Träder du upp för det som är rätt?

GUDFRUKTIGA människor finner sig från alla sidor utsatta för påtryckningar till att göra det som de vet vara orätt. Det kan till exempel vara praxis i affärsvärlden att lura kunderna genom att ge falska eller vilseledande uppgifter om de varor man vill sälja eller att lova, att ge viss service och så underlåta att stå vid sitt ord. Om du sysslar med affärsverksamhet, har du då tillräckligt mod och är du tillräckligt redbar, så att du handlar ärligt, även om detta kanske inte blir så fördelaktigt för dig ekonomiskt sett?

Barn och ungdom vet att det är orätt att fuska i skolan, men fastän de vet detta är det många av dem som fuskar. Ja, när man för en tid sedan gjorde en undersökning genom att fråga ut 5.000 studerande vid 99 högskolor i Förenta staterna, medgav nästan hälften att de fuskat på ett eller annat sätt. Om du bedriver studier, har du då kurage nog att motstå påtryckningar till sådana orätta handlingar?

En kristen har klart för sig att han är skyldig att tillbedja Gud och troget lyda och tjäna honom, oberoende av vad andra kan kräva av den kristne. ”Herren [Jehova, NW], din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna”, sade Jesus Kristus. (Matt. 4:10) Jesu apostlar insåg hur viktigt det är att lyda denna befallning att tillbedja Gud, och fördenskull sade de en gång inför en judisk domstol: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Har också du mod att sätta tillbedjan av Gud främst, även om du därvid får utstå hätsk förföljelse?

Vad skulle du göra, om myndigheterna förbjöde dig, såsom man gjorde med de första kristna, ”helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn”? Skulle du då träda upp för det som du visste vara rätt? Apostlarna Petrus och Johannes gjorde det. De svarade oförskräckt: ”Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala, vad vi hava sett och hört.” (Apg. 4:18—20) Skulle du ha haft mod att säga detsamma?

Ned genom tiderna har män och kvinnor måst ta ställning till denna fråga, nämligen om de skulle träda upp för det som var rätt eller om de skulle ge vika för påtryckningar avsedda att få dem att bryta sin ostrafflighet. I den åldrige profeten Daniels dagar till exempel utfärdades en lag, som gjorde det till ett brott att vända sig ”med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung”, dvs. till perserkonungen Darius eller Darejaves. (Dan. 6:7) Straffet för ohörsamhet mot denna lag var döden genom att uppätas av lejon. Vad skulle Daniel göra, när han fick höra talas om denna lag? Vad skulle du ha gjort?

Bibelns skildring lyder: ”Men så snart Daniel hade fått veta, att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. .. . Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.” Daniel visste att det var rätt och tillbörligt att han bad till sin Skapare, och han hade mod att träda upp för det som han trodde på! — Dan. 6:10—28.

Sådana exempel på trohet finner vi inte enbart i forna dagar. Många Guds tjänare har också trätt upp för det som är rätt i våra dagar, t. ex. i Nazisttyskland, där det krävdes av folk att de skulle ropa: ”Heil Hitler” och utan förbehåll lyda och tjäna staten. En välplanerad propaganda narrade flertalet inom nationen att tro att det var rätt att man böjde sig för sådana krav. Men hur skulle sanna kristna kunna hedra och dyrka en människa? Hur skulle de kunna ge livet för att stödja staten i dess krav på absolut herravälde? De kunde inte göra detta och samtidigt tillbedja Gud rätt och tillbörligt. Detta medförde ett svårt prov för dem.

Låt oss få berätta om unge Herbert Walter, som bodde tillsammans med sin familj på en stor lantgård i Schlesien, som på den tiden låg i östra Tyskland. Herbert hade blivit ivrig bibelforskare och såg framåt mot de välsignelser som Guds rike skall komma med till jorden. Men hans far var en stolt, patriotisk tysk, som jämte sina andra barn hängivet stödde Hitler. Till sist förnekade Herberts far honom och sade: ”Jag har ingen son som inte visar intresse för sitt fädernesland.” Herbert och hans hustru tvingades lämna gården.

År 1939 kom så blixtanfallet mot Polen, och i början av år 1941 fick Herbert order om att inställa sig till militärutbildning i Lübeck i Tyskland. Där marscherade de blivande soldaterna fram och lade i samband med patriotiska ceremonier handen på fanan och svor på att ge sina liv för fäderneslandet och führern. Ögonblicket var inne. Herbert visste att det skulle komma. Hur skulle han nu handla? Hans familj och hans vänner hade gång på gång uppmanat honom att överge sin ”dåraktiga religion”. Skulle deras uppmaningar nu få honom att svikta? När man krävde att han skulle ge skäl för sin vägran att svära trohetseden, svarade han: ”Mitt liv tillhör Jehova Gud, och det står inte i min makt att ge det åt någon annan. Min tro och lydnad har jag redan lovat Guds konung, Kristus Jesus, som är min Herre.”

Man tog genast itu med fallet. En snabb rättegång hölls, och en dödsdom avkunnades. Medan Herbert väntade i sin cell, skrev han den 8 maj 1941 i sina sista stunder till dem som han lämnade efter sig. I korta ordalag meddelade han dem att han skulle halshuggas före soluppgången och nu ville förklara för dem varför han måste träda upp för det som han trodde på. Efteråt blev hans avrättning offentligen kungjord i hans hemtrakt.

”Vad kände du inför detta att din bror blev halshuggen?” frågade man nyligen Herberts syster. ”Jag och min familj skämdes förfärligt. Det var en vanära att han förklarats vara landsförrädare”, svarade hon. ”Men hur känner du det nu?” ”Jag är mycket stolt över honom. Jag är riktigt lycklig över att han gjorde det som var rätt och inte kompromissade.” Detta sade Herberts syster inför ett kristet auditorium i mellanvästern i Förenta staterna, dit hon hade flyttat med sin familj. Efter alla dessa år hade hon tackat ja till ett bibelstudium och följde sin brors exempel, hans som hon nu så varmt älskade, genom att vid den här sammankomsten låta döpa sig såsom en symbol av att hon överlämnat sig åt Jehova Gud till att tjäna honom, som lönar dem som allvarligt söker honom, ja, som till och med uppväcker dem från de döda.

Det är inte alltid så lätt att träda upp för det som är rätt. Du kan rentav bli hotad med tortyr och död. Men tänk då på Guds löfte om en uppståndelse. Fatta mod! Du kan träda upp för det som är rätt.