Varför inte ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet”?

DET är i dag brukligt att tala om den del av Bibeln som skrevs på hebreiska och arameiska som ”Gamla testamentet”. Uttrycket kommer av den återgivning av 2 Korinthierna 3:14 som man finner i den latinska Vulgata, den engelska King James Version och Martin Luthers tyska översättning av år 1522 (varifrån uttrycket kom in i tidiga svenska bibelöversättningar). På motsvarande sätt är det brukligt att tala om de kristna grekiska skrifterna som ”Nya testamentet”.

Det var det grekiska ordet di·a·thẹ·ke i 2 Korinthierna 3:14 som översattes med det latinska ordet testamentum i Vulgata. Via Vulgata har detta ord sedan funnit vägen till bibelöversättningar på många språk. Enligt Karl XII:s bibel (1703) lyder det här skriftstället: ”Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.” Men återgivningen ”gamla Testamentet” i det här skriftstället, ett uttryck som man också finner i 1526 och 1883 års svenska översättningar, är inte korrekt. Man bör lägga märke till att det grekiska ordet di·a·thẹ·ke betyder ”förbund” här i 2 Korinthierna 3:14 liksom på de övriga 32 ställena där det förekommer i den grekiska texten. — Se New World Translation of the Holy Scriptures—With References, Tillägg 7D och 7E.

Beträffande innebörden i det latinska ordet testamentum (genitiv: testamenti) skriver Edwin Hatch i sin bok Essays in Biblical Greek (Oxford, 1889, sidan 48) att ”på grund av okunnighet om senlatinets och vulgärlatinets filologi [språkvetenskap som ägnar sig åt tolkning och behandling av äldre texter] antog man tidigare att ’testamentum’, varmed ordet [di·a·thẹ·ke] är återgivet såväl i tidiga latinska översättningar som i Vulgata, betydde ’testamente’, medan det i verkligheten också, om inte uteslutande, betydde ’förbund’”. Likaså skriver W. F. Moulton i A Bible Commentary for English Readers by Various Writers (utgiven av Charles Ellicott, New York, band VIII, sidan 309) att ”i den gamla latinska översättningen av Bibeln blev testamentum den vanliga återgivningen av ordet [di·a·thẹ·ke]. Men då denna återgivning mycket ofta förekommer där det är omöjligt att tänka sig en sådan innebörd som testamente (till exempel i Ps. lxxxiii, 5 [83:5], där ingen tänker sig att psalmisten säger att Guds fiender ’har gjort upp ett testamente mot Honom’), står det klart att latinets testamentum användes i vidgad betydelse, motsvarande det grekiska ordets breda användning.” — Se fotnoter till Psalm 25:10 och 83:5 i NW, referensutgåvan.

Med tanke på det ovan nämnda måste man säga att återgivningen ”gamla Testamentet” i äldre översättningar av 2 Korinthierna 3:14 är felaktig. De flesta nyare översättningar använder uttrycket ”gamla förbundet” (Åkeson; 1917; 1981; NV), vilket är korrekt. Aposteln Paulus avser nämligen inte här de hebreiska och arameiska skrifterna i sin helhet, och han menar inte heller att de inspirerade kristna grekiska skrifterna utgör ”ett nytt testamente” eller ”ett nytt förbund”. Aposteln talar om det gamla lagförbundet, som nedtecknades av Mose i Pentateuken och som bara utgör en del av de förkristna heliga skrifterna. Därför säger han i nästa vers: ”närhelst Mose läses”.

Det finns alltså ingen giltig biblisk grund till att kalla de hebreiska och arameiska skrifterna för ”Gamla testamentet” och de kristna grekiska skrifterna för ”Nya testamentet”. Därför används inte heller dessa uttryck i Nya Världens översättning av den Heliga skrift. Jesus Kristus själv omtalade samlingen av heliga skrifter som ”Skrifterna”. (Matteus 21:42; Markus 14:49; Johannes 5:39) Aposteln Paulus omtalade dem som ”de heliga Skrifterna”, ”Skrifterna” och ”Skriften”. (Romarna 1:2; 15:4; 2 Timoteus 3:15, 16) I överensstämmelse med de inspirerade orden i Romarna 1:2 har Nya Världens översättning i sin titel bevarat uttrycket ”helig skrift”.