Du kan förbättra din röst
LYSSNAR andra när du talar? Får de ett gott intryck av dig? Om de inte får det kan det bero på din röst. En vacker röst är fyllig och kraftig och har en viss tyngd. Den inger tillförsikt och förtroende; den är fängslande. En obehaglig röst förtar kraften i det som sägs, och den kan ge ett dåligt intryck.
Din röst påverkas av din personlighet. När människor hör dig tala, drar de slutsatser om vad för sorts människa du är. I vissa fall betyder dessa slutsatser skillnaden mellan att få ett arbete och att gå miste om det. En del personalchefer föredrar att den som söker arbete ringer dem i stället för att skriva, så att de kan bedöma den sökandes personlighet med ledning av rösten. Men det som en persons röst tycks avslöja om hans personlighet kanske inte alltid stämmer med verkligheten.
En gång i tiden hade kanske en person vissa sämre karaktärsdrag som påverkade röstens beskaffenhet. Eftersom talet alstras mekaniskt kanske hans röst är oförändrad fastän han förbättrat sin personlighet, så som de kristna uppmanas att göra. (Ef. 4:22—24) Hans stämma kanske är barsk och kärv, men han avser inte att den skall låta på det sättet. Hur dåligt intryck den än kan göra, kan den emellertid bli bättre genom undervisning och övning.
Om du håller offentliga föredrag, kan din röst göra att åhörarna reagerar antingen positivt eller negativt. Tänk bara på de olika talare du själv har lyssnat till. Kunde den talare som hade en vek och tunn röst hålla uppmärksamheten vid liv? Ingav talaren med darrande stämma och korta andetag förtröstan och tillförsikt? Fick du det intrycket att talaren var uppriktig, när hans röst ideligen steg och föll i överdriven modulation? Gjorde inte den talare ett mycket gynnsammare intryck som talade med klar, klangfull och stadig röst och med lämplig modulation?
Om du håller offentliga föredrag, har du alltså ytterligare ett skäl till att förbättra din röst. Men först måste du inse att det verkligen behövs.
Lyssna till ditt eget tal
Fastän du hör dig själv tala varje dag, hör du inte dig själv så som andra hör dig. De vibrationer rösten åstadkommer i kroppen gör att den låter annorlunda för dig än för andra som endast hör ljudet som leds genom luften. Om du aldrig lyssnat till din röst med hjälp av en bandspelare med god ljudåtergivning, kommer du förmodligen att bli mycket förvånad, om du får tillfälle till det. En person som för första gången får höra sin röst på band säger vanligtvis misstroget: ”Är det där min röst? Inte låter väl jag så där?”
Om du alltså vill höra din röst så som andra hör den, gör då en bandinspelning vid olika tillfällen: när du samtalar med andra, när du läser högt och när du håller föredrag, om du har tillfälle till det. Hör efter om rösten återspeglar den personlighet du menar att du har. Lägg märke till om den är behaglig och lätt att lyssna till. Är den tillräckligt hög eller kanske för hög? Är stämman klar och orden tydliga? Är tonomfånget tillräckligt? Låter du tillgjord? Är det en röst som du skulle vilja lyssna till? Sedan du hört den blir du bättre i stånd till att avgöra vad du behöver arbeta på för att förbättra den.
Vad påverkar röstbeskaffenheten?
Grunden för det ljud du frambringar är den luftström som sänds upp från lungorna när du talar. Den passerar struphuvudet som kallas larynx. Där finns två slemhinneveck som innehåller elastisk bindväv, de så kallade stämbanden, och dessa kan sättas i svängning när luften passerar mellan dem. Tonen som då alstras kan förändras beroende på hur spända eller slappa stämbanden är, precis som tonen från en fiolsträng kan förändras allteftersom man spänner strängen. Vid normal, lugn andhämtning är stämbanden vitt åtskilda, men när de förs nära intill varandra, blir det möjligt att frambringa de ljud som är nödvändiga för talet.
Ljudet från stämbanden leds genom luften i strupen till munnen och bihålorna. Dessa hjälper till att förstärka ljudet från stämbanden, alldeles som den vidgade tonkanalen i en del blåsinstrument gör. Bihålorna och munhålan ger också resonans, och de har stor betydelse för tonkvaliteten. Till skillnad från ett mässingsinstrument kan de förändras genom sammandragning eller avslappning av musklerna, vilket gör dem större eller mindre och kan få dem att ändra form, beroende på vad du gör med käkarna och läpparna. Resultatet blir att ljudet förändras.
