De som överger Jehova skall förgås
På profeten Jesajas tid var det många bland Jerusalems och Juda lands invånare som var otrogna mot Jehova, deras Gud. De hade förfallit till att utöva avgudadyrkan. Det var därför emot dem som Jehova riktade dessa ord genom Jesaja: ”De som övergiva HERREN [Jehova], de skola förgås. Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära.” — Jes. 1:28, 29.
I lustgårdarna eller de heliga lundarna brukade folket frambära offer och bränna rökelse åt falska gudar. (Jes. 65:3; 66:17) Terebinterna (heliga träd) hade också sin betydelse i denna avgudadyrkan. Vid tiden för Jehovas verkställande av sina domar skulle de heliga träden och lustgårdarna bevisa sig vara en orsak till skam för avgudadyrkarna. Gudarna som de hade tjänat skulle inte kunna beskydda dem under vredens dag.
Jesajas profetia fortsätter: ”Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten.” (Jes. 1:30) När bilden med terebinten och lustgården förs över på avgudadyrkarna, visar profetian att de otrogna människorna skulle vissna ner på grund av hettan från Guds vrede och torka upp som en trädgård under torrperioden. ”Och”, fortsätter profetian, ”den starke [avgudadyrkaren] skall bliva till blår [som de lättantändliga, avbrutna grova delarna av linet] och hans verk [avguden] till gnista, och de [avgudadyrkaren och avguden] skola båda tillsammans brinna, och det finnes ingen som släcker.” (Jes. 1:31, Åkeson) Vilken kraftig varning mot avgudadyrkan utgör inte detta! De som överger Jehova skall förgås.