Vad är din själ?
MÅNGA människor tror att människan har en själ som är fristående och skild från kroppen. Denna själ tänks lämna kroppen vid döden. Beroende på om en människa har levat ett gott liv eller inte sägs hennes själ komma antingen till helvetet för att lida pina eller till himmelen för att åtnjuta evig lycka hos Gud.
Vi ser således att tron på ett brinnande helvete vilar på läran att människan har en själ som överlever kroppens död. Men är denna lära i överensstämmelse med bibeln?
Den första boken i den Heliga skrift, Första Moseboken, uppenbarar människosjälens beskaffenhet. I beskrivningen av hur den första människan skapades fastslås det i 1 Moseboken 2:7 (NW): ”Jehova Gud grep sig an med att dana människan av stoft från marken och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan blev en levande själ [hebr.: neʹfesch].” Lägg märke till att bibeln inte säger att människan fick en själ, utan att ”människan blev en levande själ”.
I sitt inspirerade brev till korintierna visar aposteln Paulus att den kristna läran om själen inte skilde sig från vad som förkunnas i Första Moseboken. Han citerade 1 Moseboken 2:7, i det han sade: ”Det är ju så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’” (1 Kor. 15:45, NW) Eftersom Paulus använde det grekiska ordet för själ, nämligen psycheʹ, bevisas det härigenom att ordet psycheʹ, alldeles som det hebreiska ordet neʹfesch, kan beteckna människan själv.
Det är värt att lägga märke till att talrika bibelkännare under 1900-talet — katolska, protestantiska och judiska — öppet har erkänt att människan själv är en själ. Vi läser:
”Den mycket omtalade versen i Första Moseboken [2:7] säger inte, vilket så ofta förutsätts, att människan består av kropp och själ; den säger att Jahve formade människan, av jord från marken, och därpå begynte ge liv åt den livlösa gestalten genom att blåsa in levande andedräkt i hennes näsborrar, så att människan blev en levande varelse, vilket är allt vad nefesch [själ] här betyder.” — Zeitschrift für die alttestamentliche Wissenschaft, årgång 41.
”Man får inte tänka sig att människan har en själ; hon är en själ.” — The New Bible Commentary.
”Själen i GT [Gamla testamentet] har inte avseende på en del av människan utan på hela människan — människan såsom en levande varelse. På motsvarande sätt betecknar ordet i NT [Nya testamentet] det mänskliga livet; en enskild, förnuftsbegåvad varelses liv.” — New Catholic Encyclopedia.
”I Nya testamentet betyder uttrycket ’frälsa sin själ’ (Mk 8:35) inte att frälsa någon ’andlig’ del av människan, i motsats till hennes ’kropp’ (i den platonska betydelsen), utan hela personen, med eftertryck på det förhållandet att personen lever, önskar, älskar och äger vilja osv., förutom att han är verklig och fysisk.” — The New American Bible, ”Förteckning över bibliska teologiska termer”.
”Bibeln säger inte att vi har en själ. ’Nefesch’ är människan själv, hennes behov av mat, själva blodet i hennes ådror, hennes kropp.” — Doktor H. M. Orlinsky vid Hebrew Union College, citerad i New York Times, 12 oktober 1962.
Eftersom de ursprungliga språkens ord för ”själ” (neʹfesch och psycheʹ) kan syfta på människan själv, bör vi förvänta att finna att den sägs ha människors normala fysiska funktioner eller egenskaper. Förhåller det sig så? Är din själ verkligen du? Begrunda detta:
Ett studium av bibelns bruk av dessa hebreiska och grekiska ord uppenbarar att en mänsklig själ blir född. (1 Mos. 46:18, NW; Åk) Den kan äta eller fasta. (3 Mos. 7:20, NW; Åk; Ps. 35:13) Den kan fröjda sig eller vara bedrövad. (Ps. 35:9; Matt. 26:38) Den kan bli förälskad. (1 Mos. 34:3, NW; Åk) Den kan välsigna andra. (1 Mos. 27:4) Den kan lyssna. (Apg. 3:23, NW; Åk) Själen kan synda, svärja, känna lystnad och ge efter för fruktan. (3 Mos. 4:2; 5:4; 5 Mos. 12:20; Apg. 2:43; NW) Den kan rövas bort och fjättras med järn. (5 Mos. 24:7; Ps. 105:18; NW) Är inte allt detta vad du kan göra eller vad som kan göras med dig? Ja, din själ är du.
När din själ dör, dör alltså du, i det du upphör att ha medveten tillvaro. Bibeln säger upprepade gånger att själen dör. Genom sin profet Hesekiel förklarade Jehova: ”Se, alla själar höra mig till, faderns själ så väl som sonens. Mig höra de till. Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hes. 18:4, 20, 1878 års sv. övers.) Beträffande Messias eller Kristus förutsade Jesajas profetia: ”Han utgav sitt liv åt döden.” (Jes. 53:12, 1878) Och Jesus Kristus sade: ”Den som älskar sin själ, han mister den.” — Joh. 12:25, Åk.
Men finns det inte åtminstone några skriftställen som kan förstås så att de antyder möjligheten av att människan har en odödlig själ? Nej. Det är intressant att se att också bibelkännare som inte är Jehovas vittnen har nått denna slutsats på grundval av sitt studium. I tidskriften Presbyterian Life (maj 1970) fastslår David G. Buttrick, biträdande professor vid Pittsburgh Theological Seminary: ”Jag finner inte någonting i Skriften till stöd för tanken att själar har ’en odödlig tillvaro’.” Beträffande innebörden av ordet ”själ” framhåller denne lärde: ”När ordet själ används i bibeln, betyder det vanligen ’liv’ och inte någon fristående del av oss. Tänk därför tanken ut: När bibeln säger oss att vi är dödliga, säger den att vi dör — att vi verkligen dör.” Han fortsätter sin bevisföring med orden: ”Om vi hade odödliga själar, skulle vi inte behöva Gud — vår odödlighet skulle klara av det. Men bibeln motsäger ett sådant fåfängt hopp: vi är dödliga, och därför måste vi hålla fast vid Guds kärlek och ingenting annat. De kristna tror inte på en fortsättning, utan på uppståndelsen.”
Bibeln gör det tydligt att det inte finns någon medveten tillvaro i dödstillståndet. Predikaren 9:10 lyder enligt den romersk-katolska Douayöversättningen: ”Vadhelst din hand förmår göra, gör det med allvar; ty varken arbete eller förnuft eller vishet eller kunskap skall finnas i helvetet, dit du hastar.” Eftersom det inte finns någon odödlig själ som överlever kroppens död, finns det ingenting som efter döden kan pinas i ett brinnande helvete.
Guds löfte om en uppståndelse ger oss emellertid visshet om att de döda i helvetet skall komma till liv. Men hur kan man tro på uppståndelsen? Läs artikeln ”Varför du kan tro på en uppståndelse” i slutet av detta nummer.