”Den där kvinnan Jesabel”
”MEN ändå har jag detta emot dig, att du tolererar den där kvinnan Jesabel, som kallar sig profetissa, och hon lär och vilseleder mina slavar till att begå otukt och till att äta ting som är offrade åt avgudar.” (Uppenbarelseboken 2:20) Så sade Jesus till de kristna äldste i Tyatira. Församlingen där var mycket aktiv och hade visat kärlek, tro och uthållighet. Men den hade tolererat ett fördärvligt Jesabelinflytande. Varför det? Skulle något liknande kunna hända i vår tid? — Uppenbarelseboken 2:19.
Antagligen fanns det inte någon i Tyatira som verkligen hette Jesabel. I stället använde Jesus det namnet för att påminna oss om den historiska drottning Isebel, kung Ahabs hustru. Denna viljestarka kvinna fördärvade Guds folk när hon införde omoralisk Baalsdyrkan i Israel och beslutsamt drev en kampanj för att utrota ren tillbedjan. — 1 Kungaboken 16:31—33; 21:1—7.
Vare sig Jesabel i Tyatira var en enskild kvinna eller en grupp kvinnor, eggade hon på liknande sätt till omoraliskhet och avgudadyrkan bland Guds folk. Några i församlingen lyssnade på henne, då ju Jesus talar om ”hennes barn”, antagligen hennes efterföljare. (Uppenbarelseboken 2:22, 23) Hennes inflytande hotade att fördärva församlingen i Tyatira på samma sätt som Israel blev fördärvat på Ahabs tid.
Hur kunde Jesabel i Tyatira ha så stort inflytande? Med tanke på parallellen med Isebel i forntiden har några trott att hon var gift med någon framträdande äldste i Tyatira. Men bibeln säger inte det. Det är mera troligt att det var genom sin starka personlighet och genom att påstå sig vara profetissa som hon fick en ställning i församlingen.
En del har väckt tanken att det orätta som hon främjade hade med skråväsendet att göra. Enligt dr W. M. Ramsay känner man till ”fler skrån i Tyatira än i någon annan stad i Asien”. I The Interpreter’s Dictionary of the Bible heter det om dessa: ”Varje sådant skrå hade sin egen beskyddargud och sina egna fester och sällskapliga träffar som emellanåt blev omoraliska. Jesabel kan ha hävdat att ... man inte fick fördöma festerna, eftersom varje hantverkare var tvungen att vara med i ett sådant skrå för att kunna förtjäna sitt uppehälle.” Detta stämmer väl överens med The Expositor’s Greek Testament, där det också påstås att Jesabels anhängare ”var stolta över sin upplysta liberalism”.
Det Jesabel i Tyatira lärde jämfördes med ”Bileams lära” i Pergamus. (Uppenbarelseboken 2:14) Församlingen i Pergamus hade fått utstå mycket förföljelse, men några där efterliknade Bileam genom att befrämja otukt och avgudadyrkan. Man har gjort gällande att Bileaminflytandet i Pergamus uppmuntrade till att kompromissa och därigenom undgå svår förföljelse, medan Jesabelinflytandet i Tyatira uppmuntrade till att kompromissa av ekonomiska skäl. Hur det än förhöll sig, utgjorde båda lärorna dödsbringande avfällighet.
Kan Jesabelinflytande — eller Bileaminflytande — förekomma i vår tid? Ja, absolut. Många av kristenhetens ledare efterliknar Jesabel när de tolererar medlemmar i deras kyrkor som gör sig skyldiga till homosexualitet, otukt, äktenskapsbrott, abort och liknande ting som Gud fördömer. Även inom den kristna församlingen har några verkat för att ”liberalisera” den sanna tillbedjan, uppmuntrat kristna att inte strängt tillämpa bibelns normer och till och med främjat omoraliskhet.
Alla som vill behaga Jehova bör undvika sådana tankar, även om det är män eller kvinnor med färgstarka och kraftfulla personligheter som framför dem. Ett sådant tänkesätt är lika dödsbringande i vår tid som det var under det första århundradet. — Uppenbarelseboken 2:22, 23.