Frågor från läsekretsen

● Hur kunde Jesus, med tanke på den fruktansvärda förstöringen av Dresden, Stalingrad, Hiroshima och Nagasaki i andra världskriget, tala om det som drabbade Jerusalem år 70 v.t. som ”en stor vedermöda”, en sådan som aldrig hade förekommit förut och inte heller skulle förekomma mera?

Profetian hade en framtida tillämpning utöver vad som skedde med Jerusalem och judarna år 70 v.t., men det som sades gällde också denna stads och nations historia.

De här orden finns i Jesu profetiska svar på apostlarnas fråga om hans framtida närvaro och avslutningen på tingens ordning. (Matt. 24:3, 21; Mark. 13:19) Jehovas vittnen har ofta framhållit att mycket av det Jesus där förutsade har två uppfyllelser: För det första en begränsad uppfyllelse i de händelser som ledde fram till och inbegrep romarnas förstöring av Jerusalem och den judiska tingens ordning år 70 v.t., och för det andra en större uppfyllelse från år 1914 v.t., då Jesus började sin osynliga himmelska närvaro som konung i det messianska riket. Denna uppfyllelse inbegriper det ännu i framtiden liggande slutet på den världsvida onda tingens ordning. — Se Vakttornet för 1 juni 1970, sidorna 245—258, och Guds tusenåriga rike har kommit nära, sidorna 293—330.

I denna profetia framhöll Jesus behovet av att hålla sig vaken och vara redo. Han sade: ”Bed oavbrutet att er flykt inte kommer att ske om vintern eller på sabbatsdagen; ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma.” — Matt. 24:20, 21.

För de kristna som bodde i Jerusalem och Judeen och som skulle direkt påverkas av slutet på den judiska tingens ordning var uppmaningen att hålla sig vaken livsviktig. De romerska härarna omringade staden år 66 v.t., men sedan drog de sig oväntat tillbaka. Detta var den särskilda signal som Jesus hade omnämnt i Lukas 21:20—22. Historien säger oss också att lydiga kristna reagerade med att fly från staden Jerusalem och från Judeen. Därför är det rimligt att också på det bokstavliga Jerusalem och Judeen tillämpa det som Jesus därnäst sade om den ”stora vedermödan”.

Den förstöring som förorsakades av romarna år 70 v.t. var mera omfattande och fruktansvärd än förhållandet var när babylonierna förstörde staden Jerusalem år 607 f.v.t. Vedermödan år 70 v.t. medförde också det definitiva, förstörelsebringande slutet för den stad och det tempel som byggts av judarna och för det system av tillbedjan som kretsade kring detta. Jesus hade således rätt, då han profetiskt beskrev händelserna år 70 v.t. som ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit [i fråga om den staden, nationen och tingens ordning] sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”.

Men det ligger mera i detta. Vi är inbegripna. Varför kan vi säga det? På grund av att Jesu ord i Matteus 24:21 uppenbarligen hade en större innebörd. Kristi osynliga närvaro som messiansk konung, som härskar över jorden, började inte år 70 v.t. Han visade själv att detta inte ens var att förvänta. När Jesu lärjungar en gång ”antog att Guds rike skulle komma att visa sig ögonblickligen”, framställde han det som kallas liknelsen om minorna eller punden. Den handlade om ”en viss man” som begav sig till ett avlägset land ”för att försäkra sig om kunglig makt” och sedan återvända, och den visade att hans styre som messiansk konung ännu låg långt borta i tiden. — Luk. 19:11—27.

Den världsvida uppfyllelsen under en enda generation av Jesu profetior om krig, hungersnöd, jordbävningar osv. som skulle vara utan motstycke bekräftar att den begränsade uppfyllelsen på Jerusalem före år 70 v.t. bara var en förebild till vad vi får erfara.a Följaktligen är den nuvarande perioden avslutningen på hela denna onda tingens ordning, en avslutning som kommer att nå sin höjdpunkt genom en ”vedermöda sådan som inte har förekommit från början av skapelsen”. (Mark. 13:19) Den kommer att bli långt större än den som drabbade Jerusalem, Judeen och den judiska tingens ordning år 70 v.t. Den kommer i själva verket rentav att bli större än floden på Noas tid, då hela ”världen på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten”. (2 Petr. 3:6) Den kommer inte att vara begränsad till vissa isolerade städer, såsom fallet varit när sådana förstörts under sentida krig. Den kommer att inbegripa alla människor som lever på jordens yta, vilka nu uppger till ett antal av omkring 4.000.000.000. — 2 Petr. 3:7—13.

Exaktheten i Jesu ord i Matteus 24:21 angående vad som inträffade år 70 v.t. bör övertyga oss om att den större tillämpningen i vår tid är säker och viss.

[Fotnoter]

● Jesus sade: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” Vilken generation är detta, och hur lång är den?

