En blind man börjar kunna
HUSTRUN till en kretstjänare i Korea skriver: ”För omkring sex månader sedan, när min man var på kretstjänarbesök i en av församlingarna i Söul, träffade jag där i arbetet från dörr till dörr en blind man som visade sig vara välsinnad. Min predikan handlade om välsignelserna på den paradisiska nya jorden, där synen skall återställas och där det kominer att råda fullkomlig hälsa och lycka. Han visade stort intresse för budskapet. Fastän han inte kunde läsa, var han villig att prenumerera på Vakttornet för ett år och tänkte att en av hans vänner skulle kunna läsa tidningen för honom. Han har alltid haft stor kunskapshunger och är en bildad man. Hans hem har blivit en samlingsplats för hans blinda vänner.
Vi gjorde upp om att jag skulle göra återbesök följande dag, och det gick då lätt att börja ett bibelstudium. Han skulle ha velat skaffa sig några publikationer på blindskrift, så att han kunnat göra snabbare framsteg i studiet, men vi hade inga skrifter på koreansk blindskrift att erbjuda.
När min man och jag kom tillbaka till församlingen fyra månader senare, fann vi att denne välsinnade man hade gjort storslagna framsteg, ja, han kom till alla församlingens möten och predikade för sina vänner. Han bad att man skulle hålla studium med honom två gånger i veckan, så att han skulle kunna göra snabbare framsteg och kunna få bli döpt snart.
Det var ungefär vid samma tid som vi läste i den engelska upplagan av Vakttornet om en man i Japan, som hade dömts för mord men som hade lärt känna bibelns sanningar under sin fängelsetid. Han hölls visserligen i fängelse, men det dröjde tio år innan han avrättades, i juni 1959. Det var under de sista åren av denna sin väntan som han kom i kontakt med budskapet om Riket. Han överlämnade sig åt Jehova Gud och symboliserade detta genom dop i vatten, vilket försiggick i fängelset. Före sin avrättning gjorde han allt han kunde för att delge de goda nyheterna åt fångvaktare och fångar, och till andra, däribland släktingar till dem han hade dödat, skrev han brev. Han ägnade sig också åt blindskrift och överförde ett antal av Sällskapets publikationer till blindskrift och lät sända dessa till personer i olika delar av Japan, också till blindskolor.
Eftersom vår välsinnade korean kunde läsa japansk blindskrift, skrev vi brev till Japan och bad om några av dessa skrifter. Strax före vår områdessammankomst i april kom det en låda som innehöll ett antal publikationer på blindskrift, och min man och jag tog dem omedelbart med till den blinde mannen. Innan vi räckte honom böckerna, berättade vi för honom om brodern som hade överfört dem till blindskrift. Vilken glädje var det inte för oss att se hur hans fingrar sakta gled över skriften och iaktta honom, då hans läppar formade orden: ’Dessa goda nyheter om riket’! ’O!’ utbrast han, ’nu har jag äntligen något som jag kan studera och använda för att hjälpa mina blinda vänner att inse sanningen.’ Sedan han hade kommit med en del frågor om brodern som hade arbetat med dessa böcker på blindskrift, sade han: ’Tänk om jag skall kunna få träffa honom i den nya världen och se honom och tacka honom för denna underbara gåva!’
Denne välsinnade man, som är fysiskt blind, har nu vunnit andlig syn och är en förkunnare av Riket. Han har verkligen kommit ut ur mörkret och fröjdas nu i Jehovas underbara ljus.”