Är du rustad att klara av en trosprövande medicinsk situation?
Förvara denna information så att du snabbt kan finna den, om behov skulle uppstå
1 De flesta av oss tänker inte så mycket på att vi skulle kunna hamna på sjukhus i dag eller i morgon. Men ”tid och oförutsedd händelse” drabbar oss alla. (Pred. 9:11, NW) Du kanske inte är så förtjust i tanken på medicinsk behandling, men vad kommer du att göra för att skydda dig mot att få en blodtransfusion mot din vilja, om du skulle råka ut för en olycka och bli förd medvetslös till sjukhus? Ja, en olyckshändelse eller ett snabbt försämrat hälsotillstånd kan plötsligt ställa dig inför ett svårt trosprov.
2 Om du av någon anledning skulle hamna på sjukhus, vad kommer du då att göra för att bevara din ostrafflighet om någon där säger till dig att du kommer att dö ifall du inte får en blodtransfusion? Kommer du genast att tro att så verkligen är fallet? Är du fullständigt övertygad om att du inte vill ta emot blod? Är du rustad att klara av denna utmaning mot din tro och ”avhålla ... [dig] från blod”? — Apg. 15:28, 29.
3 För att kunna stå emot en oönskad, andligen förorenande blodtransfusion måste du först och främst ha en fast övertygelse. Denna övertygelse måste vara grundad på en klar förståelse av den skriftenliga synen på blodet. Annars kan du, i stundens upphetsning, lätt låta dig skrämmas av någon som påstår sig vara mer insatt i saken än du. Skulle du kunna vilseledas att tro att läkarna kanske rentav vet mer om blodet än Gud gör? Under sådana omständigheter vill du säkert förbli ”ståndaktig” och göra ”vad rätt är” i Jehovas ögon, oavsett vad människor säger. (5 Mos. 12:23—25) Men måste du klara av detta trosprov alldeles på egen hand? — Pred. 4:9—12.
AVDELNINGEN FÖR SJUKHUSINFORMATION OCH SJUKHUSKOMMITTÉER
4 För att bistå dem som behöver hjälp när de ställs inför ett problem som rör blodtransfusion har Hospital Information Services upprättats i Brooklyn. Sällskapet har också bildat 100 sjukhuskommittéer i de större städerna i Förenta staterna. Dessa kommittéer består av över 600 äldste som fått speciell utbildning för detta arbete. Här i landet finns Avdelningen för sjukhusinformation vid Betel och 18 sjukhuskommittéer ute i landet med över 70 medlemmar, som alla är äldste. Dessa äldstebröder har fått speciell utbildning vid ett särskilt seminarium som anordnades i Örebro i början av november och som leddes av bröder från Brooklyn.
5 I samband med detta seminarium gjordes också särskilda besök vid utvalda sjukhus för att med läkare och övrig sjukhuspersonal dryfta Jehovas vittnens syn på blodfrågan och möjligheterna till alternativa behandlingsmetoder. Vid flera av dessa sjukhusbesök uttryckte läkarna sin uppskattning över informationen och framhöll att det var precis i rätt tid de nu fick denna information från Jehovas vittnen. Och detta var i sin tur precis vad den styrande kretsen hade uttalat, när den gav anvisningar om dessa besök och utbildningen för dem — att nu är Jehovas rätta tid för att bistå sitt folk över hela världen i denna viktiga fråga till ära för sitt stora namn.
6 Hospital Information Services i Brooklyn bevakar också mer än 3.600 läkartidningar från hela världen för att hålla sig informerad om olika former av blodfri kirurgi och behandling samt dessa behandlingsformers användbarhet och effektivitet. Den förser sedan sjukhuskommittéerna, olika vårdinrättningar och vissa läkare med information om dessa medicinska framsteg. (Ibland har Hospital Information Services tillhandahållit medicinska artiklar som visar vad som kan utföras utan blod och lyckats lösa en pågående konflikt vid ett sjukhus.) Den håller kommittéerna underrättade om gynnsamma domstolsutslag som kan hjälpa domare att göra en mer insiktsfull bedömning av våra fall. Den har också en aktuell förteckning över mer än 7.000 samarbetsvilliga läkare, så att kommittéerna vet vart de kan vända sig, om problem skulle uppstå i blodfrågan.
