Frågor från läsekretsen
◼ Hur bör församlingen lämpligen reagera, om någon lämnar den sanna kristna tron och ansluter sig till en annan religion?
Sådant hände ibland under det första århundradet. Man kan därför förstå att detta inträffar ibland också i vår tid. När detta händer, bör församlingen lämpligen reagera på ett sådant sätt att de lojala kristnas andliga renhet skyddas.
En ordbok definierar avfällighet som ”förnekande av sin religion, sina principer, sitt politiska parti osv.” I en annan ordbok heter det: ”Avfällighet ... 1 : förnekande av en religiös tro 2 : övergivande av tidigare lojalitet.” Enligt detta gjorde sig Judas Iskariot skyldig till avfällighet, då han övergav sin tillbedjan av Jehova Gud genom att förråda Jesus. Senare blev andra avfällingar genom att överge den sanna tron, till och med medan aposteln Johannes och andra bland de första lärjungarna ännu levde. Johannes skrev: ”De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss.” — 1 Johannes 2:19.
Vad skall man göra, om något liknande skulle hända i vår tid? De äldste, eller herdarna, i församlingen kanske får kännedom om att det finns en döpt kristen som har upphört att komma tillsammans med Jehovas folk och som uppenbarligen har anslutit sig till en annan religion. De andliga herdarna bör i enlighet med Jesu ord om det vilsegångna fåret vara intresserade av att hjälpa en sådan person. (Matteus 18:12—14; jämför 1 Johannes 5:16.) Men vad händer om de herdar som fått i uppdrag att se på fallet kommer fram till att personen i fråga inte längre vill ha något med Jehovas folk att göra och att han är fast besluten att stanna kvar i den falska religionen?
De kan då helt enkelt pålysa för församlingen att denne har tagit avstånd från församlingen och därmed inte längre är ett Jehovas vittne. En sådan person har övergett sin ”tidigare lojalitet”, och någon formell uteslutning är inte nödvändig att göra. Varför inte det? Därför att han själv redan har tagit avstånd från församlingen. Troligen kommer han inte att hålla kontakt med sina tidigare bröder för att övertala dem att följa honom. De lojala bröderna söker å sin sida inte gemenskap med honom, eftersom han ”gick ut från” dem därför att han inte var av deras ”sort”. (1 Johannes 2:19) En sådan person som har tagit avstånd och som har gått ”ut från” dem kan börja sända brev eller litteratur som främjar falsk religion eller avfällighet. Det skulle i så fall understryka att han definitivt inte är ”av vår sort”.
Bibeln varnar emellertid för att några skulle försöka stanna kvar bland Guds folk och försöka vilseleda andra. Aposteln Paulus gav rådet: ”Mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apostlagärningarna 20:30) Han varnade uttryckligen de kristna och sade att de skulle ”hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem”. — Romarna 16:17, 18.
Om någon blev en falsk lärare bland de sanna kristna, alldeles som Hymeneus och Filetus blev på Paulus’ tid, skulle alltså herdarna för hjorden vara tvungna att vidta skyddande åtgärder. Om personen i fråga förkastade deras kärleksfulla tillrättavisning och fortsatte att främja en sekt, kunde en kommitté av äldste utesluta denne för avfällighet. (2 Timoteus 2:17; Titus 3:10, 11) De enskilda bröderna och systrarna i församlingen skulle då följa Paulus’ anvisning att ”undvika” den som försökte ”vålla söndringar”. Johannes gav ett liknande råd: ”Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” — 2 Johannes, vers 10.