Frågor från läsekretsen
Vad innebär det att Guds slavar förses med sigill, som Uppenbarelseboken 7:3 nämner?
I Uppenbarelseboken 7:1–3 läser vi: ”Jag [såg] fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa på jorden eller på havet eller på något träd. Och jag såg en annan ängel stiga upp från soluppgången, och han hade ett sigill från den levande Guden; och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, till dem som hade fått makt att skada jorden och havet, och han sade: ’Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har försett vår Guds slavar med sigill på deras pannor.’”
När dessa ”fyra vindar” släpps lösa bryter ”den stora vedermödan” ut, vilket leder till att falsk religion och resten av den här onda världen blir tillintetgjord. (Uppenbarelseboken 7:14) ”Vår Guds slavar” är Kristi smorda bröder på jorden. (1 Petrus 2:9, 16) Den här profetian visar följaktligen att Kristi bröder har försetts med sigill när den stora vedermödan bryter ut. Men andra bibelverser vittnar om att de smorda också vid ett tidigare tillfälle har försetts med sigill. Ibland talar vi därför om att de smorda har försetts med sigill vid ett första tillfälle, och att de sedan slutgiltigt förses med sigill. Vad är skillnaden mellan dessa två tillfällen?
Tänk på innebörden i ordet ”sigill”. I forna tider var ett sigill ett slags stämpel som man använde för att försegla dokument. Ordet kan även avse själva avtrycket från en sådan stämpel. På den tiden var det vanligt att man fäste ett avtryck i vax eller lera vid ett dokument eller ett föremål för att ange äkthet eller ägarskap. (1 Kungaboken 21:8; Job 14:17)
Paulus jämförde helig ande med ett sigill när han sade: ”Den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus och den som har smort oss, det är Gud. Han har också satt sitt sigill på oss och har som förskott på det som skall komma gett oss anden i våra hjärtan.” (2 Korinthierna 1:21, 22) Jehova har alltså smort dessa kristna med helig ande för att visa att de tillhör honom.
Men de smorda förses med sigill i två faser. Det första tillfället då de märks med sigill skiljer sig från det andra, slutgiltiga, tillfället i fråga om 1) syfte och 2) tidpunkt. Vid det första tillfället innebär sigillet att en ny medlem har utvalts till de smorda kristnas skara. Vid det andra tillfället, när de slutgiltigt förses med sigill, blir det bekräftat att den som utvalts och märkts med sigill fullt ut har visat sin lojalitet. Först då, när en person slutgiltigt har försetts med sigill, är sigillet permanent på den smordes panna och identifierar honom eller henne som en beprövad och trogen Guds slav. Det är denna andra fas, när de slutgiltigt förses med sigill, som avses i Uppenbarelseboken, kapitel 7. (Uppenbarelseboken 7:3)
Angående den tidpunkt när någon först märks, eller förses, med sigill skrev aposteln Paulus till smorda kristna: ”Också ni satte ert hopp till honom sedan ni hört sanningens ord, de goda nyheterna om er räddning. Genom honom blev också ni, sedan ni kommit till tro, märkta med den utlovade heliga anden som med ett sigill.” (Efesierna 1:13, 14) Bibelns skildring visar att kristna under det första århundradet i många fall blev märkta med sigill kort efter det att de hade hört de goda nyheterna och kommit till tro på Kristus. (Apostlagärningarna 8:15–17; 10:44) Att de blev märkta med sigill visade att Gud godkände dem. Men det visade inte att de hade fått Guds slutgiltiga godkännande. Varför inte det?
Paulus sade att smorda kristna är ”märkta som med ett sigill för en dag av frigörelse”. (Efesierna 4:30) Detta antyder att det ofta går en tidsperiod, vanligen många år, efter det att de först blivit märkta med sigill till dess att de blir slutgiltigt godkända. Smorda kristna måste förbli trogna från den dag då de märks med sigill, den heliga anden, till den dag då de frigörs från sina fysiska kroppar – med andra ord till sin död. (Romarna 8:23; Filipperna 1:23; 2 Petrus 1:10) Det var därför först i slutet av sitt liv som Paulus kunde säga: ”Jag har fullföljt loppet, jag har bevarat tron. Från denna stund är rättfärdighetens segerkrans lagd i förvar åt mig.” (2 Timoteus 4:6–8) Vidare sade Jesus till en församling av smorda kristna: ”Bevisa dig trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10; 17:14)
Orden ”segerkrans” och ”krona” ger ytterligare stöd för att det går en tid från det att någon först märks med sigill till dess att samme person slutgiltigt förses med sigill. Varför det? I forna tider var det sed att ge en segerkrans till den löpare som vann en tävling. För att få segerkransen var han tvungen att göra mer än att bara påbörja tävlingen. Han var tvungen att springa hela vägen in i mål. På liknande sätt är det bara om smorda kristna håller ut hela vägen till slutet av sitt lopp – från det tillfälle då de först märks med sigill till dess att de slutgiltigt förses med sigill – som de kröns med odödligt liv i himlen. (Matteus 10:22; Jakob 1:12)
När kommer kvarlevan av smorda kristna, som redan har märkts med sigill, att slutgiltigt förses med sigill? Innan den stora vedermödan bryter ut kommer alla smorda som lever här på jorden att ha försetts med sigill på sina pannor. När vedermödans fyra vindar släpps lösa är alla som tillhör det andliga Israel slutgiltigt försedda med sigill, även om några fortfarande är vid liv i köttet och ännu inte har avslutat sin jordiska levnadsbana.