Vad menade den vise mannen?

KUNG Salomo var en av de visaste människor som någonsin levat. Han kunde sanningsenligt säga: ”Jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.” (Pred. 1:16) När Salomo sade att hans hjärta hade inhämtat ”vishet och insikt” i rikt mått, menade han uppenbarligen att han hade mera än blott och bart en hjärna fylld med en mängd upplysningar. Vishet och insikt hade påverkat hans hjärta, blivit en del av honom. Han insåg vilket värde detta hade och drevs att använda sin insikt och vishet.

Salomo lämnade ingen väg outforskad när det gällde att lära känna vishet. Han säger: ”Jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen. ... Jag ... vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap.” (Pred. 1:13, 17) Salomo stimulerades till att vara ihärdig, helhjärtad, i sina ansträngningar att bli djupt förtrogen med visheten. Han begränsade sig inte till att undersöka vishetens befallningar och föreskrifter, utan utforskade också oförnuft och dårskap. Han lade noga märke till hur andra människor följde ett oförnuftigt och dåraktigt handlingssätt. Med det han såg som grundval drog han sunda slutsatser beträffande hur man skall undvika problem.

Vad lärde han sig av sin grundliga undersökning av alla sidor av jordisk insikt och vishet? ”Också detta var ett jagande efter vind. Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse [oro, NW]; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.” — Pred. 1:17, 18.

Alldeles som Salomo framhöll är en grundläggande orsak till detta: ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.” (Pred. 1:15) Den som tillväxer i världslig insikt blir plågsamt medveten om att många ”krokiga” ting i denna ofullkomliga ordning inte kan göras raka. Varken tid eller omständigheter tillåter att den nuvarande ordningen korrigeras. I själva verket är så många ting som hör till mänskliga angelägenheter bristfälliga att de inte ens kan räknas. Ju större en människas insikt och vishet är, desto intensivare är hon medveten om hur begränsade hennes möjligheter är att förändra saker och ting till det bättre. En kort livstid och ogynnsamma förhållanden i ett ofullkomligt mänskligt samhälle motarbetar henne. Detta ger upphov åt oro och missräkning.

Gudaktig vishet frambringar emellertid inte sådana negativa verkningar, utan bygger upp hopp, tro och tillförsikt. Denna vishet beskrivs på följande sätt i bibeln: ”Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, inte skrymtaktig.” (Jak. 3:17) At vilket slag av vishet ägnar du störst uppmärksamhet — åt det slag som frambringar missräkning eller åt den gudaktiga visheten, det slag som kan hjälpa dig att få ut det bästa av livet redan nu?