Varför så otålig?

MÅNGA människor nu för tiden blir nervösa och oroliga när de måste vänta. Kanske kommer du på dig själv med att oroligt gå av och an, medan irritationen växer, då du måste vänta på bussen eller tåget några minuter mer än du beräknat. Kanske räknade du med att din man skulle komma hem litet tidigare, eller kanske du blir uppehållen av att vänta på din hustru. När något sådant händer, har du då ett glatt och vänligt ord till hands åt din äkta hälft då han uppenbarar sig? Eller är du ur humör och skarp i tonen?

Bibeln innehåller goda råd till vår vägledning, då den säger: ”Bättre är en tålmodig man än en högmodig. Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.” — Pred. 7:9, 10.

I denna jäktande värld, där ökad produktion är dagens lösen, är tålamod något sällsynt och människor ofta tvära till humöret. I denna värld råder också stor bedrövelse, folk känner sig olyckliga. Drivkraften i den gamla världen är själviskheten, den ande som tillhör ”denna tingens ordnings gud”. I sitt jagande för att tillfredsställa ”köttets begärelse” lägger människor ”köttets gärningar” i dagen, inbegripet ”vredesutbrott”. (1 Joh. 2:16; Gal. 5:19, 20, NW) De som lätt förtörnas över andras långsamhet försätter både sig själva och sin omgivning ur humör. Men varför skulle vi låta oss själva och andra få lida för ytterligare någon annans tillkortakommanden?

Vid samtal märker man snabbt vem som har tålamod. Den som har tålamod väntar villigt på sin tur att tala. Den som saknar tålamod försöker ideligen avbryta den andre.

Aposteln Petrus manar oss att ”betänka, att vår Herres tålamod innebär frälsning”. (2 Petr. 3:15, NW) Det råder inget tvivel om detta: Guds tålamod har givit oss en möjlighet att vinna frälsning. Om vi visar tålamod mot andra, gör vi det lättare för dem att ta emot denna föranstaltning. Vi måste visa sådant tålamod mot dem som vi undervisar i Guds ord, och naturligtvis skall vi visa det mot dem som tillhör vår familj. Tålamod är betydelsefullt när det gäller de stora tingen i livet och bör inte försummas när det gäller de små tingen.

I stället för att visa dig irriterad och otålig bör du påminna dig rådet i Ordspråksboken 16:21 (NW): ”Den som är vis i hjärtat skall kallas förståndig, och den som har sötma på sina läppar lägger övertygande kraft därtill.”