Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1968
Årsberättelse för Sverige
Högsta antal förkunnare 10.330
Folkmängd 7.843.088
Proportion 1 på 759
En dam, som tillhörde en församling inom pingströrelsen, kände sig inte tillfredsställd eftersom hon förstod att dess förkunnelse inte var i överensstämmelse med det som stod i bibeln, och hon gav öppet uttryck åt vad hon tänkte. Man sade henne då att hon borde gå till Jehovas vittnen, som just hade sådana felaktiga uppfattningar. Till sist uteslöt de henne. En tid därefter kom två vittnen hem till henne, men hon kände sig ur gängorna och vågade inte släppa in dem. Men de kom tillbaka, och till sist repade hon mod och bjöd in dem, öppnade sitt hjärta och berättade vad hon hade varit med om. Efter det besöket var hon så angelägen om att de skulle komma tillbaka att hon tittade efter dem dagligen. Hon gläder sig nu åt gemenskapen med församlingen.
Hur värdefullt det är att visa hjälpsamhet lär vi av vad som hände med en man som hade hört att det fanns vittnen anställda vid det företag där han arbetade, men han visste inte vilka de var. En dag gick hans bil sönder. Han var mycket bekymrad över detta, eftersom han hade räknat med att göra en långresa med sin hustru under veckoskiftet och det inte fanns någon bilverkstad som kunde laga bilen före helgen. En av våra bröder såg mannen komma i taxi till arbetsplatsen, och eftersom han tyckte synd om honom, tog han utan mannens vetskap och undersökte bilen, hittade felet och lagade det. När mannen sedan kom förbi, hejdade brodern honom och uppmanade honom att ta fram bilnycklarna och försöka starta bilen. Mannen gjorde så, och när han märkte att bilen var lagad, såg han upp på brodern och frågade: ”Är du ett av Jehovas vittnen?” När mannen då fick ett jakande svar, följde ett långt samtal om sanningen.
På väg till ett återbesök delade två systrar ut löpsedlar när de gick gatan fram. De träffade då på en grek, som de kunde samtala med på engelska. De fick veta att han var språklärare. Han tycker mycket om bibelns sanningar men sade sig hata religionen, i synnerhet den katolska. Men innan han begav sig till Sverige, hade han bett till Gud om att han i detta främmande land skulle kunna finna en religion som han kunde tro på.
Vikten av familjestudium har betonats, och när värdet av detta studium behandlades vid en kretssammankomst, belyste brodern som hade hand om programpunkten sin framställning genom att fråga sin fjortonårige pojke vad de gör hemma och vad de tycker om det. Pojken sade att de tycker mycket om familjestudiet och alltid är med vid det. ”Allesammans?” frågade fadern. ”Nej, min äldste bror har familj själv och leder ett sådant studium hemma hos sig. Min äldsta syster kan inte vara med, eftersom hon är missionär på Madagaskar, min näst äldste bror är pionjär med särskilt uppdrag i Trelleborg, och min näst äldsta syster är pionjär med särskilt uppdrag i Kiruna. Men min lillasyster och jag är alltid med!”