Folket ”mitt emellan”

”Judar vill ... inte ha med samariter att göra”, sade evangelieskribenten Johannes. (Joh. 4:9) Och ett studium av judiska skrifter bekräftar denna sanning, alldeles som bibelkännaren A. Edersheim skriver: ”Det gick så långt att de var helt utestängda från gemenskap.” Likväl kan vi kalla dem ett folk ”mitt emellan”, eftersom judarna inte betraktade dem ”som hedningar, utan placerade [dem] på samma nivå som en okunnig jude. ... De behandlades inte som hedningar, och deras land, källor, bad, hus och vägar förklarades vara rena.” Eftersom samariterna var socialt föraktade men ändå av judarna ansågs ha vissa rättsliga och moraliska privilegier, kan vi förstå hur Jesus kunde dricka vatten som gavs av en samaritisk kvinna, hur hans lärjungar kunde köpa mat i deras stad och hur Jesus kunde tillbringa två dagar tillsammans med dem. — Joh. 4:7, 8, 40.