Frågor från läsekretsen

● Hur fick Adam efter sitt uppror veta att Gud hade sagt: ”Här har mannen blivit lik en av oss i att veta vad som är gott och vad som är ont, och nu, på det att han icke må räcka ut sin hand och verkligen taga frukten också av livets träd och äta och leva till obestämd tid, —”? (1 Mos. 3:22, NW) — E. D., Förenta staterna.

Det sägs inte i denna text att Jehova Gud sade detta till sig själv, så att Adam inte hörde det. Man får snarare ett kraftigt intryck av att Jehova sade detta högt, så att Adam kunde höra det och kunde förstå varför han drevs ut ur det ljuvliga paradiset. När Gud gjorde detta, talade han till Adams förvåning om något som Adam inte tidigare kände till, nej, varken han eller hans hustru, Eva; nämligen att det mitt i lustgården fanns ett ”livets träd” och att privilegiet att äta av detta träd betecknade att den som åt var förtjänt av evigt liv i paradiset.

I den föregående skildringen finns det ingenting som anger att vare sig Adam eller Eva visste om detta ”livets träd” mitt i Edens lustgård vid den tidpunkt då Eva samtalade med ormen. Vid det tillfället talade Eva endast om träden i lustgården och tog dem då alla ”i klump”, och hon gjorde endast ett undantag med avseende på ”kunskapens träd på gott och ont”, som hon och hennes man blivit förbjudna att äta av, men hon sade ingenting till ormen om ”livets träd mitt i lustgården”, det träd som omnämns i nionde versen i andra kapitlet.

Nu säger alltså Gud att just i avsikt att hindra dem från att äta av detta träd är det som han driver ut dem: ”Därmed förde Jehova Gud ut honom ur Edens lustgård till att odla jorden, från vilken han hade blivit tagen. Och så drev han ut mannen.” (1 Mos. 3:23, 24, NW) När Gud drev ut dem, bjöd han dem utan tvivel att gå ut genom att tala till dem och sade i själva verket till dem: ”Ge er av!” Det är alltså mycket troligt att Adam i det sammanhanget fick vetskap om ”livets träd” och hörde Guds ord: ”Här har mannen blivit lik en av oss i att veta vad som är gott och vad som är ont”, genom att Jehova Gud lät dem höra sin röst, och inte genom att Gud sade detta i sitt hjärta och sedan lät Adam få någon inspirerad uppenbarelse längre fram. När Adam sedan skrev det andra dokumentet, kunde han tala om ”livets träd mitt i lustgården”.