7 Avdelningen för sjukhusinformation vid Betel i Arboga övervakar sjukhuskommittéernas utbildning och verksamhet. Dessa kommittéer skall regelbundet göra informativa besök på sjukhusen i respektive städer för att förbättra relationerna med läkare och annan personal. De skall intervjua sjukhuspersonalen för att få fatt i fler läkare som är villiga att behandla oss utan att använda blod. Dessa bröder står redo att hjälpa dig, men det finns vissa viktiga steg som du själv måste ta för att de skall kunna göra detta på ett så effektivt sätt som möjligt.
VIKTIGA FÖRBEREDELSER — HAR DU GJORT DEM ÄNNU?
8 För det första måste du förvissa dig om att alla familjemedlemmar har sitt personliga exemplar av kortet ”Medicinsk information” noggrant ifyllt — daterat, undertecknat och bevittnat. Somliga vänner som blivit intagna på sjukhus har haft med sig ett odaterat och/eller obevittnat dokument, och dess giltighet har då ifrågasatts. Och hur är det med våra odöpta barn? Har de sina ”Identitetskort” ordentligt ifyllda? Om inte, hur skall då sjukhuspersonalen kunna veta vilken ståndpunkt du har i blodfrågan och vem de skall kontakta, om ditt barn skulle råka ut för en olyckshändelse?
9 Se också till att alla familjemedlemmar alltid bär dessa dokument på sig. Kontrollera detta med dina barn varje dag innan de går till skolan, ja, till och med när de skall gå till en lekpark eller idrottsplats. Vi bör alla förvissa oss om att vi har dessa dokument med oss, vare sig vi är på arbetet, på semester eller vid en kristen sammankomst. Var aldrig utan dem!
10 Tänk på vad som skulle kunna hända om du anlände till akutmottagningen på ett sjukhus i mycket dålig kondition, kanske medvetslös och/eller ur stånd att förklara din ståndpunkt. Om du då inte hade ”blodkortet” med dig och ingen släkting eller äldste som kunde föra din talan hade hunnit komma till sjukhuset och personalen bedömde att du ”behövde blod”, så skulle du förmodligen få en blodtransfusion. Detta har tyvärr hänt somliga av våra vänner. Men när vi har blodkortet med oss, talar det för oss och förklarar hur vi vill ha det.
11 Det är därför ett skrivet dokument är bättre än ett armband eller halsband med medicinsk information. Ett sådant förklarar inte de skriftenliga skälen till vår ståndpunkt och har heller inte någon underskrift som styrker det som sägs. Ett kanadensiskt domstolsutslag sade beträffande en systers blodkort: ”[Patienten] har valt att på det enda sätt som stod henne till buds underrätta läkare och annan vårdpersonal om att hon, i den händelse hon skulle bli medvetslös eller av någon annan anledning vara ur stånd att meddela sina önskemål, inte ger sitt samtycke till blodtransfusioner.” Var därför aldrig utan detta dokument!
12 Eftersom kortet ”Medicinsk information” har utformats främst med tanke på akuta situationer, bör du vid så kallad elektiv kirurgi (i förväg planerade operationer) skriva ut ett fullständigare, personligt utformat dokument (baserat på kortet ”Medicinsk information”), där du kan ta med detaljerade upplysningar, till exempel vilken typ av operation det rör sig om och läkarnas och sjukhusets namn. Du har rätt att göra detta och på så sätt försäkra dig om att du får den behandling som du själv föredrar. Även om varken du eller läkaren räknar med att det skall bli några allvarliga problem, bör du förklara att dessa direktiv skall följas om något oförutsett skulle inträffa. — Ords. 22:3.