När Jesu apostlar bad om ett ”tecken” på hans närvaro och på avslutningen på tingens ordning, uttalade han sin berömda profetia om att det skulle bli krig, hungersnöd och jordbävningar och att de goda nyheterna om Riket skulle bli predikade före slutet. (Matt. 24, 25; Mark. 13; Luk. 21) Han sade också: ”Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” — Matt. 24:34.

Jehovas vittnen har ofta, med bibeln och dess historiska uppfyllelse som grund, framhållit att Kristi profetia skulle få två uppfyllelser: en första uppfyllelse mellan år 33 v.t. och Jerusalems förstöring år 70 v.t.; en andra, en större uppfyllelse, i denna ”ändens tid” efter år 1914 v.t.

Men somliga bibelkommentatorer har inte insett att denna profetia har en tvåfaldig tillämpning. De har således gjort gällande att med ordet ”generation” menade Jesus ett släkte, en ras eller ett folk, till exempel det judiska folket eller den klass eller kategori onda människor som funnits århundradena igenom. De kan också hänvisa till 1 Petrus 2:9, där det, enligt den engelska auktoriserade översättningen, talas om den smorda kristna församlingen som ”en utvald generation”. Men bibelkännare inser nu att det grekiska ordet i 1 Petrus 2:9 bör återges med ”släkte” och skiljer sig från det ord som återges med ”generation” i Matteus 24:34.

Jesus syftade inte på en ras eller ett släkte av människor århundradena igenom eller blott och bart på de kristna. Han syftade först och främst på sina åhörare och andra judar på den tiden. Något som anger detta är att tidigare på dagen hade Jesus, då han talade fördömande om de judiska religiösa ledarna och om hur de hade mördat profeterna, sagt: ”Allt detta skall komma över den här generationen.” (Matt. 23:36) Dessa ord uppfylldes på just den generationen, då judarna i Jerusalem fick uppleva dess eldsglödande tillintetgörelse år 70 v.t. (Luk. 3:16, 17) Detta markerade också avslutningen på den judiska tingens ordning i den första uppfyllelsen av Kristi profetia.

Detta hjälper oss att förstå ordet ”generation” i Matteus 24:34. I vår tid kan ordet ”generation” beteckna 1) alla människor som fötts och som lever ungefär samtidigt, eller 2) den genomsnittliga tidsperioden mellan föräldrarnas födelse och barnens födelse, vanligtvis 20 till 30 år. I vilken betydelse använde Jesus då ordet? Tydligtvis inte i den senare betydelsen, för i profetians första uppfyllelse sträckte sig ”generationen” från år 33 v.t. till år 70 v.t., eller över åtminstone 37 år.

Det står också klart att med ordet ”generation” menade Jesus inte bara de judiska barn som föddes år 33 v.t. Lukas berättar att efter det att Jesus hade blivit tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, sade han till sina lärjungar att Människosonen först måste ”utstå många lidanden och förkastas av denna generation”. (Luk. 17:20—25) Helt säkert var det inte nyfödda barn som skulle förkasta honom. Händelseutvecklingen visar också att den ”generation”, som Jesus talade om i Matteus 24:34, inbegrep hans åhörare och andra, som kunde urskilja uppfyllelsen av hans ord från år 33 v.t. fram till Jerusalems förstöring.

När det gäller tillämpningen i vår tid, kan alltså uttrycket ”generation” helt logiskt inte avse de barn som föddes under första världskriget. Det är tillämpligt på Kristi efterföljare och andra, som var i stånd till att iaktta, lägga märke till, det kriget och andra ting som har inträffat i uppfyllelse av Jesu sammansatta ”tecken”. Några av dessa människor skall ”visst inte ... försvinna förrän” allt det som Kristus profeterade inträffar, vilket inbegriper slutet på den nuvarande onda ordningen.

Jesus uppmuntrade inte sina efterföljare till att försöka räkna ut exakt hur lång denna ”generation” skulle vara. (Ps. 90:10) I stället för att försöka beräkna hur många år det på sin höjd kan vara kvar till slutet bör de kristna komma ihåg Jesu varning: ”Var alltså ständigt vaksamma, ... därför att i en stund som ni inte tänker er kommer Människosonen.” — Matt. 24:42—44.

Vi har tillräckliga bevis för att Matteus’ 24:e kapitel uppfylls nu, under ”avslutningen på tingens ordning”. Ett bevis är det världsomfattande predikandet av de goda nyheterna om det upprättade messianska riket, som Jesus sade måste utföras innan slutet kommer. (Matt. 24:14) I stället för att inlåta sig på spekulationer beträffande en tidpunkt, som man inte vet något om, bör sanna kristna flitigt ta del i detta betydelsefulla predikoarbete, medan de med tillförsikt ser fram mot uppfyllelsen av Jesu ord om ”denna generation” i Matteus 24:34.