Hennes hopp är verkligt
En flicka som gick i gymnasiet i New Jersey i USA skrev en uppsats för skolan. Uppgiften var: ”Om du reste in i framtiden — hur långt skulle du önska resa? Ange året. Beskriv hur världen skulle se ut. Beskriv hur människorna skulle se ut. Beskriv deras livsstil; vad de arbetar med; vad de äter etc.” Denna 15-åring — ett Jehovas vittne — skrev:
”Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt!’ Och så säger han: ’Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.’”
”Under många år har jag studerat bibeln, och detta särskilda avsnitt har fascinerat mig mycket. Jag har gått igenom varje ord i detta skriftställe och har alltid undrat om dessa förhållanden verkligen skulle kunna råda på jorden i framtiden. Jag byggde därför, som ingen annan människa före mig har gjort, en tidsmaskin och reste in i framtiden.
Färden gick lugnt och stilla. Jag reste med en hastighet av 10 år per minut. Medan jag stod stilla, förändrades världen runt omkring mig storligen. Jag såg förskräckliga saker hända: jordbävningar, krig, hungersnöd och laglöshet, alldeles som det beskrivs i Matteus 24:6—8 i bibeln. Men allt detta glimtade fram inför mina ögon. Sedan såg jag en fullständig tillintetgörelse av allting runt omkring mig. Människor blev tillintetgjorda av någonting, men det var inte av sina egna krigsapparater, utan av oerhörda krafter i naturen som användes av någon långt större än människan.
Jag försökte förflytta mig långsammare i tiden, så att jag skulle kunna se allt detta fantastiska inträffa. Sedan såg jag hur människor arbetade hårt med att röja upp och bygga och omdana allting. De hade tydligtvis blivit skonade från tillintetgörelsen och rensade därför upp i ruinerna. De arbetade alla tillsammans i harmoni. Allteftersom detta passerade förbi, såg jag många fler män och kvinnor på jorden. Jag visste inte var de kom ifrån. Jag betraktade dem tills jag såg en man som påminde om min farfar — det var faktiskt min farfar. Han hade dött år 1972. Jag undersökte all min utrustning för att vara säker på att jag inte höll på att resa baklänges, men det gjorde jag inte. Jag rörde mig framåt, och ändå såg jag människor som hade dött. Jag påminde mig då bibeltexten i Apostlagärningarna 24:15: ’Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.’ Det jag såg var i själva verket uppståndelsen.
Jag reste nu med en större hastighet, så att färger och ljus blev suddiga och otydliga. Jag bestämde mig för att stanna. Platsen jag stannade på var naturligtvis samma plats som jag hade startat ifrån, bara att det nu var i framtiden. ...
På avstånd kunde jag se en ung pojke leka med ett stort djur. ... Han lekte med ett ... LEJON! Jag ville rusa fram och varna honom för faran han befann sig i, men någonting höll mig tillbaka. Lejonet var tamt och betedde sig som en katt i barnets armar. Allteftersom jag färdades vidare till fots, såg jag mer av denna frid mellan människan och djuren och djuren sinsemellan. Men det mest fascinerande var harmonin mellan människorna. Människor av alla raser talade samma tungomål och kom alla överens med varandra som om de var bröder och systrar. ... Jag såg att dessa människor inte hade några skavanker eller brister och inga sjukdomar. De var fullkomliga. Sedan var det någonting som verkligen slog mig med häpnad. Det var samma människor jag hade sett 400 år tidigare på min resa, men de såg fortfarande lika unga ut. Ingen var sjuk, gammal eller döende. ...
Jag tyckte verkligen om denna underbara tid i framtiden. Nu är jag hemma igen och tillbaka i min egen tid. Jag kan inte övertyga någon om det jag såg. Men åtminstone står allt som jag läste i bibeln nu klart för mig i mitt sinne. Jag skulle verkligen vilja resa tillbaka igen och leva där för evigt med dessa människor. Men då kom jag att tänka på ett avsnitt i bibeln som försäkrade mig om att jag mycket snart kan få se det igen. Det är Psalm 37:10, 11 (NW): ’Och endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer; ja, du skall ge akt på hans plats, och han skall inte finnas till. Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.’”