Kubanska kristna härdar troget ut

UNDER 1980 kom det mer än 100.000 kubanska flyktingar till Förenta staterna. Bland dessa var ungefär 3.000 Jehovas vittnen, av vilka de flesta bokstavligen hade tvingats att lämna Cuba. Varför?

Detta är ett led i den religionsförföljelse de har fått genomlida på Cuba. Jehovas vittnen förespråkar Guds rike och kungör det som den enda lösningen på mänsklighetens problem, precis som Jesus befallde. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Den kubanska regeringen ogillar detta och gör därför livet svårt för vittnena. Men trots att de utsatts för brutal förföljelse, härdar dessa kubanska kristna troget ut.

Ett vittne bland flyktingarna berättar att han klätts av naken, rullats in i taggtråd och lämnats uppe på ett tak som föda åt moskiter. När moskiterna bet honom, ryckte han till, och taggarna rev upp hans kött. Han hade många ärr som minnen av detta eldprov. Andra sattes ner i hål fyllda med människospillning och fick stanna där i dagar utan föda.

En 89-årig kvinna, som fortfarande är kvar på Cuba, har varit heltidsförkunnare i 40 år. Knotig och krokig linkar hon omkring med sin käpp och talar oförskräckt med alla hon möter om Guds rike. Uniformsklädda myndighetspersoner har hånat henne och sagt: ”Din gamla gumma, vet du inte att du kan hamna i fängelse för det där du håller på med?”

Hon svarar oförfärat: ”Jag är för gammal nu, ni har i alla fall ingen nytta av mig i fängelset.” De lämnar henne därför i fred, och hon fortsätter att öppet predika på gatorna.

Ungdomar härdar också troget ut, när deras tro sätts på prov. Flyktingar har berättat om en kubansk pojke, som just skulle börja i skolan. Hans lärarinna uppmanade honom att sätta på sig halsduken med triangelmärket på. Den bärs på Cuba som en symbol av lojalitet mot staten. Det unga vittnet förklarade emellertid för lärarinnan att han inte kunde bära en sådan politisk symbol, eftersom han tillbad Jehova Gud.

Lärarinnan försökte förgäves övertala pojken att sätta på sig halsduken. I desperation gick hon ut på gatan och tillkallade en polis och frågade honom om han kunde övertala pojken att ändra sig. Polisen drog upp sin revolver, riktade den mot pojkens huvud och befallde honom att ta den på sig — annars! Efter några sekunder tittade pojken upp och frågade: ”Varför skjuter ni inte? Jag kommer inte att ta den på mig.” Förbluffad stegade polisen ut ur rummet.

Förutom att regeringen har låtit sätta många av vittnena i fängelser och koncentrationsläger, har den också förbjudit dem att sprida biblisk litteratur, inklusive bibeln själv. En flykting berättade att det bara fanns ett enda exemplar av Nya Världens översättning av bibeln i hela den stad där hon bodde. Den var nergrävd på en speciell plats, som bara vittnena kände till. När man lyckas få tag på någon biblisk publikation i den staden, är till och med barn som är så små som nio år gamla med och skriver av den för hand. På detta sätt får även de unga god kunskap i bibelns sanningar, eftersom de skriver av så mycket.

En av flyktingarna berättade att hon fått ett exemplar av boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den sent en kväll. Hon fick ha den till tidigt följande morgon, då ett annat vittne skulle hämta den. Då hade hon läst ut den och gjort anteckningar. På detta sätt kunde andra i staden få gagn av bokens innehåll. Ett Jehovas vittne från Miami, som lyssnade när flyktingen berättade denna erfarenhet, sade: ”Ibland visar vi inte sådan uppskattning av bibelns sanningar som dessa bröder visat.”

Under de senaste månaderna har alla Jehovas vittnen bland flyktingarna fått hjälp och har nu någonstans att bo. Många av vittnena i Förenta staterna har öppnat sina hem för att ge husrum åt dessa medkristna som de aldrig sett förut — i sanning ett bevis på den kärlek Kristus sade skulle känneteckna hans sanna lärjungar.

Personer i ansvariga ställningar i flyktinglägren har lagt märke till kontrasten mellan vittnena och andra kubanska flyktingar. När ämbetsmän vid det flyktingläger som upprättats i Orange Bowl i Miami tillfrågades om de kände till att det fanns Jehovas vittnen i lägret, svarade de: ”Naturligtvis gör vi det! De uppför sig bäst av alla här.”

Dessa kubanska kristnas tro är verkligen en sporre för deras bröder överallt i världen. Vi kan se fram emot att få läsa mer om deras trogna uthärdande.