Nya och ovanliga sätt att fylla penningkistorna
DET är inte något nytt att man i predikningar från predikstolen ber om pengar. Men antagligen håller inflationstiderna och människors hårdare tag om penningpungen på att drabba kyrkorna så hårt att präster överallt tävlar om att använda nya sätt för att fylla sina penningkistor. Här är exempel på några av de mer ovanliga sätten.
På grund av mycket arbete och stora utgifter i samband med att en katolsk kyrka i Dubuque i Iowa i USA sände ut 1.600 tiggarbrev varje vecka har kyrkan nu gjort en anordning varigenom församlingsborna regelbundet kan göra utbetalningar från sina checkkonton och överföra pengar till kyrkan. Kyrkan förser dem som känner sig generade över att de, på grund av denna anordning, inte kan lägga något i kollektbössan under gudstjänsten med plastkort som anger att de har gett i banken. De kan lägga ner kortet i kollektbössan.
En präst i Phoenix i Arizona i USA sände ut följande beräknande brev till var och en som fanns i hans adressregister: ”Oroar djävulen dig eller någon av dina kära? Gud har visat mig hur jag skall kunna få djävulen att sluta upp med att oroa dig. Jag har förberett ett märke med texten: ’Oroa mig inte’ och med Psalm 91 skrivet på det. Du kan använda det som skydd när djävulen oroar dig. Pröva Gud NU genom att ge åtminstone 100 kronor.” För att göra det enkelt säger instruktionerna: ”Fyll i det medföljande bönearket med ’Oroa mig inte’-märket på det och sänd det tillbaka till mig i dag. ... Jag skall hänga upp ditt ’Oroa mig inte’-märke på dörren till min trädgård för mirakelböner under 7 dagar och 7 nätter. Sedan sänder jag märket tillbaka till dig som en påminnelse om att djävulen är besegrad och inte längre kan oroa dig. Vänta inte längre ... med att ge 100 kronor.”
En ansedd baptistkyrka i Dallas i Texas står inför en allvarlig ekonomisk kris. Kyrkan har en skuld på mer än 55 millioner kronor på fyra byggnader som den äger i centrum av staden. För att ”befria kyrkan från åderlåtningen i form av mer än 7,5 millioner kronor i räntekostnad per år” uppmanade prästen sina medlemmar att hjälpa till med att betala ett parkeringshus med 1.100 parkeringsplatser, vilka sammanlagt kostar över 40 millioner kronor. ”Behovet av parkeringsplatser ökar”, sade prästen i en känslomässig ”befrielsevädjan”. ”Denna byggnad är en Guds välsignelse. ... Köp en parkeringsplats för omkring 35.000 kronor och betala för den. Somliga kommer att vilja ha flera parkeringsplatser och andra bara en andel i en plats. Ge någonting, bara så att det blir ett offer.”
I Nairobi i Kenya blev anglikanska kyrkans medlemmar chockerade då deras präst sade att bidrag i form av kopparpengar inte längre var godtagbara. Han fordrade silverpengar. I sin predikan upplyste prästen församlingen om att det hade bestämts att ingen sann kristen borde ge kopparpengar åt Gud. — Jämför Lukas 21:1—4.
Hur olikt alla dessa penningplaner är inte det som aposteln Paulus sade till den kristna församlingen i Korint i Grekland under det första århundradet. ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 Korintierna 9:7.