Frågor från läsekretsen

● När fick Saulus från Tarsus namnet Paulus, och varför fick han det? — D. B., USA.

Vi kan inte ge ett absolut svar på detta, men det förefaller troligt att båda namnen, Saulus (Saul eller Schaul, hebreiska, som latiniseras till Saulus) och Paulus, i barndomen gavs åt den person som senare blev aposteln Paulus.

Saulus (Saul) föddes inom den judiska stammen Benjamin; såsom han själv uttryckte det: ”en hebré, född av hebréer”. (Fil. 3:5) Man har gett en hel del olika förslag till vad som kunde ha varit anledningen till att hans föräldrar gav honom namnet Saulus (Saul). Det kan ha berott på att hans far bar det namnet. (Luk. 1:59) Vidare var Saul ett framträdande, anrikt namn bland benjaminiterna, eftersom den förste konungen över hela Israel, en benjaminit, hette Saul. Somliga har också fört fram tanken att hans föräldrar gav honom detta namn därför att det betyder ”begärd” eller ”utbedd”. Vilken anledningen än kan ha varit till att de valde detta namn, använde han helt visst sitt hebreiska namn, Saul (Saulus), när han var tillsammans med andra judar och i synnerhet under den tid då han studerade för att bli farisé och levde såsom sådan. — Apg. 22:3.

Eftersom hans judiska föräldrar bodde i den romerska fria staden Tarsus, är det begripligt att de också gav sin son ett romerskt, eller egentligen latinskt, namn, Paulus, som betyder ”liten”. Några av Paulus’ släktingar hade också latinska och grekiska namn. (Rom. 16:7, 21, NW) Dessutom var det inte ovanligt bland judar på den tiden, särskilt bland dem som bodde utanför Israel, att man hade två namn. Vi läser i bibeln om lärjungen Simeon, som också kallades Niger, och om Johannes, som också kallades Markus. (Apg. 13:1; 12:12) I Saulus’ fall var ett latinskt (romerskt) namn särskilt lämpligt, eftersom han från födelsen var romersk medborgare. — Apg. 22:28.

I Apostlagärningarna 13:9, i början av skildringen av apostelns första missionsresa, kallas Saulus för första gången i den bibliska skildringen för Paulus. Det heter där: ”Saulus, som ock kallades Paulus, ...” Somliga människor har framkastat att han antog detta namn först då som en hedersbevisning mot landshövdingen Sergius Paulus, för vilken han strax dessförinnan hade predikat, men detta förefaller inte vara den rimligaste förklaringen. (Apg. 13:7) I stället var det förmodligen så att om aposteln hade ett latinskt eller hedniskt namn, hade han rimlig anledning att använda det nu, då han skulle färdas omkring bland hedningarna. Eftersom Paulus insåg att han hade blivit betrodd med att förkunna de goda nyheterna för hedningarna eller folk av nationerna, använde han aldrig sitt judiska namn i något av sina brev. (Gal. 2:7; 1:1) Helt i överensstämmelse med detta kallade också Petrus denne sin älskade medapostel för Paulus. — 2 Petr. 3:15.