Jesu liv och tjänst

Ett förtroligt förhållande

EFTER åminnelsemåltiden har Jesus uppmuntrat sina apostlar genom ett informellt och förtroligt samtal. Det kanske redan är över midnatt. Jesus säger därför: ”Stig upp, låt oss gå härifrån.” Men av kärlek till sina lärjungar framställer Jesus ännu en sporrande liknelse innan de ger sig av.

”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar”, säger han. Den store odlaren, Jehova Gud, planterade denna symboliska vinstock när han smorde Jesus med helig ande vid hans dop på hösten år 29 v.t. Jesus visar emellertid att det är fler än han som ingår i denna symboliska vinstock. Han säger vidare:

”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. ... Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna.”

Vid pingsten, 51 dagar senare, blir apostlarna och andra lärjungar rankor i denna vinstock, när den heliga anden utgjuts över dem. Så småningom kommer 144.000 personer att bli sådana andliga vinrankor. Tillsammans med själva stammen, Jesus Kristus, utgör de en symbolisk vinstock som frambringar Guds rikes frukter.

Jesus förklarar nu vad som är nyckeln till ett fruktbärande liv: ”Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” Men om en person underlåter att frambringa frukt, säger Jesus, ”kastas han ut såsom en ranka och förtorkas; och man drar samman dessa rankor och slänger dem i elden, och de bränns upp”. Å andra sidan lovar Jesus: ”Om ni förblir i gemenskap med mig och mina uttalanden förblir i er, be då om vad ni vill, och det skall ske er.”

Jesus övergår nu till att visa sina apostlar vad det är som förhärligar hans Fader, nämligen att de fortsätter att bära riklig frukt och visar sig vara hans lärjungar. Den frukt som Gud önskar att de symboliska rankorna skall frambringa är Kristuslika egenskaper, i synnerhet egenskapen kärlek. Och eftersom Kristus var förkunnare av Guds rike, inbegriper denna frukt också att de är verksamma med att göra lärjungar, precis som han var.

”Förbli i min kärlek”, förmanar nu Jesus. Hur kan då apostlarna göra det? ”Om ni håller mina bud”, förklarar han, ”skall ni förbli i min kärlek.” Jesus säger vidare: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.”

Om några få timmar kommer Jesus att visa prov på denna oförlikneliga kärlek genom att ge sitt liv till förmån för sina apostlar och andra som utövar tro på honom. Hans exempel bör sporra hans efterföljare att visa samma självuppoffrande kärlek till varandra. Denna kärlek kommer att identifiera dem som hans efterföljare, som Jesus tidigare sagt: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”

Jesus talar nu om hur man skulle känna igen hans vänner: ”Ni är mina vänner om ni gör vad jag nu befaller er. Jag kallar er inte längre slavar, eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.”

Tänk vilket dyrbart förhållande — att få vara Jesu förtroliga vänner! Men för att kunna fortsätta att åtnjuta detta dyrbara förhållande måste hans efterföljare ”fortsätta att bära frukt”. Om de gör det, säger Jesus, kommer följande löfte att uppfyllas på dem: ”Vad ni än ber Fadern om i mitt namn, det ... [skall] han ge er.” Vilken storslagen belöning de får för att de frambringar Rikets frukt!

Sedan Jesus ännu en gång uppmanat sina apostlar att ”älska varandra”, förklarar han att världen kommer att hata dem. Men han tröstar dem och säger: ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er.” Jesus avslöjar därefter varför världen hatar hans efterföljare: ”Eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.”

Jesus nämner nu för dem ytterligare ett skäl till att världen hatar dem: ”Allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom [Jehova Gud] som har sänt mig.” Jesu mirakulösa gärningar domfäller i själva verket dem som hatar honom, som han vidare förklarar: ”Om jag inte bland dem hade gjort de gärningar som ingen annan har gjort, skulle de inte ha någon synd; men nu har de både sett och hatat mig såväl som min Fader.” På det sättet, förklarar Jesus, uppfylls det skriftställe som säger: ”De har hatat mig utan sak.”

Jesus tröstar dem nu genom att upprepa sitt löfte att sända dem hjälparen, den heliga anden — Guds mäktiga verksamma kraft. ”Denne ... [skall] vittna om mig; och ni i er tur skall vittna”, säger Jesus. Johannes 14:31—15:27; 13:3, 35; Galaterna 6:16; Psalm 35:19; 69:5.

◆ När planterade Jehova den symboliska vinstocken, och när och hur blir andra en del av denna vinstock?

◆ Hur många rankor kommer den symboliska vinstocken slutligen att ha?

◆ Vilken frukt vill Gud att rankorna skall frambringa?

◆ Hur kan vi vara Jesu vänner?

◆ Varför hatar världen Jesu efterföljare?