Plöjning
Man plöjde ofta på hösten när regnen hade mjukat upp jorden som hade blivit torr och hård efter sommarens stekande sol. (Se Tillägg B15.) Vissa plogar bestod bara av ett spetsigt trästycke, kanske med en metallspets, som var fäst vid en trästång (plogås) och drogs av ett eller flera djur. När jorden var plöjd var det dags att så säd. I de hebreiska skrifterna används plöjning många gånger som ett bildligt uttryck. (Dom 14:18, not; Jes 2:4; Jer 4:3; Mik 4:3) Jesus återknöt ofta till en jordbrukares vardag för att lyfta fram viktiga lärdomar. Han talade till exempel om plöjning när han ville betona hur viktigt det är för en lärjunge att vara fokuserad. (Lu 9:62) Om den som plöjer blir distraherad, kan han inte längre plöja raka fåror. Och om en av Kristus lärjungar blir distraherad, eller inte längre utför det arbete som han har fått, är han inte längre kvalificerad för Guds rike.
Bibelställe(n):