Lär känna Gud
Det största beviset på Guds kärlek
ABRAHAM älskade Gud. Han älskade också sin son Isak, som han fått på sin ålderdom. Men när Isak troligen var i 25-årsåldern ställdes Abraham inför ett prov som krävde att han gick rakt emot sina naturliga känslor som far. Jehova Gud sade till honom att offra sin son. Men det visade sig att Isak inte behövde dö. I sista ögonblicket ingrep Gud genom en ängel. Den här händelsen, som finns beskriven i 1 Moseboken 22:1–18, har en profetisk betydelse och ger oss en inblick i hur mycket Gud älskar oss.
I vers 1 sägs det att Gud satte ”Abraham på prov”. Abraham hade tro på Gud, och nu blev hans tro prövad mer än någonsin. Gud sade: ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt, Isak, och ... offra honom ... som brännoffer på ett av bergen som jag skall ange för dig.” (Vers 2) Gud prövar aldrig sina tjänare mer än de klarar av, så det här provet visade vilket stort förtroende han hade för Abraham. (1 Korinthierna 10:13)
Abraham lydde genast. Det sägs: ”Så steg Abraham upp tidigt på morgonen och sadlade sin åsna och tog två av sina tjänare med sig och sin son Isak; och han klöv veden till brännoffret. Sedan bröt han upp och gav sig av.” (Vers 3) Abraham berättade tydligen inte för de andra vilka anvisningar han fått.
Färden tog tre dagar, och Abraham hade gott om tid att tänka. Men han började aldrig tveka. Hans tro framgår av det han sade till sina tjänare när han såg berget på avstånd: ”Stanna ni här ..., men jag och pojken går vidare dit bort och tillber, och sedan kommer vi tillbaka till er.” När Isak frågade var offerdjuret fanns, svarade Abraham: ”Gud kommer att utse åt sig fåret till brännoffret.” (Verserna 5 och 8) Abraham utgick från att han skulle återvända med sin son. Varför det? Därför att ”han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. (Hebréerna 11:19)
När Abraham ”tog slaktkniven för att döda sin son” uppe på berget, hindrades han av en ängel. Gud såg till att han hittade en bagge som hade fastnat i ett snår, och den kunde han offra ”i stället för sin son”. (Verserna 10–13) I Guds ögon var det som om Abraham verkligen hade offrat Isak. (Hebréerna 11:17) En kännare säger: ”För Gud betydde villigheten lika mycket som själva handlingen.”
Jehovas förtroende för Abraham var alltså berättigat. Och Abrahams tillit till Jehova belönades, för Jehova upprepade och utvidgade sitt förbund med honom, det förbund som utlovade välsignelser för människor ur alla nationer. (Verserna 15–18)
Längre fram gjorde Jehova själv det offer som han hade besparat Abraham. Han offrade sin enfödde Son, Jesus, för våra synder, och Abrahams villighet att offra Isak var en bild av det. (Johannes 3:16) Att Jehova offrade Jesus är det största beviset han har gett oss på sin kärlek. Eftersom han har offrat så mycket för vår skull är det rimligt att ställa sig frågan: Vad är jag villig att offra för att glädja Gud?