Frågor från läsekretsen
● Vad beror det på att det i Nya Världens översättning har gjorts en ändring i lydelsen av Efesierna 5:13? I 1950 års upplaga heter det nämligen: ”Allt som gör uppenbart är ljus”, men i 1961 års upplaga har satsen ändrats till: ”Allt som göres uppenbart är ljus.” — R. J. S., USA.
Uttrycket ”som gör uppenbart” i Efesierna 5:13, vilket vi finner i 1950 års upplaga av Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, eller uttrycket ”som göres uppenbart”, såsom det heter i 1961 års upplaga av den fullständiga Nya Världens översättning, är ett återgivande av det grekiska ordets participform, och detta ord betyder ”att göra uppenbar”, när det står i aktiv form. Men detta grekiska particip står inte här i Efesierna 5:13 i aktiv form, utan kan hänföras antingen till den grekiska verbform som kallas medium eller till grekiskans passiva form. När man arbetade med 1950 års upplaga, räknade man med att det grekiska participet stod i medium, såsom man gjort i Engelska auktoriserade översättningen, som har liknande lydelse. Om detta verb står i medium, betyder det att göra uppenbar för sig, och såsom en av dr Meyer utgiven bok med kommentarer till texten i Galater- och Efesierbreven visar har det förhållandet, att man ansett det grekiska verbparticipet stå i medium, lett till sådana översättningar som dessa: ”Ty det är ljus, vilket gör allting uppenbart”, och: ”Ty allt som gör andra ting uppenbara är ljus.” Denna uppfattning tycks Monsignore Ronald A. Knox ansluta sig till i sin översättning The New Testament in English, ty han återger uttrycket så här: ”Endast ljuset avslöjar.” Samma tanke ger också Hugh J. Schonfields The Authentic New Testament, som lyder: ”Eftersom all synlighet har sin grund i ljus.” Vi ser alltså att det finns gott stöd för lydelsen i 1950 års upplaga av Nya Världens översättning.
Men i 1961 års upplaga av Nya Världens översättning av den Heliga skrift har översättningskommittén visat sig föredra uppfattningen att det grekiska participet står i passiv form och inte i medium. Denna uppfattning tycks delas av många andra nutida översättare av bibeln. Moffatts översättning lyder till exempel: ”Ty allting som blir belyst förvandlas till ljus.” En amerikansk översättning av Smith-Goodspeed lyder: ”Allting som göres synligt är ljus.” The New English Bible, som utgavs år 1961, lyder: ”Allt som sålunda upplysts är helt och hållet ljus.” I Reviderade standardöversättningen, som utgavs år 1952, heter det: ”Allting som blir synligt är ljus.” George Lamsas bibelöversättning från arameiskan lyder: ”Allting som göres uppenbart är ljus.” Katolska Brödraskapets bibelutgåva lyder lika med 1961 års upplaga av Nya Världens översättning av den Heliga skrift: ”Allt som göres uppenbart är ljus.”
Såsom aposteln Paulus framhåller i den omgivande texten, vill de ofruktbara gärningar som hör mörkret till förbli dolda och skymda, borta från ljuset. De väljer inte att träda fram offentligt och bli beskådade av alla och envar. Å andra sidan erbjuder sig de ting, som hör ljuset till, att träda fram och för alla göras uppenbara såsom det de är, och detta utan blygsel eller orsak till tillrättavisning. Såsom Jesus sade i Johannes 3:21 (NW): ”Den som gör det som är sant kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar hava blivit gjorda i överensstämmelse med Gud.”
Grundtanken i Efesierna 5:13 tycks emellertid vara den att de som utför dessa ofruktbara gärningar som hör mörkret till inte anser dem vara synd. De har inte avslöjats såsom synd för dessa förövare. Men med tiden kommer så den kristna sanningens ljus, och det lyser på dessa ofruktbara gärningar som hör mörkret till. Det uppenbarar deras sanna natur och gör det mycket klart och tydligt att dessa gärningar hör mörkret till och är syndiga och är så skamliga, att det som dessa förövare utför i hemlighet inte förtjänar att omtalas eller beskrivas, ty i annat fall skulle onda tankar kunna insmyga sig i hjärta och sinne hos dem som hörde sådant berättas. Men när sådana skamliga ting av nödtvång eller därför att det är oundvikligt blir avslöjade av den kristna sanningens ljus, då uppenbaras de vara syndiga. Detta uppenbarande av dessa tings syndighet är fördenskull såsom ett plötsligt ljussken. Det är en belysning eller upplysning, och i sin syndighet blir dessa ting ljus för oss. Det är det syndiga i dessa ting som är ljuset, inte de syndiga gärningarna i sig själva. Dessa ting, som blir tillrättavisade och uppenbarade, framträder för de kristna i sitt verkliga ljus, nämligen såsom ting som Gud fördömer och som de kristna måste undvika, ja, sky.
● Om två åt Gud överlämnade kristna skulle bli inblandade i en olyckshändelse, har då en av dem rätt att väcka åtal mot den andre för att få gottgörelse genom en försäkring han har? — E. G., USA.
Om det är det enda sättet, på vilket den som lidit skada kan få ut ersättning av försäkringsbolaget, så är det inte orätt; det är hans ensak, om han vill göra rättssak av det inträffade eller inte. Det är inte en sådan situation som den aposteln Paulus talade om, när han skrev om rättstvister, såsom vi läser i 1 Korintierna 6:1—8. Han talade om fall då människor som gjorde anspråk på att vara kristna bröder var oense med varandra. Den ene menade sig ha blivit bedragen av den andre. Men aposteln framhöll klokt och förståndigt att de kristna borde kunna reda ut saker själva. Om inte de båda berörda parterna kunde göra det sinsemellan, så borde de kunna göra det med hjälp av andra mogna medlemmar i församlingen.
När det inte råder någon sådan fientlighet mellan medlemmar i församlingen och rättegången strängt taget blott är en formsak, som måste till för att man skall få ut ersättning av försäkringsbolaget, är situationen emellertid en helt annan. Var och en får själv avgöra hur han skall handla i en sådan situation.