13 Nästa viktiga steg är att tala med den medicinska personal som du kommer att ha kontakt med, vare sig det gäller en akut eller en planerad operation. Vilka bör du i synnerhet tala med?
TALA MED SJUKHUSPERSONALEN
14 LÄKARLAGET: Detta är en tidpunkt då människofruktan inte får ta överhanden. (Ords. 29:25) Om du verkar osäker, kan någon dra den slutsatsen att du inte är uppriktig. Inför en operation, planerad eller akut, måste du eller någon av dina närmaste anhöriga fast och beslutsamt ställa vissa uttryckliga frågor till den läkare som har ansvaret för operationen. En viktig fråga är: Kommer läkarlaget att respektera patientens önskningar och under alla omständigheter ge en blodfri behandling? Utan en sådan försäkran skulle du inte vara väl skyddad.
15 Framlägg rättframt och med värdig övertygelse dina önskemål. Gör helt klart att du vill ha alternativ behandling utan blod. Resonera på ett lugnt och tillitsfullt sätt om såväl dina egna medicinska direktiv som eventuella formulär som sjukhuset kan be dig underteckna. Om kirurgen inte är villig att uppfylla dina önskemål, kommer du att spara tid om du kontaktar klinikchefen och ber honom hjälpa dig att finna en annan läkare som är villig att operera dig utan blodtransfusion.
16 NARKOSLÄKAREN: Av alla de medlemmar av läkarlaget som du måste tala med före operationen FÅR DU ABSOLUT INTE UNDERLÅTA ATT TALA MED DENNE LÄKARE. Narkosläkaren har ansvaret för att hålla dig vid liv medan kirurgen opererar och är därför den som fattar beslut om sådant som en eventuell blodtransfusion. Att bara tala med kirurgen är därför inte något fullgott skydd. Du måste således tala med och övertyga narkosläkaren om din inställning för att kunna avgöra om den kommer att respekteras eller inte. — Jämför Lukas 18:3—5.
17 Det vanliga tillvägagångssättet tycks vara att narkosläkaren gör ett kort besök hos patienten ganska sent på eftermiddagen eller kvällen före operationen — för sent om han skulle visa sig vara ovillig att respektera din ståndpunkt i blodfrågan. Insistera därför på att kirurgen i förväg väljer ut en samarbetsvillig narkosläkare som du kan tala med i god tid före en planerad operation. Då kommer det att finnas gott om tid till att leta reda på en annan läkare, om den förste skulle vara ovillig att uppfylla dina önskemål. Låt inte någon övertala dig att avstå från denna din rättighet att få en narkosläkare som du kan godkänna.
18 För alla dessa läkare måste du klargöra din icke förhandlingsbara ståndpunkt: INGET BLOD. Begär att få alternativ behandling utan blod. Nämn alternativa behandlingsmetoder som du känner till och som du tror är tillämpliga i din situation. Om läkarna anser att dessa inte går att använda i ditt fall, be dem då göra efterforskningar i den medicinska litteraturen för att försöka finna andra lösningar. Försäkra dem att du kan skaffa fram information, om de så önskar, genom att be de äldste i församlingen kontakta närmaste sjukhuskommitté.
UTNYTTJA DINA RÄTTIGHETER
19 Studera noga eventuella formulär som du ombeds underteckna vid din ankomst till sjukhuset. Direkt efter det att man utfäst sig att respektera dina önskemål kan det nämligen finnas en passus som säger att undertecknaren är införstådd med att sjukhuset kan ge ”livräddande” behandling om problem skulle uppstå. Detta skulle kunna inbegripa blod. Du har rätt att ändra lydelsen i en sådan passus så att den utesluter användningen av blod eller stryka den helt och hållet. Sjuksköterskor kan försöka tala om för dig att man inte kan göra så, men det kan man visst! Förklara att ett sådant formulär utgör ett kontrakt mellan dig och dem och att du inte kan underteckna ett kontrakt som du inte godkänner. Om någon försöker tvinga dig att underteckna ett sådant formulär mot din vilja, be då att få tala med sjukhusdirektören, chefläkaren och/eller landstingets förtroendenämnd.
