbild. Om du har höga normer för din handel och vandel, varför skulle du då sänka dem, därför att andras inte är så höga? Varför låta andras ondska få övertag över din egen godhet? Om du låter det hända, förnekar du dig själv, det du träder upp för, de principer som du sätter högt. Efterlikna Jesus, som inte kan förmås att svikta eller förneka sig själv, som alltjämt är densamme, trots deras svagheter som omger honom: ”Äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord. Ty han kan icke förneka sig själv.” — 2 Tim. 2:13.

Om du är stark nog att sätta stopp för det onda kretsloppet genom godhet, så kanske du kan komma att sätta i gång ett gott kretslopp. ”Ett mjukt svar stillar vrede.” Det mjuka svaret kommer inte av din svaghet; det har sin rot i den kraft och styrka du besitter, och den som är vred märker att det är så. Eftersom så många människor ger lika för lika, både när det gäller gott och ont, kommer du, när du bryter det onda kretsloppet, att sätta i gång ett gott kretslopp. ”Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” ”Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.” Det kan taga en viss tid, innan din godhet bär frukt och du får röna godhet från andra. Du kan inte så den ena dagen och skörda den nästa. Inte desto mindre är det så, att ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda. Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” — Ords. 15:1; 11:25; Pred. 11:1; Gal. 6:7, 9, NW.

Jehova Gud har sått ut kärlek åt människorna, och han får skörda kärlek från dem som inte är känslolösa för hans godhet. Gud skapade jorden som vi bor på, luften som vi andas, växterna och djuren som vi har till föda och vattnet som vi dricker. Många anser att det bara skall så vara, de tackar honom aldrig. De arbetar, de förtjänar pengar, de köper sig mat — varför skulle de då tacka Gud för den? Så resonerar de. Lantbrukaren kan så sin säd, han kan vattna och vårda utsädet, men han kan inte få det att växa: ”Varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa.” Om du söker källan till alla dina välsignelser, finner du snart svaret: Gud. Detta är en ofrånkomlig sanning, som gäller goda såväl som onda människor. — 1 Kor. 3:7, NW.

Men dåliga människor vägrar att erkänna sin skuld till Gud. Den kärlek som Gud sår ut åt dem faller i ofruktbar jord, och hela resultatet är liknöjdhet eller otro. Men det är annorlunda med tacksamma människor, med kristna. Att Guds kärlek slösas på dem väcker kärlek till gensvar hos dem: ”Vad oss beträffar, älska vi, därför att han först har älskat oss.” Det mest storslagna uttrycket för Guds kärlek är att han har sänt Jesus till en återlösare: ”Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” Det är i sanning ytterst få som ger ett tillbörligt gensvar på denna kärleksfulla anordning genom att älska Gud i ord och gärning: ”Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud.” — 1 Joh. 4:19, NW; 4:10; 5:3.

Bryt därför det onda kretsloppet genom att göra gott. ”Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” Besvara också den godhet som du får röna av andra. Besvara i all synnerhet, med kärleksfull lydnad, den kärlek som Gud slösar på oss. — Rom. 12: 21.

Avskyn det onda, hållen fast vid det goda. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man. Hållen frid med alla människor, om möjligt är och så mycket som på eder beror. — Rom. 12: 9, 17, 18.