Medlidandets skönhet
SKÖNHETEN hör till det som ger särskild glädje åt livet. Och skönheten trivs i många former. Det finns skönhet som är behaglig för känslorna, som till exempel förnöjer vår syn och vår hörsel. Det finns också skönhet som tilltalar en människas intellekt, exempelvis sköna diktverk och prosaskildringar. Men till det allra skönaste i livet hör sådant som har moralisk skönhet.
Moralisk skönhet? Ja, den skönhet som verkar tilldragande på det bästa inom oss, på vårt samvete, på våra högsta önskemål och strävanden. Osjälviska, uppoffrande handlingar bär i sanning skönhetens prägel. Och i synnerhet vilar det ett skönhetens skimmer över handlingar som utförs av medlidande.
Hur kan man beskriva denna sköna egenskap, medlidande? Enligt ordboken Oxford Dictionary är medlidandet ”känslan eller förnimmelsen hos en person, då han påverkas av en annans lidande eller nödställdhet och av en önskan att komma till undsättning”. Den som hyser medlidande vill med andra ord bistå dem som behöver hjälp, antingen i fysiskt eller i andligt avseende, eller dem som önskar få förlåtelse.
Men hur fjärran tycks det inte i dag vara för somliga människor att visa medlidande! I New York Times för 18 mars 1969 kunde man till exempel på första sidan läsa den här rubriken: ”Bunden yngling bränd till döds: 19 gripna”. På det sättet tog en motorcykelliga hämnd på ledaren för en rivaliserande liga. Den 2 april innehöll samma tidning ett meddelande om en man som hängde en aderton månader gammal flicka i ett badrum och slog henne med ett svångremsspänne. Den lilla var dotter till den kvinna han bodde ihop med. När han sedan skar ned flickan, lät han henne falla till golvet, där hon fick ligga med bruten arm i två dagar. Människor för vilka det tycks vara fjärran att visa medlidande befinner sig också mycket fjärran från Gud. Hur så?
Därför att medlidande är en av Guds egenskaper, alldeles som bibeln framhåller på flera ställen. Det var ”på grund av Jehovas medlidande” (NW) som änglabudbärarna skyndade på Lot och hans familj med uppmaningen att fly bort ifrån de till undergång dömda städerna Sodom och Gomorra. (1 Mos. 19:16, 17) Under hela den israelitiska nationens historia visade Jehova Gud detta folk medlidande, såsom vi läser: ”Jehova, deras förfäders Gud, fortfor att sända bud mot dem genom sina budbärare, att sända bud gång på gång, eftersom han kände medlidande med sitt folk och med sin boning.” Och om dem som troget tjänar honom i dag säger han: ”Jag skall ha medlidande med dem, liksom en man har medlidande med sin son, som tjänar honom.” — 2 Krön. 36:15; Mal. 3:17; NW.
Jesus Kristus, Jehova Guds Son, insåg hur värdefullt och nödvändigt det är att man visar medlidande, vilket framgår både av hans ord och av hans handlingar. I sin liknelse om den förlorade sonen lät han den medlidsamme fadern bilda kontrast till den äldre brodern, som inte hyste något medlidande. Han lät också den barmhärtige samariten, som visade medlidande med mannen som hade blivit slagen, rånad och lämnad halvdöd vid vägen, utgöra en kontrast till prästen och leviten, som inte brydde sig om den stackars mannen och alltså inte visade något medlidande. — Luk. 10:30—33; 15:20, 27—32; Hd.
Och Jesus levde som han lärde. Ja, man kan säga att han ägnade hela sin jordiska verksamhet såsom en Guds tjänare åt att visa medlidande med andligt och fysiskt nödställda och lidande människor. Vi läser till exempel att ”när han såg folkskarorna, greps han av innerligt medlidande med dem, eftersom de var så illa medfarna och hjälplösa, ’lika får som icke har någon herde’”. (Hd) De behövde andlig hjälp, och detta gav han dem genom att undervisa dem. Och hur ofta visade han inte att han hyste medlidande med dem på grund av deras fysiska behov, nämligen genom att bota sjuka, mätta stora folkskaror och rentav uppväcka döda och på så sätt ge dem tillbaka åt deras nära och kära! — Matt. 9:36; 11:28—30; 14:14; 15:32; 20:34; Mark. 1:41; Luk. 7:13.
Hur kan du visa medlidande? Ett sätt är att bistå dem som råkar ut för något missöde. Vi har hört berättas om en ung kvinna som halkade och föll omkull på trottoaren utmed en starkt trafikerad gata. Hon försökte med all makt komma upp igen, men ingen brydde sig om henne förrän ett kristet äkta par kom gående och frågade: ”Vill ni ha någon hjälp?” Hon svarade: ”Tack, mycket gärna.” När de hjälpte henne upp, lade de märke till att hon hade ena armen gipsad. Hon hade tidigare brutit handleden. Inte underligt att hon hade svårt att komma på fötter!
Ett annat sätt, på vilket du kan visa medlidande, är genom att vara förlåtande. Jesus framhävde detta i sin liknelse om tjänaren som hade fått en stor skuld efterskänkt men som vägrade att efterskänka en obetydlig skuld som en annan tjänare hade till honom. Den obarmhärtige tjänaren blev kastad i fängelse, till dess han kunde betala tillbaka allt som han var skyldig. Jesus gjorde en tillämpning av denna princip med orden: ”På samma sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om icke var och en av er av hjärtat förlåter sin broder.” I full överensstämmelse med denna liknelse är aposteln Paulus’ råd: ”Bli ... vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåter varandra, alldeles såsom Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” — Matt. 18:23—35, Hd; Ef. 4:32, NW.
Kristna Ordets förkunnare har ett enastående privilegium att visa medlidande genom att gå ut till dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet med de goda nyheterna om Guds rike. Alldeles som det var under tiden för Jesu verksamhet här på jorden finns det många i våra dagar som är lika får utan herde. — Matt. 24:14.
Vad kan hjälpa dig att visa medlidande? Många olika egenskaper. En är ödmjukheten. Om du odlar den egenskapen, kommer du inte att anse dig vara förmer än de som behöver hjälp. En annan egenskap är förnöjsamhet. Förnöjsamheten avhåller dig från att ha för bråttom för att hjälpa nödställda människor. Ännu en egenskap är empatin. I samma mån som du kan sätta dig i en annans ställe kan du också visa medlidande. Och det viktigaste av allt är kärleken, osjälvisk kärlek till nästan, alldeles som Jesus framhöll i sin liknelse om den barmhärtige samariten. Här passar aposteln Johannes’ ord väl in: ”Om någon har denna världens medel till livets uppehälle och ser sin broder vara i behov och likväl stänger igen sitt ömma medlidandes dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i denne?” — 1 Joh. 3:17, NW.
Ja, framför allt kommer osjälvisk, på principer grundad kärlek att hjälpa dig att visa den så sköna egenskapen medlidande.