Är du alltför ringa för att ha någon betydelse?

KÄNNER du det ibland som om ingen bryr sig om dig? Har du någonsin känt dig ensam, fastän du varit omgiven av människor? Varför kommer sådana tankar i ditt sinne? Därför att i så många fall i dag har individen upphört att räknas.

I många länder har byråkratin förvandlat människor till nummer som försvinner i virrvarret av dataregister. De har blivit nummer, nollor, för någon opersonlig myndighetsinstans. Känner du det ibland på detta sätt?

Du kanske arbetar för ett stort företag med hundratals eller tusentals anställda och känner dig på grund av detta som om du var av mindre betydelse än en kugge i ett hjul eller en tråd i en vävnad. Även de som bor i mycket stora städer kan känna sig i högsta grad ensamma. Varför är det så? Därför att grannarna ofta är totalt främmande för en, bara individer som bor vägg i vägg.

Ja, det är mycket lätt att tro att man är alltför ringa för att ha någon betydelse, alltför obetydlig för att någon skall lägga märke till en i våra dagars jäktiga liv. Det är på det sättet i synnerhet i det moderna samhället, i vilket den konkurrensbetonade hårda pressen har frambringat så många människor som är okänsliga för varandra. Den personliga värdigheten trampas under fötterna, och orden ”Stick i väg!” anses vara ett smart svar.

Men är det på samma sätt med Gud? Är han — den suveräne Herren i universum — så överlägsen människorna att de alla är alltför ringa för att ha någon betydelse för honom? Bibeln visar att vid ett tillfälle stod ”10.000 gånger 10.000 [100 millioner]” änglar inför Jehova Gud. (Daniel 7:10) Han är också Skaparen av oräkneliga stjärnor i universum. Har han kanske förlorat räkningen på all denna andliga och materiella skapelse? Bibeln svarar: ”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.” (Psalm 147:4) Han har helt visst inte förlorat herraväldet över himlakropparna. När det gäller de rättfärdiga änglarna, kallar Jehova helt visst dem också vid namn, fastän bara två av änglarnas namn, Mikael och Gabriel, har uppenbarats för människan. — Daniel 12:1; Lukas 1:26.

Hur förhåller det sig då med människorna? Bryr sig Gud om dem? Psalmisten David skrev: ”Låt mig, o Jehova, få veta mitt slut, och mina dagars mått — vad det är, för att jag må veta hur förgänglig jag är. Se! Du har gjort mina dagar till bara ett fåtal; och min livslängd är såsom intet inför dig. Helt visst är varje jordemänniska ... ingenting mer än bara en utandning.” (Psalm 39:5, 6, NW) Om människan är så förgänglig som bara en utandning, hur kan vi då vara säkra på att hon inte är alltför ringa och tillfällig för att Gud skulle bry sig om henne? Från Guds ståndpunkt sett — har människorna verkligen någon betydelse? Har DU verkligen någon betydelse?