Frågor från läsekretsen

● Bör man göra en åtskillnad mellan Guds rike och Kristi rike? Eftersom aposteln Petrus talar om ”vår Herres och frälsares, Jesu Kristi, eviga rike” — hur kommer det sig då att Jesu välde upphör när han ”överlämnar riket åt sin Gud och Fader”? — 2 Petr. 1:11; 1 Kor. 15:24.

Jesus lärde sina efterföljare att bedja: ”Må ditt [Faderns] rike komma.” (Matt. 6:9, 10) Riket är således Guds, men Jehova, ”evighetens konung”, har gett sin enfödde Son ansvar att utöva styre under en begränsad tid och för ett särskilt uppsåt. Under denna bestämda tidsperiod tjänar Jesus som en ställföreträdande härskare utsänd från sin Faders högra sida. — 1 Tim. 1:17; Ps. 110:1, 2; Dan. 4:14.

Med tanke på det uppror som den andeson som blev djävulen gjorde sig skyldig till, såväl som de första människornas uppror på jorden, har Jehova gjort det till sitt uppsåt att på ett nytt sätt ge uttryck åt sin härskarmakt eller sitt välde. Detta skulle komma till uttryck genom den utlovade ”säden”. (1 Mos. 3:15; Ef. 1:8—12) Jesus sade till sina lärjungar samma dag som han dog: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike.” Men Fadern skulle utvälja dem som skulle härska med Jesus och ge dem deras ställningar i Rikets regering. — Matt. 20:23; Luk. 12:32; 22:29, 30; Rom. 8:16, 17.

På grund av att Jesus anförtrotts myndighet att härska tillsammans med 144.000 medkungar, kan det med rätta sägas att han har ett rike, det messianska riket. Daniel såg i en syn, som hade med framtiden att göra, hur Jesus och dessa ”heliga” blev insatta i sina ämbeten. Han säger: ”Han nalkades den gamle [Jehova] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras. ... Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk.” — Dan. 7:13, 14, 27.

Denna tillsatta myndighet verkar inom Jehovas universella rike eller regeringsanordning, och när Jesus börjar härska som den messianske kungen, sjunger därför de himmelska rösterna helt riktigt: ”Världens rike har nu blivit vår Herres [Jehovas] och hans Smordes rike, och han [Jehova] skall härska som konung till evig tid.” Det messianska riket får således sin makt och myndighet från Jehova, som är den universelle suveränen över alla sina skapelser. — Upp. 11:15; 4:11; Joh. 5:19, 30.

Den uppståndne och förhärligade Jesus Kristus väntade på sin Faders högra sida tills den tid kom då han skulle börja härska från himlarna över människorna i allmänhet. (Apg. 2:32—36; Hebr. 10:12, 13) Detta motsvarar den tid när en hög röst från himmelen kungör: ”Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet.” (Upp. 12:10; jämför 11:17, 18.) De 144.000 har blivit utvalda från människosläktet för att härska som medarvingar med Jesus, och det sägs om dem att de ”skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren”. — Upp. 20:6; 14:1, 3.

Vid slutet av Jesu tusenåriga regering kommer alla människor på jorden som har begagnat sig av Rikets gagneliga verkningar att framträda fullkomnade inför Gud. De kommer att befinna sig i samma tillstånd som Adam innan han syndade. Sedan Jesus har fullgjort det som hans Fader har anvisat honom att göra, ”överlämnar [han] riket åt sin Gud och Fader”. (1 Kor. 15:24—28) Inget underordnat rike kommer därefter att finnas kvar mellan Jehova och det lydiga människosläktet. Det messianska rikets aspekter kommer att upphöra, men Jehovas rike fortsätter för evigt. Kristi och hans rikes arvingars välde skall ”aldrig ... förstöras” och inte heller överlämnas ”åt något annat folk”. (Dan. 2:44) Den särskilda myndighet som de anförtrotts skall helt enkelt återgå till Jehova. ”Då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” — 1 Kor. 15:28.

De gagneliga verkningarna av detta rike med Kristus vid styret kommer att vara ”eviga”, även om detta rike i själva verket bara skall ha varit ”bestående under tidsåldrar”, som är en av betydelserna av det grekiska ordet aioʹnios, som används i 2 Petrus 1:11. Kristi tusenåriga regering är evig i relativ bemärkelse. I motsats till den tid som varje mänsklig kung har regerat på jorden fortsätter Jesu rike över mänskligheten under många århundraden. Hans regering fortsätter längre än livslängden för den äldste mannen i människans historia, nämligen Metusela, som levde 969 år — knappt tusen år. (1 Mos. 5:27) Jesus kommer dessutom fortfarande att vara en titulär kung, för hans kungavärdighet upphör inte därför att han återlämnar det messianska riket till sin Fader. Han kommer alltid att ha intresse för människorna, för såsom Jehovas mästerlige arbetare är det han som säger: ”De ting som jag höll kära var bland människors söner.” (Ords. 8:31, NW) Han kommer alltid att ha en särskild plats i hjärtat hos människorna på grund av allt det han har gjort för dem. Detta stämmer överens med vad Hebréerna 7:17 säger om att Jesus är en ”präst för alltid”.

Vad Jesus och hans medregenter kommer att få i uppdrag att göra efter det att de härskat i tusen år säger inte bibeln någonting om. Sedan Uppenbarelseboken 22:5 beskrivit det nya Jerusalem som en stad i himlarna, omnämns de som ”skall härska som kungar till evig tid”, och det hänsyftar tydligtvis på Jesu medregenter, de 144.000, som utgör hans brud. Vi kan vara förvissade om att Jehova har i beredskap åt dem många storslagna privilegier och möjligheter, vilka består av tjänsteuppdrag överallt i hans skapelse.