När döden rycker bort någon man älskar

”ÅR 1981 dog min mor i cancer. Hon var min adoptivmor. Hennes död var ett hårt slag för mig och min bror (genom adoption). Jag var 17 år, och min bror var 11. Jag saknade min mor så mycket. Jag hade uppfostrats som katolik, och eftersom jag hade fått lära mig att hon var i himmelen, ville jag faktiskt ta livet av mig för att få vara tillsammans med henne. Hon var min bästa vän.” — Roberta, 25 år.

Har du upplevt något liknande? I så fall vet du av egen erfarenhet vilken sorg och smärta som är förbunden med en kär anförvants död. Det känns så orättvist att döden skall få rycka bort någon man älskar. Och när detta händer, kan tanken på att man aldrig mer skall få tala och skratta med varandra eller hålla om varandra vara mycket svår att stå ut med. Och som framgår av Robertas ord blir sorgen inte mindre av att man får veta att den man älskar är uppe i himmelen.

Men hur skulle du känna det, om du visste att du inom en nära framtid hade möjlighet att återförenas med din älskade anförvant som ryckts bort i döden, nej, inte uppe i himmelen, utan här på jorden under fridfulla och rättfärdiga förhållanden? Och hur skulle det vara om du också fick reda på att människor då kommer att kunna glädja sig åt fullkomlig hälsa och ha utsikten att aldrig behöva dö? ”Vilket önsketänkande!” kanske du säger.

Lägg emellertid märke till Jesu Kristi rättframma ord, som han uttalade under det första århundradet v.t.: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” (Johannes 11:25) Detta var ett löfte om att de döda kommer att få liv igen — verkligen en hänförande framtidsutsikt!

Men du kanske undrar: Finns det någon säker grund för att tro på ett sådant löfte? Hur kan jag vara säker på att det inte bara är önsketänkande? Och om det finns grund att tro det, vad kommer då uppfyllelsen av detta löfte att innebära för mig och mina nära och kära? Den artikel som nu följer kommer att ta upp dessa och andra frågor.