20 Kan man verkligen göra på det sättet? Ja, det kan man. Var därför medveten om dina rättigheter som patient. Dessa mänskliga rättigheter upphör inte så snart du kommer innanför sjukhusdörrarna. Du behöver inte avstå från dem för att få den behandling du behöver. Låt inte någon intala dig något annat.
21 En av dessa rättigheter är rätten till informerat samtycke, vilket innebär att ingen som helst behandling kan påtvingas dig utan din tillåtelse. Du kan till och med avstå från varje slag av behandling, om du så önskar. Ditt samtycke till en viss behandling måste föregås av en tydlig förklaring från läkarlagets sida av de metoder som skall komma till användning, inbegripet alla risker. De måste också informera dig om de alternativa behandlingsformer som kan finnas att tillgå. Först därefter, när du har fått alla upplysningar, kan du välja den behandling som du föredrar.
22 För att du säkert skall veta vad det är du ger ditt samtycke till, MÅSTE du ställa lämpliga frågor om allt som du inte förstår, i synnerhet om sjukhuspersonalen använder en massa främmande ord eller medicinska termer. Om läkaren till exempel säger att han skulle vilja använda ”plasma”, skulle du helt godtroget kunna dra den slutsatsen att han menar ett ”plasmaersättningsmedel”, men så är inte alls fallet. Innan du samtycker bör du därför fråga: ”Är det en blodkomponent?” Och när det gäller en viss behandlingsform kan du ställa frågan: ”Innebär den behandlingen att man använder blodprodukter?” Om läkaren beskriver någon typ av apparat som han skulle vilja använda, kan du fråga: ”Lagras mitt blod vid något tillfälle när man använder den här apparaten?”
23 Vad bör du då göra om du har gjort allt som nämnts här ovan och sjukhuspersonalen ändå inte vill samarbeta, utan kanske rentav har en avog inställning till din ståndpunkt? Dra dig inte för att be om hjälp. Somliga har riskerat sitt liv genom att vänta för länge med att skaffa hjälp.
VÄRDEFULL HJÄLP I KRITISKA SITUATIONER
24 När det gäller att skaffa den behövliga hjälpen rekommenderas följande tillvägagångssätt: 1) Så snart du eller någon av dina närmaste råkar ut för problem i samband med en planerad eller akut operation därför att sjukhuset vill använda blod eller 2) om ditt eget eller en familjemedlems hälsotillstånd försämras på ett oroväckande sätt eller 3) om sjukhuspersonalen säger att de skall skaffa fram ett beslut om omhändertagande för att kunna tvinga på ett barn en blodtransfusion, då bör du:
25 KONTAKTA FÖRSAMLINGENS ÄLDSTE, om du inte redan har gjort detta. (På grund av vår inställning i blodfrågan är det faktiskt förståndigt att alltid underrätta de äldste så snart vi måste läggas in på sjukhus.) DE ÄLDSTE KOMMER SEDAN ATT KONTAKTA NÄRMASTE SJUKHUSKOMMITTÉ, om detta anses nödvändigt. Om du så önskar, kan medlemmar av sjukhuskommittén komma till sjukhuset och hjälpa dig i det här skedet. — Jes. 32:1, 2.
26 De äldste som ingår i sjukhuskommittén vet vilka samarbetsvilliga läkare som finns i det område där du bor och kan hjälpa dig att få kontakt med dem och koppla in andra läkare eller sjukhus som är villiga att hjälpa till. Om det inte finns några på det lokala planet, kommer de äldste att höra efter med en annan sjukhuskommitté. Om inte heller detta ger något resultat, kommer de att kontakta Avdelningen för sjukhusinformation vid avdelningskontoret. Denna avdelning kanske också kan göra upp om en konsultation med en samarbetsvillig läkare som kan förklara för dina nuvarande läkare vad som kan göras utan blod. Bröderna i de olika sjukhuskommittéerna har fått särskild utbildning för att klara av sådana situationer.
