Frågor från läsekretsen
● Hur kan flickor skydda sig mot frestelser i denna könsgalna värld?
När en flicka når puberteten, dvs. när hon uppnår fysisk mogenhet, har hennes kropp utvecklats mycket längre i sexuellt avseende än hennes sinne. Unga människor tycker om att vara tillsammans, först i en kamratkrets, senare två och två. Om de då inte har fått undervisning av sina föräldrar i sådana ting som rör det sexuella, är det sannolikt att en pojke och en flicka blir för intima och hänger sig åt grov flirt. De kanske håller på med detta en tid utan att märka några dåliga följder. Men med tiden medför den grova flirten, kel och smek, stor fara. Varför det? Vi kan, till svar på denna fråga, lära en del om skapade varelser och könsdrifterna genom att studera nötkreaturen, såväl vilda djur som tama.
Stora boskapshjordar, bestående av både han- och hondjur, går och betar över vida fält. Vanligen faller det inte handjuret, tjuren, in att det skall närma sig ett hondjur, en ko, för att para sig. Och om tjuren skulle komma för nära en ko, skulle han inte bli välkomnad, utan han skulle bli mycket omilt stångad. Någon ”grov flirt” eller parningsakt tillåts inte mellan tjuren och kon, ty denna är inte i ett sådant fysiskt tillstånd att befruktning kan äga rum. Tjuren tycks förstå detta och håller sig på behörigt avstånd. Men när kon är i ett sådant tillstånd att befruktning kan äga rum, låter hon detta bli känt. Om det inte finns något handjur i hjorden, ger hon sig i väg för att finna ett sådant, och hon är orolig tills hon finner ett handjur och blir betäckt av det. När detta har skett är kon nöjd och belåten, och resultatet blir slutligen en kalv. I samband härmed är det av intresse att framhålla att det för handjurets del inte finns någon period då det inte är redo att låta para sig.
Om vi människor tar lärdom av dessa skapade varelser, kan vi få veta en del betydelsefulla ting om könsdriften, nämligen syftet med den och vad som blir följden av att man ger efter för den.
När en flicka, som har nått pubertetsåldern, är i ett sådant fysiskt tillstånd att hon kan bli gravid, blir hennes könsdrift, alldeles som i fallet med kon, mycket starkare. Om hon är tillsammans med en pojke, är hon böjd för att tro att det är ”pojkvännens” charm som väcker denna underbara, nya känsla hos henne, och hon blir blint förälskad i honom. Om pojkvännen blir sexuellt upptänd och låter henne förstå detta och om hon så utlämnar sin kropp åt den förälskade pojkvännen, när han gör sina närmanden, är det mycket troligt att hon blir gravid som följd av bara en enda sexuell handling av detta slag.
En del människor menar i sin dårskap att de vet när det inte medför någon ”risk” att ha könsumgänge med någon av det motsatta könet och att de på så sätt kan undvika att bli havande, men detta är ett gruvligt misstag från deras sida. Till och med lärda biologer vet inte exakt när det inte finns någon risk för att en kvinna skall bli gravid. Detta beror nämligen på icke kända variationer i menstruationscykeln hos olika kvinnor.
När ett ägg, som kan utvecklas till ett barn, har frigjorts i en av äggstockarna hos kvinnan, förs det genom äggledaren till livmodern. Under denna tid, som i fråga om längd varierar från kvinna till kvinna, kan befruktning äga rum, om ägget i äggledaren sammanträffar med en levande sädeskropp. Under denna tid är kvinnan upptänd i sexuellt avseende och redo för könsakten, som vid ett sådant tillfälle kommer att få till följd att ett barn blir till. Detta privilegium att föda barn tillhör endast kvinnorna. Ja, detta är ett huvudskäl till att kvinnosläktet skapades.
Det har hänt att en flicka blivit gravid till följd av ett enda samlag med en pojke. Vilket pris får inte en sådan flicka, en jungfru, betala för att hon under några minuter fått tillfredsställa sina sexuella drifter! Om människor slår in på denna farliga och syndfulla kurs, finner de det svårt att övervinna frestelser längre fram. När en ung, ogift flicka faller för frestelsen, är det pris hon betalar ohyggligt: skam, sorg, fördärvat rykte, oändliga bekymmer, risk att bli utesluten ur en församling, om flickan har varit en åt Gud överlämnad medlem av den. Det är hög tid att flickor lär sig förstå hur deras kroppar är funtade och hur de fungerar, i all synnerhet när det gäller könslivet. Om så en flicka med klart förstånd och insikt tar sig i akt, när ett ägg har frigjorts och ger upphov åt sexuell oro och starka drifter inom henne, kommer hon att kunna uppträda som en verklig dam, som vid alla tider och tillfällen är moraliskt oförvitlig. Hon kommer att undvika varje kränkning av sin jungfrudom och den skam och skuldmedvetenhet som bleve en följd av att hon läte den bli kränkt. Vist och förståndigt kommer hon i stället att leva sitt unga liv så att hon så småningom kan bli en ren, lycklig hustru och mor till i ett äktenskap födda barn, under det att hon hela tiden vandrar hänemot den nya världen, där rättfärdighet skall råda och där det inte skall finnas några sexuella problem till följd av att man tvingas leva bland könsgalna människor.
● Var vänliga och förklara Jeremia 31:22 (AV): ”En kvinna skall fatta om en man.” — J. B., Nyasaland.
Satsen i fråga kan återges på många olika sätt. Reviderade standardöversättningen lyder till exempel: ”En kvinna skyddar en man.” Moffatts översättning lyder: ”En svag kvinna blir manhaftig!” Rotherham lyder: ”En kvinna försvarar en stark man!” Några andra lyder såsom Konung Jakobs översättning, som väckt frågan. Men inga av dessa tar hänsyn till den omgivande texten, som talar om Israels otrohet.
Nya Världens översättning av Jeremia 31:22 är mycket mera begriplig. Den lyder: ”Hon som blott är kvinna skall ansätta en rask man.” Detta är något nytt som Jehova Gud säger att han skall skapa på jorden. Fram till den tiden vände sig hans folk, till vilket han stod i äktenskapligt förhållande, i otrohet än åt det ena hållet och än åt det andra. Nu uppmanar Jehova Gud jungfrun Israel att sätta upp vägmärken och resa vägvisare åt sig, som skall visa henne vägen tillbaka, och att fästa sitt hjärta och sinne vid den farväg som leder tillbaka. Jehova skall ge henne av sin ande, så att hon skall bli ytterst angelägen att komma tillbaka. Liksom en hustru skulle ”ansätta” sin äkta man, för att bli tagen till nåder igen eller uppnå ett gott förhållande till honom, så skall alltså Israel, som Jehova Gud hade tagit till äkta, ansätta honom för att åter komma i ett gott förhållande till honom såsom hennes äkta man i överensstämmelse med lagförbundet. Inom parentes sagt kommer denna tanke också fram i lydelsen i En amerikansk översättning: ”Kvinnan friar till mannen!”