Det bokstavliga och det andliga olivträdet
AV ALLA träd som omnämns i bibeln kan olivträdet sägas vara det som tilldrar sig största intresset. Första gången det omtalas är när det berättas att Noa identifierade det löv som en av hans duvor hade med sig såsom ett olivlöv. — 1 Mos. 2:9; 8:11.
Olivträdets löv sitter parvis och ser grågröna ut. I blomningstiden tyngs olivträdet ned av millioner blommor, men mindre än en procent av dessa blir slutligen till frukt.
Olivträdet hör till de förhållandevis få trädslag som både bär löv och är ständigt gröna. Det uppnår ofta ”en ofantlig ålder”, i det att några träd lever sekel efter sekel. Ett olivträd har ”nästan outtömlig förmåga till förnyelse, så att nya stammar växer upp från rötterna, när de gamla har dött”. — McClintock och Strongs Cyclopaedia.
Av särskilt intresse är olivträdets enastående egenskaper, när det gäller ympning. Grenar av ett vilt olivträd, som ympats in på ett odlat olivträd, bär utmärkt frukt. Hos andra träd är det alldeles tvärtom, vilda grenar som ympats in på ett odlat träd bär endast vild frukt. — Schaaf-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge.
I Palestina var det ständigt gröna olivträdet mycket uppskattat för sin skugga och hörde till de träd, vilkas grenar användes till att göra hyddor av under lövhyddohögtiden. Dess frukt, oliven, åts eller också pressade man oljan ur den. Olivoljan var ett av de viktigaste födoämnena i de tider som bibeln skildrar. Så till exempel livnärde sig änkan i Sarefat av mjöl och olja. (1 Kon. 17:8—16) Oljan tjänade också som läkemedel, såsom både David och Jesus framhöll. (Ps. 23:5; Luk. 10:34) Till lamporna i det heliga i tabernaklet och templet användes olivolja. (2 Mos. 27:20) Likaså utgjorde olivolja en av ingredienserna i den heliga smörjelseoljan. — 2 Mos. 30:24.
Sedan David i en psalm talat om de ondas slut, utbrister han jublande: ”Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.” En okänd psalmist ger det löftet åt ”envar som fruktar HERREN [Jehova]”, att ”lika olivtelningar [varda] dina barn omkring ditt bord”. Profeten Hosea brukade en liknande bild för att förutsäga det andliga Israels välgång: ”Telningar skola utgå från honom, han skall bliva lik ett olivträd i fägring.” Och både i Sakarja 4:3, 11—14 och i Uppenbarelseboken 11:4 liknas Kristi smorda efterföljare, som bär vittnesbörd på hela jorden, vid två olivträd. — Ps. 52:10; 128:1—3; Hos. 14:7.
Smörjelseoljan, som användes till att smörja Israels konungar och överstepräster med och som hade ett antal ingredienser med olivolja som den förnämsta, är en bild av Guds heliga ande eller verksamma kraft, varmed Jesus Kristus och hans kropps lemmar blir smorda. Vi läser också upprepade gånger om ”glädjens olja”. — Jes. 61:3; Hebr. 1:9; Apg. 2:33; 10:38.
Det kanske mest välkända bruket av olivträdet som symbol är det som Paulus gör i Romarna 11:17—24. Denna bild får ökad kraft och innebörd i betraktande av det här förut sagda. Således är Jehova Gud, ”olivträdets saftrika rot”, förvisso av ”ofantlig ålder” och har outtömlig förmåga att förnya. Jesus Kristus såsom detta träds stam dog en gång, men ”roten” sörjde för att han kom till liv igen. Och som det är med grenar från ett bokstavligt vilt olivträd — i motsats till vad förhållandet är med andra fruktträd — så sker inympandet av de hedniska vilda olivgrenarna inte för att förbättra trädet, utan för att de skall kunna bära frukt som är välbehaglig för Jehova Gud, vilket de annars inte kunde göra.
Vi kan också finna analogier mellan det gagn man har av det naturliga olivträdet och det som det andliga olivträdet skänker. Liksom det ena erbjuder vederkvickande naturlig skugga, så ger det andra vederkvickande andlig skugga. (Jes. 32:2) Liksom det ena gjorde naturligt ljus möjligt, så är det andra ett andligt ljus. (Matt. 5:14) Liksom det ena bär naturlig frukt, så bär det andra andlig frukt. (2 Petr. 1:8) Och liksom det ena möjliggjorde fysisk läkedom, så gör det andra andlig läkedom möjlig. — Jak. 5:14—16; Upp. 22:2.