”Herrens dag”
”GENOM inspiration kom jag att vara på Herrens dag.” (Uppenbarelseboken 1:10) Så sade den åldrige aposteln Johannes, avbildad här ovan, i första kapitlet i Uppenbarelseboken i bibeln. Hans ord hjälper oss att fastställa när de storslagna syner som han därefter skildrar uppfylls.
Men det är inte alla som instämmer i att Uppenbarelseboken 1:10 skall översättas så. Som exempel kan vi nämna att den tyske bibelöversättaren Jörg Zink återger orden på följande sätt: ”Jag blev uppfylld av helig ande — det var på söndagen.” I de flesta bibelöversättningar har emellertid den grekiska frasen téi ky·ri·a·kéi he·mé·rai översatts med ”Herrens dag”. Men i en fotnot gör många gällande att uttrycket åsyftar söndagen. Är detta riktigt?
I Herders Bibelkommentar, ett tyskt katolskt referensverk, förklaras resonemanget bakom denna tanke. Det heter där: ”Här [i Uppenbarelseboken 1:10] åsyftas inte den slutliga domens dag, som också är känd som ’Herrens dag’, utan en bestämd veckodag. De första kristna började redan i mitten av första århundradet fira den första dagen i veckan som sin främsta gudstjänstdag. (Apg. 20:7; 1 Kor. 16:2)” Men de två skriftställen som anförs i det referensverket ger inga som helst bevis för att de kristna under första århundradet betraktade den första dagen i veckan som ”sin främsta gudstjänstdag”.
I det första skriftstället, Apostlagärningarna 20:7, nämns bara att Paulus, hans reskamrater och kristna från Troas kom tillsammans för att inta en måltid. Eftersom Paulus skulle ge sig av nästa dag och inte skulle träffa dem igen på en tid, utnyttjade han tillfället att tala till dem en längre stund.
I det andra skriftstället, 1 Korintierna 16:2, uppmuntrades de kristna i Korint att lägga undan pengar ”på första dagen i veckan” för att kunna ha något att ge dem som var i nöd i Judeen. Bibelforskaren Adolf Deissmann hävdar att den här dagen kan ha varit en betalningsdag. I vilket fall som helst var Paulus’ förslag praktiskt, eftersom pengarna skulle kunna rinna i väg under veckan.
Det sägs ingenstans i bibeln att de kristna under den apostoliska eran betraktade den första dagen i veckan, eller vad som nu kallas söndag, som en kristen sabbatsdag av något slag, en dag då man helt ägnade sig åt möten och tillbedjan. Det var först efter apostlarnas död som söndagen kom att betraktas på detta sätt och kom att kallas ”Herrens dag”. Detta var en del av det avfall som Jesus och apostlarna förutsade. — Matteus 13:36—43; Apostlagärningarna 20:29, 30; 1 Johannes 2:18.
Vad är då ”Herrens dag”? Sammanhanget i Uppenbarelseboken 1:10 visar att Jesus är den Herren, dvs. att ”Herrens dag” är Jesu dag. Guds ord identifierar sådana uttryck som ”vår Herre Jesu Kristi dag” med en tid av dom för mänskligheten och återställandet av paradiset. — 1 Korintierna 1:8; 15:24—26; Filipperna 1:6, 10; 2:16.
Hans Bruns har följaktligen rätt då han i sin översättning med kommentarer, Das Neue Testament (Nya testamentet), säger: ”En del hävdar att han [Johannes] här talar om söndagen, men det är betydligt mer troligt att han talar om Herrens ryktbara dag, som när allt kommer omkring är vad hela hans efterföljande beskrivning gäller.” W. E. Vine säger: ”’Herrens dag’ ... är dagen för hans manifesterade dom över världen.” I Fritz Rieneckers Lexikon zur Bibel (Bibellexikon) heter det att ”Herrens dag” klart och tydligt åsyftar ”domens dag”.
Den rätta förståelsen av uttrycket ”Herrens dag” hjälper oss att förstå hela Uppenbarelseboken. Det är dessutom tydligt att den dagen redan har börjat. Hur viktigt är det därför inte att vi ”hör denna profetias [Uppenbarelsebokens] ord och ... iakttar de ting som är skrivna i den”! — Uppenbarelseboken 1:3, 19.
[Bild på sidan 27]
I boken ”Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!” ges en klar och fullt modern förklaring av varje vers i Uppenbarelseboken. Denna fascinerande bibelstudiehandbok finns nu på 33 språk