Frågor från läsekretsen
● Vakttornets publikationer påstår att Isak var fem år gammal, när han blev avvand. Vad finns det för grund för ett sådant påstående? — H. S., USA.
Skriften säger inte direkt hur gammal Isak var, när han blev avvand, men av de fakta som den innehåller kan vi likväl få veta hur det förhöll sig. Stefanus sade, såsom det heter i Apostlagärningarna 7:6, 7: ”Vad Gud sade var detta, att hans [Abrahams] säd skulle leva såsom främlingar i ett land, som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.” — 1 Mos. 15:13.
Vad skulle hända vid slutet av denna tidsperiod? Första Moseboken 15:14 svarar: ”Men det folk, vars trälar de bliva, skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.” Gud lät sina domar gå i verkställighet på Egypten, då han lät tio plågor drabba detta land, och sedan drog israeliterna ut därifrån lastade med dyrbara ägodelar som de fått av egyptierna. De gick så över Röda havet och drog mot sydöst till Sinai berg, där de samlades för att tillbedja Jehova. — 2 Mos. 7:4, 5; 12:35, 36.
Såsom det visas av den bibliska kronologiska tabell som återfinns i Vakttornet för 1 juli 1951, sidorna 306—309, och i boken ”Nya himlar och en ny jord”, inträffade denna befrielse ur den egyptiska träldomen år 1513 f. Kr. Eftersom detta datum anger slutet på de fyra hundra årens förtryck, måste denna period ha börjat år 1913 f. Kr. Enligt samma kronologiska tabell var Isak fem år gammal vid denna tid.
Det hade förutsagts att Abrahams säd skulle leva såsom främlingar i ett land som inte tillhörde dem. Detta gick i uppfyllelse från och med Isaks födelse, ty hans far hade lämnat sitt hem i Ur och levde såsom främling eller bofast utlänning i södra Palestina. Det hade också förutsagts att denna säd skulle råka i tjänarställning eller i slaveri, men ett sådant förhållande rådde inte under hela den tid, då de levde såsom främlingar i landet. Inte förrän 1750 f. Kr. blev Josef såld till slav av sina bröder och förd till Egypten, varefter han längre fram blev den främste ministern i detta land. Därpå blev hans avkomlingar i sinom tid tillika med hans bröders avkomlingar, som hade dragit ned till Egypten och hade blivit ett talrikt folk, tvingade till hårt slavarbete där. Det är således uppenbart att slaveriet, som upphörde år 1513 f. Kr., inte varade under hela den fyra hundra år långa perioden. Likväl började Abrahams säd utsättas för förtryck fyra hundra år före befrielsen ur Egypten. Ett sådant förhållande tog sin början då Isak blev avvand. Det var vid det tillfället, enligt vad bibeln klart och tydligt framhåller, som Ismael, Saras egyptiska tjänstekvinnas son, drev gäck med Isak. Eftersom den fyra hundra år långa perioden anger att Isak var fem år gammal, när detta ”förtryck” började, och eftersom den, enligt skildringen, började vid den tid, då han blev avvand, måste vi dra den slutsatsen att han blev avvand vid fem års ålder. — 1 Mos. 21:8, 9, 1878.
I våra dagar, när så många kvinnor i Västerns länder vägrar att amma sina barn eller skär ner digivningstiden till från sex till nio månader, tycks en tid av fem år obegripligt lång. Men dr D. B. Jellife framhåller i Infant Nutrition in the Subtropics and Tropics att barn i många delar av världen blir avvanda först efter en tid på från aderton månader till två år, att det ofta i latinamerikanska länder förekommer att barn blir ammade upp till två eller tre år och att det i Arabien är vanligt att en mor ger sina barn di under tidsperioder som varierar mellan tretton och trettiotvå månader. På många platser utsträcks digivningstiden eller laktationsperioden, som det heter i läkarkretsar, fram till nästa havandeskaps inträde.
På medeltiden var det i Europa vanligt att avvänjningen skedde efter två år, och på mackabéertiden skedde den förmodligen efter tre år, ty i 2 Mackabéerboken 7:27 läser vi om en kvinna som hade givit sin son di i tre år. Det finns inte så få läkare som anser att modersmjölken vida överträffar komjölk i fråga om näringsvärde, och några påstår att ju längre barnet får av modersmjölken, desto starkare kommer det att bli. Med tanke på Saras varma tillgivenhet för Isak, han var ju dessutom inte bara hennes förstfödde son utan också hennes ende son, är det lätt att förstå varför hon kan ha ammat honom i fem år.
Vi vill också påminna om att den unge Samuel blev förd till templet eller tabernaklet för att tjäna där omedelbart efter det att han hade blivit avvand. Eftersom inte ens prästernas avkomlingar blev räknade bland dem som det gjordes särskilda föranstaltningar för, förrän de var tre år gamla, måste Samuel ha varit åtminstone tre år, när han blev överlämnad för att tjäna i templet, ja, han var kanske äldre. Ett barn som var för ungt skulle ha varit till föga hjälp för de vuxna i att utföra de olika tjänsterna i Guds hus. — 2 Krön. 31:16; 1 Sam. 1:22—24.