27 Sjukhuskommittéernas medlemmar är också villiga att hjälpa dig eller en familjemedlem att tala med en läkare eller med sjukhusledningen, men du måste begära sådan hjälp. Dessa bröder kan naturligtvis inte fatta beslut för dig, men ofta kan de bistå dig genom att klargöra Sällskapets syn på saken och göra dig uppmärksam på dina valmöjligheter i medicinskt och juridiskt avseende.
28 Om de läkare som har hand om ditt fall fortfarande är ovilliga att samarbeta, kan du tala med klinikchefen om möjligheten att byta ut dessa läkare mot andra som är beredda att respektera dina önskemål. Om det inte finns någon läkare på sjukhuset som är villig att operera utan blodtransfusion, kan kanske klinikchefen hjälpa dig att få tag i en samarbetsvillig läkare på något annat sjukhus. I annat fall kan bröderna i sjukhuskommittén hjälpa dig att finna en sådan läkare.
29 Kan man verkligen göra så? Ja, det är din rättighet som patient. Och det viktigaste av allt: det kan hjälpa dig att få den medicinska behandling du behöver innan ditt tillstånd blir livshotande. Vänta inte för länge!
SE UPP FÖR TILLSPETSADE FRÅGOR
30 Du bör också känna till att vissa av de frågor som läkare och andra ställer inte alltid framställs med ett gott motiv. Den vanligaste frågan som ställs av läkare (och somliga jurister) är:
• ”Skulle du hellre dö (låta ditt barn dö) än ta emot en ’livräddande blodtransfusion’?”
31 Om du svarar ja, skulle det naturligtvis vara rätt ur religiös synvinkel. Men ett sådant svar missförstås ofta och kan ibland till och med ge upphov till ett ogynnsamt domstolsutslag. Du måste komma ihåg att du inte är i tjänsten på fältet vid ett sådant tillfälle, utan i stället talar med fackmän om nödvändig medicinsk behandling. Du måste därför anpassa dig efter dina åhörare, både i medicinska och i juridiska sammanhang. — Ps. 39:2; Kol. 4:5, 6.
32 En läkare, en domare eller en sjukhusdirektör kan uppfatta ditt ”ja” som att du vill vara martyr eller vill offra ditt barn för din tros skull. Att tala med dem om din starka tro på uppståndelsen är vanligtvis inte till hjälp i den här speciella situationen. De kommer att stämpla dig som en religiös fanatiker som inte kan fatta förnuftiga beslut när livet står på spel. I fall som gäller barn kommer de att betrakta dig som en försumlig förälder som vägrar att ta emot medicinsk behandling som de anser vara ”livräddande”.
33 Men du vägrar INTE att ta emot medicinsk behandling. Det är bara det att du och läkaren har olika uppfattning om VILKET SLAG av behandling som är bäst. Denna ståndpunkt kommer ofta att förändra hela bilden för både dem och dig. Det är dessutom vilseledande av dem att få det att förefalla som om blod är den ENDA ”livräddande” behandlingsmetoden. (Se broschyren Hur kan blod rädda ditt liv?, sidorna 7—22.) Du måste därför klargöra detta mycket noga. Hur kan du göra det? Du skulle kunna svara så här:
• ”Jag vill inte dö (vill inte att mitt barn skall dö). Om jag ville dö (ville att mitt barn skulle dö), skulle jag ha stannat hemma. Men jag kom hit för att få medicinsk behandling, eftersom jag vill leva (vill att mitt barn skall leva). Vad jag önskar är alternativ behandling utan blod. Det finns alternativa behandlingsmetoder.”
34 Andra frågor som ofta ställs av läkare och jurister är:
• ”Vad kommer att hända med dig om du blir påtvingad en blodtransfusion? Kommer du att hållas ansvarig för det?”
