Frågor från läsekretsen
● I Romarna 11:26 (NW) heter det att ”hela Israel [skall] bli frälst”. Betyder detta att vi kan förvänta att alla judar skall bli omvända? — England.
Nej, bibelns vittnesbörd framhåller nämligen att hela antalet andliga israeliter är de som omfattas av uttrycket ”hela Israel”. Att köttsliga skiljaktigheter inte längre betyder något för Gud framgår tydligt av Galaterna 3:28 (NW), där vi läser: ”Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna, ty ni är alla ett i förening med Kristus Jesus.” Och i Galaterna 6:16 kallas denna sammansatta skara av troende, både judar och icke-judar, ”Guds Israel”.
I sitt brev till romarna klargjorde aposteln Paulus att de köttsliga avkomlingarna till Abraham genom hans sonson Jakob hade utsikt att så att säga bli adopterade som söner till Gud. Men de flesta av dem förkastade Jesus såsom Messias och gick därför miste om denna oförtjänta ynnest. Av detta skäl erbjöd Jehova Gud icke-judar möjligheten att bli en del av det sanna Israel. Aposteln skrev: ”’Israel’, det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel. Ej heller äro de alla ’barn’, därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: ’Genom Isak är det, som säd skall uppkallas efter dig.’ Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.” (Rom. 9:1—8) ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är det omskärelse, som sker utvärtes, på köttet. Men den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse sker på hjärtat genom anden och inte i kraft av en skriven lagsamling. Denne blir prisad, inte av människor, utan av Gud.” — Rom. 2:28, 29, NW.
På liknande sätt framhöll Jesus Kristus för de religiösa ledarna inom judaismen, de som hade förkastat honom: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43, NW) Denna nation visade sig vara det andliga Israels nation, sammansatt av både judar och icke-judar, vilka godtog Jesus Kristus som sin Herre. Beträffande denna nation framhöll aposteln Petrus: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. Ty en gång var ni inte något folk, men är nu Guds folk; ni var de som inte hade fått röna barmhärtighet, men är nu de som har fått röna barmhärtighet.” — 1 Petr. 2:9, 10, NW.
Enligt Uppenbarelseboken är antalet medlemmar i denna andliga nation begränsat till 144.000. Aposteln Johannes skriver: ”Jag fick höra antalet av dem som voro tecknade med insegel, ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade av alla Israels barns stammar.” (Upp. 7:4) Av flera skäl kunde detta helt enkelt inte syfta på Israel efter köttet. Johannes visste att uppenbarelsen framställdes för honom i ”tecken” (NW) och att Jehova Gud handlade med det andliga Israels nya nation, och därför måste han ha förstått att hänsyftningen på alla ”Israels barns stammar” var symbolisk. Själva det förhållandet att förteckningen över stammarna inte exakt motsvarade den som gällde det köttsliga Israel och som finns upptecknad i första kapitlet i Fjärde Moseboken bekräftade detta. (Upp. 7:5—8) Dessutom uppenbarades det för Johannes att de 144.000 ”blev köpta [inte enbart från det köttsliga Israel, utan] från människosläktet till en förstling åt Gud och åt Lammet”. (Upp. 14:1, 4, NW) I Uppenbarelseboken 5:9, 10 (NW) görs detta ännu tydligare: ”Med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.”
När således de flesta av de köttsliga israeliterna underlät att begagna sig av möjligheten att bli medlemmar av det andliga Israel under den tid som var bestämd enbart för dem (på grundval av Guds förbund med Abraham), öppnade Jehova Gud möjligheten för icke-judar att vinna medlemskap i denna nation. (Jämför Daniel 9:27; Lukas 1:68—79; Apostlagärningarna 3:19—26.) Att hedningarna fördes in i den andliga nationen var det sätt på vilket Gud hade för avsikt att frälsa hela ”Israel”, enligt vad aposteln Paulus sade: ”Jag vill inte att ni, bröder, skall vara okunniga om denna heliga hemlighet, för att ni inte må vara omdömesgilla i edra egna ögon: att Israel [de bokstavliga judarna] till en del har fått sina sinnens känslighet avtrubbad, till dess det fulla antalet människor av nationerna har kommit in, och på det sättet [”så”, Kingdom Interlinear] skall hela Israel bli frälst.” — Rom. 11:25, 26, NW.
Om inte möjligheten att bli en del av det andliga Israel hade utsträckts till att gälla människosläktet i allmänhet, kunde ”hela Israel” inte ha blivit frälst. Varför inte det? Detta beror på att antalet medlemmar av det andliga Israel, på grund av de köttsliga israeliternas oemottaglighet, inte skulle ha uppnåtts inom Guds fastställda tid. Jehova Gud såg att det skulle bli så, och därför var det hans avsikt att det andliga Israels nation skulle tas ut från människosläktet, dvs. från både judar och icke-judar. Detta var en ”helig hemlighet”. I Efesierna 3:5, 6 (NW) får vi veta: ”Under andra släktled blev denna hemlighet inte kungjord för människors söner, såsom den nu har blivit uppenbarad av anden för hans heliga apostlar och profeter, nämligen att människor av nationerna skulle vara medarvingar och höra med till kroppens lemmar och vara delaktiga med oss [troende judar som aposteln Paulus] i löftet i förening med Kristus Jesus genom de goda nyheterna.”
Man bör naturligtvis komma ihåg att det förhållandet att Jehova förkastade det köttsliga Israel som en utvald nation inte gjorde att det blev omöjligt för individer i denna nation att få möjligheten att bli försonade med honom. Tillsammans med alla andra människor har köttsliga israeliter blivit köpta genom Jesu Kristi dyrbara blod. (1 Tim. 2:5, 6; Hebr. 2:9) Följaktligen kan dessa köttsliga israeliter eller judar bli försonade med Gud som hängivna lärjungar till hans Son. Detta är orsaken till att aposteln Paulus kunde säga: ”Om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras [individuella judars] upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?” — Rom. 11:15.
Det är uppenbart att det inte är så att hela den hedniska världen har valt att bli försonad med Gud, och den kommer aldrig att bli det. I annat fall skulle Herren Jesus Kristus och hans änglar inte ha orsak att ingripa mot de ogudaktiga. Men ett sådant ingripande skall äga rum. Vi läser: ”Härvid tar vi med i räkningen, att det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vållar er vedermöda, men åt er, som lider vedermöda, ge lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter hämnd drabba dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall undergå det rättsliga straffet evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet.” (2 Tess. 1:6—9, NW] Det är värt att beakta att de kristna i Tessalonika fick erfara vedermöda som orsakades av såväl judar som icke-judar. (Apg. 17:5—9) Följaktligen finns det ingen grundval till att påstå att alla judar skall bli omvända och att därför endast icke-judar skall drabbas av verkningarna av en ogynnsam dom från Jesus Kristus.
Fram till dess denna gudomliga dom är verkställd har både judar och icke-judar möjligheten att bli försonade med Gud. Medlemmar av det andliga Israel som ännu är på jorden och en ”stor skara” av andra hängivna tjänare åt Jehova Gud och åt hans Son, Jesus Kristus, skall överleva domens verkställande. (Upp. 7:2, 3, 9—17) Således skall det andliga Israels hela nation bli frälst; ingenting skall förhindra att denna nation får sitt fullständiga, förutbestämda antal medlemmar.