Gud — är han verkligen en person?
”DET måste finnas en Gud”, stod det att läsa i tidningen Daily Express för 14 augusti 1981. Artikeln handlade om två framträdande vetenskapsmän som till synes hade kommit till tro på Gud. Deras nyvunna övertygelse kom sedan de upptäckt hur oerhört liten den matematiska sannolikheten är för att livet skulle ha uppstått genom en slump. Men vad menade då dessa två nyomvända vetenskapsmän när de sade ”Gud”? Artikeln i Daily Express förklarar: ”Gud ÄR enligt deras uppfattning universum.”
Om du tror på Gud, hur uppfattar du då honom? Betraktar också du honom som en odefinierbar intelligens, en abstrakt kraft som finns i allt och alla, ett stort och vördnadsbjudande ”Något”? Eller betraktar du honom som en definierbar person med tankeförmåga och medvetande?
Somliga tycker att det är svårt att tänka sig Gud som en person. De kanske tycker att det är att dra ner honom till mänsklig nivå — att som en del barn föreställa sig Gud som en gammal man i fotsida kläder med långt vitt skägg som sitter på ett moln, eller som i Michelangelos berömda takmålning i Sixtinska kapellet tänka sig Gud som en muskulös, dynamisk äldre man som svävar omkring i luften.
Visserligen kanske vi osökt tänker på en människa när vi hör ordet ”person”. Ordboken Webster’s Third New International Dictionary, till exempel, definierar ordet ”person” som ”en enskild mänsklig varelse”. Men den ger också definitionen ”en varelse som karakteriseras av medveten uppfattningsförmåga, förnuft och moralisk känsla”. Man kan därför mycket väl tänka sig Gud som en person utan att föreställa sig honom som en människa.
Men någon kanske invänder: ”Spelar det någon roll om man betraktar Gud som en abstrakt kraft eller som en person?” Om Gud bara är en kraft, ett ”något”, skulle inte det då betyda att människolivet också är något rent mekaniskt? Människan skulle då bara vara en sak, en kugge i ett stort maskineri. Men om Gud är en person med tankeförmåga och medvetande, skulle inte det då ge livet större mening? Absolut! Det ger människan möjlighet att upprätta ett nära förhållande till Gud — inte som mellan två saker, utan som mellan två personer.
Att stå i ett sådant förhållande till Gud — som till en person — är naturligtvis det bästa. Men hur kan man då veta om Gud är en person eller inte? Och om han är det, hur kan man få åtnjuta ett sådant förhållande? Låt oss se vad bibeln har att säga om det.