• ”Kommer en påtvingad blodtransfusion att göra att du blir utesluten ur din religion eller förvägras evigt liv? Hur kommer din församling att betrakta dig?”
35 En syster svarade en domare att i ett sådant fall skulle hon inte hållas ansvarig för vad han hade beslutat. Detta svar är naturligtvis korrekt ur en viss synvinkel sett, men domaren uppfattade saken så att eftersom hon inte skulle hållas ansvarig, kunde han ta ansvaret för henne. Han beordrade därför en blodtransfusion.
36 Du måste vara medveten om att dessa frågor ibland är ett sätt att försöka kringgå din vägran att ta emot blod. Se till att du inte på grund av obetänksamhet ger dem denna möjlighet! Hur kan vi då undvika att ett sådant missförstånd inträffar? Du skulle kunna svara ungefär så här:
• ”Om blod påtvingas mig på något som helst sätt, skulle det vara samma sak för mig som att bli våldtagen. Jag skulle få men för livet i både känslomässigt och andligt avseende av ett sådant övergrepp. Jag skulle med all kraft motsätta mig en sådan kränkning av min kropp utan mitt samtycke. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att få mina angripare åtalade, precis som jag skulle göra om jag blev våldtagen.”
37 Du måste på ett åskådligt och uttrycksfullt sätt förklara att en påtvingad blodtransfusion för oss är en motbjudande kränkning av vår kropp. Det är inte något vi tar lätt på. Stå därför på dig. Gör helt klart för dem att du vill ha alternativ behandling utan blod. Här i landet har vuxna laglig rätt att avstå från medicinsk behandling, däribland blodtransfusion. Småbarn kan däremot påtvingas blodtransfusion genom att föräldrarna tillfälligt fråntas vårdnaden om dem. Socialstyrelsen och Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har dock uttalat att 15-årsgränsen kan vara ett riktmärke för att patienten själv får avgöra saken. (Se Vakna!, 8/8 1989, sid. 26, 27.)
HUR KOMMER DU ATT FÖRBEREDA DIG?
38 Vi har nu gått igenom några saker som du måste göra för att skydda dig själv och din familj mot påtvingade blodtransfusioner. (Längre fram hoppas vi kunna komma med fler detaljer om hur man klarar av de problem som uppstår när barn i olika åldrar hotas av blodtransfusioner.) Vi har också sett vilka kärleksfulla anordningar Sällskapet har gjort för att hjälpa oss i kritiska situationer. Vad bör du nu göra med dessa upplysningar för att förvissa dig om att du är redo att klara av en trosprövande medicinsk situation?
För det första: Dryfta dessa frågor som familj och repetera vad ni skall säga och göra, i synnerhet i en nödsituation.
För det andra: Se till att ni har alla dokument i ordning.
För det tredje: Låt denna fråga bli föremål för innerlig bön till Jehova och be honom styrka dig i din beslutsamhet att fortsätta att ”avhålla ... [dig] från blod”. Lydnad för Guds lag angående blodet försäkrar oss om hans ynnest och ger oss hopp om evigt liv. — Apg. 15:29; Ords. 27:11, 12.
[Ruta på sidan 5]
Om ditt eget eller någon av dina närmastes hälsotillstånd försämras till den grad att ni ställs inför hotet om en blodtransfusion, kontrollera då i rutan här nedan vad ni bör göra:
1. Kontakta de äldste i församlingen och be om hjälp.
2. Be de äldste kontakta närmaste sjukhuskommitté, om så skulle behövas.
3. Sjukhuskommitténs medlemmar kan hjälpa dig att tala med läkare och andra.
4. Sjukhuskommittén kan hjälpa dig att kontakta andra läkare för en konsultation med det nuvarande läkarlaget vad beträffar alternativa behandlingsformer.
5. Sjukhuskommittén kan också hjälpa dig att bli förflyttad till ett annat sjukhus, där man visar större förståelse för dina önskemål.