Frågor från läsekretsen
● Hur bör en överlämnad kristen enligt Skriften betrakta fackföreningar och deltagande i dessas verksamhet? — S. B., USA.
Skriften manar de kristna: ”Drag försorg om det som är tillbörligt inför alla människor.” ”Förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” Dessa verser har med fackföreningsanordningarna att göra, ty för att lyda de manande orden här kan det bli nödvändigt för en kristen att gå in i en fackförening. Man kan se en viss likhet mellan ens plikter såsom fackföreningsmedlem och ens plikter såsom medborgare i ett land. För de allmänna tjänster, som landets styrelse sörjer för, betalar den kristne skatt; och likaså kan han med rätta betala sina kontingenter till fackföreningen, eftersom detta i själva verket är ett slags arbetsförsäkring. Ingenting kan fördenskull invändas mot att en kristen är rätt och slätt en medlem av en fackförening, betalar sina kontingenter och hörsammar maningen att nedlägga arbetet, om det bleve fråga om strejk. — Rom. 12:17; 1 Tim. 5:8; NW.
Men en kristen bör inte engagera sig i fackföreningsrörelsen i den utsträckningen att han åtar sig någon uppgift som funktionär inom föreningen. Och om strejk skulle bryta ut, bör han inte gå med på att vara strejkbrytar- eller blockadvakt eller på annat sätt agitera för strejkens syften. Framför allt bör han inte ta del i några våldsamheter när det gäller arbetstvister, ty ”en Herrens slav behöver icke strida”. ”Hållen frid med alla människor, om möjligt är och så mycket som på eder beror.” Liksom en kristen är neutral i vad det gäller hans hemlands politik och krig, blandar sig inte den fackföreningsmedlem som är kristen i föreningens styrelse och organisation och ekonomiska strider utan håller sig strikt neutral. — 2 Tim. 2:24, NW; Rom. 12:18.
● Om min köttslige broder, som är utesluten, och hans familj, vilka bor på annan ort, kommer och hälsar på hos oss, kan jag då ta emot dem och rentav låta dem stanna över natten, om det skulle vara nödvändigt? — E. T., USA.
Att någon som är ens nära släkting blir utesluten sliter inte av de naturliga blodsbanden. Uteslutning kan till exempel inte i sig själv bryta äktenskapliga band. Om en köttslig broder, som är utesluten, kommer på besök till en kristen tillsammans med sin familj, därför att de är släkt och inte därför att det finns någon kristen samhörighet dem emellan, då kan han bli hövligt mottagen på grundval av dessa köttsliga, jordiska band. Men de kan naturligtvis inte ha någon andlig gemenskap, och den besökande kan ej betraktas som en församlingsmedlem, utan samtalet bör begränsas till familjeangelägenheter och andra jordiska ting.
Man måste vara förnuftig i sådana här saker, och om släktingarna bor på annan ort och inte kunde ta sig hem igen samma dag utan skulle behöva ligga över, skulle det inte vara orätt att visa ytterligare hövlighet och låta den besökande stanna över natten, men bara därför att denne släkting och de som var i hans sällskap stod en nära till följd av blodsbanden, och inte till följd av några andliga band.
Det är naturligtvis inte nyttigt att uppmuntra till ofta förekommande samvaro bara därför att man är släkt. Det skulle hindra fullgörandet av våra förpliktelser mot Herren Gud och skulle kunna sätta vår andliga hälsa och ostrafflighet i fara. Den princip, som bör ligga till grund för vårt handlingssätt i sådana här fall, finner vi i Matteus 12:47—50, och den bör vi alltid ha i minnet. När en person sade till Jesus: ”Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig”, så svarade han: ”Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder? ... Var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.”