Varför är så många familjer olyckliga?
DENNA fråga får man ofta höra nu för tiden. Ja, oftare än förr i tiden. Men varför är familjelivet så ofta olyckligt i våra dagar?
Ja, vad behöver man för att vara lycklig? För att någon skall kunna vara lycklig måste hans fysiska, känslomässiga och andliga behov bli tillgodosedda. Men hur åstadkoms detta? Är det genom att man ständigt strävar efter materiella ting? Om det vore sant, skulle man vänta sig att människor i länder med hög levnadsstandard skulle åtnjuta lycka i familjelivet. Men vad visar fakta?
I välmående länder, till exempel Danmark, finns det bevis för ett tilltagande olyckligt tillstånd i familjelivet. Den danska lärarinnan Estrid Nielsen sade: ”Många hem har blivit små pensionat, där varje familjemedlem får klara sig bäst han kan.”
Och i många länder där folk kan glädja sig åt livets goda, däribland ett trevligt hem, finner man ofta en hög självmordsfrekvens bland familjemedlemmar. En dagstidning i Köpenhamn sade för en tid sedan: ”I dagens Danmark är det så att självmord har krupit upp till en tredjeplats som dödsorsak för människor mellan 15 och 45 år.” Angående betydelsen av detta förklarar en skribent i köpenhamnstidningen Berlingske Tidende: ”Det är en mycket väsentlig sak som vi inte får glömma i detta till synes så obekymrade välfärdsland, och det är att vi har den näst högsta självmordsprocenten i världen. För mig är detta ett sorgligt vittnesbörd om att materiellt välstånd inte är liktydigt med lycka.”
Trots materiell komfort finner man också att många familjemedlemmar är olyckliga på grund av alkoholism. I Danmark är antalet människor som behandlas för alkoholism 25.000 per år. ”Det förvånar mig inte”, förklarar socialrådgivaren Birgitte Winkel, ”att familjefäderna dukar under för stress — en naturlig följd av de ständigt växande kraven på ökad produktion från arbetets sida och på ökad förmåga att tjäna pengar från hustruns sida. Jag är inte heller förvånad över att den hemarbetande husmodern får dåliga nerver på grund av enformigt och tråkigt hushållsarbete, som inte ger henne tillräcklig kontakt med andra människor, vilket ofta leder till att hon tar sin tillflykt till alkoholismens och pillermissbrukets mörker.”
Och visar inte till exempel det utbredda narkotikamissbruket bland familjernas ungdomar att de är olyckliga? Den danske justitieministern uppgav att antalet personer i Köpenhamn som varit inblandade i fall av narkotikamissbruk hade ökat med mer än 1.400 procent från 1963 till 1968! Den största ökningen har skett bland ungdomar.
Skulden för narkotikamissbruk hos ungdomar har bland annat lagts på bostäderna. Men en representant för myndigheterna i Köpenhamn förklarade: ”Det är inte vanligt att dessa missbrukare kommer från små och dåliga lägenheter. Flertalet kommer från större och bättre bostäder, där de har eget rum, bandspelare, grammofon eller vad de kan önska sig. De som använder narkotika kommer inte alltid från vad vi menar med ett dåligt hem ... de har en osäkerhetskänsla i sitt förhållande till föräldrarna. ... Sanningen är att föräldrarna inte bryr sig om var deras barn är.”
Vad är alltså uppenbart? Att orsaken till att de unga familjemedlemmarna är olyckliga ofta är bristen på tillsyn från föräldrarnas sida och särskilt avsaknaden av ett värdigt mål i livet. Överbetoningen av materiella ting i många länder har lett till ett obalanserat familjeliv.
Många familjer har vänt sig bort ifrån bibeln. Till följd av detta har de moraliska värderingarna brutits ned. Många familjer har praktiskt taget inget moraliskt rättesnöre.
En del auktoriteter tror följaktligen att den verkliga orsaken till att familjelivet ofta är så olyckligt är att folket har övergett kyrkan. I Danmark är omkring 97 procent av befolkningen registrerade som kyrkomedlemmar, men man tror att mindre än 3 procent går i kyrkan, och de gör det inte särskilt regelbundet heller.
Men är verkligen orsaken denna likgiltighet för att gå i kyrkan? Är kyrkan ett bålverk mot omoraliskhet? Understöder den verkligen och håller fast vid bibelns höga principer, till exempel rådet: ”Undfly otukten”? (1 Kor. 6:18, NW) Eller bidrar kyrkan till det moraliska förfallet?
Ja, vad slags moralisk hjälp får egentligen familjen, speciellt ungdomarna, från kyrkan? Majoriteten av Danmarks präster säger detsamma som prosten i Holmens kyrka i Köpenhamn: ”Var och en måste finna sin egen moral. ... Om man söker i Nya testamentet efter morallagar, så letar man förgäves.” Hur kan familjerna få någon hjälp, när kyrkan på detta sätt ställer bibeln i oriktig dager?
Vem skulle till exempel ha någon nytta av att söka råd angående familjelivet hos en kyrka där prästen förklarade i församlingsbladet: ”Intet är vunnet genom att begränsa all sex till äktenskapet. ... Det kan vara riktigt från etisk och kristen ståndpunkt att unga människor har sexuella förbindelser före äktenskapet, och det kan vara precis lika riktigt att gifta människor ... har sexuella förbindelser utom äktenskapet. Jag säger inte att det alltid är riktigt, men det kan vara riktigt, ja, nödvändigt”? — Vedbæk-Gl. Holte Kirkehilsen, juli—augusti 1964.
Inte att undra på att en annan präst sade: ”Från kyrkans sida väntar Danmarks unga knappast någon hjälp.” Och en annan prästman skrev en artikel i en tidning under rubriken ”Kyrkan har ingen moral”, där han sade: ”I denna tid av moralisk förvirring har kyrkan bara en sak att säga: Dina synder förlåtas dig.” — Rødovre Avis, 12 mars 1964.
Med tanke på detta kan man fråga: Har kristenhetens kyrkor verkligen hjälpt till att skapa lycka i familjelivet? Har de hjälpt familjer att undvika att lägga för stor vikt vid materiella ting så att de inte underlåter att hämta vägledning från Guds ord? Har de fyllt folkets andliga behov? Nej!
Fastän många familjer kan känna sig övergivna av kyrkorna, har de inte blivit övergivna av Gud eller av den sanna kristendomen. Guds ord har hjälpt hundratusentals familjer att finna sann lycka, som du kommer att se i följande artikel.