Denna resonator — hålrummen i huvudet och strupen — skulle kunna jämföras med resonanslådan på en fiol. Ljudet, som frambringas av de vibrerande strängarna, förstärks av resonanslådan eller resonanskroppen under strängarna och kan med lätthet höras också på avstånd. Formen och storleken på denna låda påverkar tonen. Således har en violin en annan ton än en viola eller en cello. Dessa klangrum i huvudet är precis lika betydelsefulla för det ljud som alstras av stämbanden som resonanslådan är för ljudet som kommer från strängarna på dessa olika musikinstrument.
Ditt sätt att använda läpparna, munnen och strupen och din andningsteknik påverkar röstens egenskaper. Detta är förklaringen till att en skolad sångare, som har den rätta andningstekniken och vet hur han skall utnyttja klangrummen i huvudet för att uppnå bästa möjliga effekt, kan frambringa toner som är mycket mer njutbara att lyssna till än de som kommer från en oskolad sångare. Detsamma gäller om tränade och otränade talare.
Om du inte öppnar munnen utan talar med sammanbitna tänder och spända läppar, kan du inte få god resonans och en behaglig röst. En sådan ovana gör det också svårt för dig att göra dig förstådd. Genom att du öppnar munnen blir det lättare att tala tydligt med mindre ansträngning, och du kan frambringa klara, fullödiga ljud.
Andningskontroll
Förbättring av rösten börjar med andningen. För att frambringa fasta, mjuka toner med lämplig ljudstyrka är det nödvändigt med ett rikligt förråd av luft tillika med andningskontroll. Detta åstadkoms genom andning med hjälp av diafragman, en muskelplatta som är belägen under lungorna, och inte genom att andas med de övre smalare delarna av lungorna, som många människor gör. Sångare blir ofta påminda om detta och uppmanade att ”trycka tonerna mot mellangärdet”. Genom diafragmaandning fylls lungorna med luft ända ned, och när du andas på det sättet, kan du känna trycket mot kläderna kring midjan.
Om du har ett gott förråd av luft och kan kontrollera utandningen genom att bruka diafragmamuskeln i stället för musklerna i strupen, kan du behärska din röst utan ansträngning. Personer som inte har lärt sig att slappa av strupmusklerna och inte utvecklat vanan att djupandas anstränger talorganens muskler, så att de ofta blir hesa sedan de talat en längre stund. Och detta gäller i synnerhet om de har försökt överrösta oväsen utifrån.
En tränad talare eller sångare kan använda sin röst i timmar utan ansträngning, därför att han håller musklerna i strupen avspända. Han får den ljudstyrka han behöver genom att lita till den kraftiga luftström som blir resultatet av att han använder sin starka diafragmamuskel. Genom att göra så kan en operasångare sjunga utan uppehåll i två eller tre timmar utan att bli hes, trots att han har en ljudvolym som fyller en hel konsertsal.
Hur man förbättrar rösten
Att lära sig andningskontroll är det första man bör arbeta på. Gör en medveten ansträngning att inte utvidga den övre delen av bröstkorgen när du andas in för att tala eller sjunga. Utvidga i stället nedre delen av lungorna. Dra in magen för att stödja diafragman. Kontrollera sedan utandningen genom att sakta pressa ut luften ur lungorna med hjälp av mellangärdet understött av magmusklerna. Försök samtidigt att slappa av strupmusklerna. Man kan träna på detta genom att räkna så långt man kan utan ansträngning i ett enda andetag. Att läsa högt är också en god övning.
Du kan förbättra resonansen genom att du känner vibrationerna i huvudet, när du överdriver de vibrerande ljuden och drar ut på dem. Att ”summa” och ljuda bokstäverna ”m” och ”n” kommer att hjälpa dig att öva upp resonansen. Blanda dessa ljud med vokaler till ord som min, men, man, mun, måne osv. Håll ut ”n”- och ”m”-ljuden dubbelt så länge som vanligt när du övar.
För att orden du uttalar skall komma fram klart och tydligt behövs god artikulation, och det fordras att man fritt rör läpparna, tungan och käkarna, därför att det är dessa som formar ljuden. Om du har vanan att tala med spända läppar och käkar, behöver du öva dig på att få dem mer rörliga. Genom övning kan du alltså förbättra artikulationen, så att orden kommer distinkt. Ljuden får inte flyta ihop och bli sluddriga. Du får kanske arbeta tålmodigt med det i många månader. En god övning är att läsa högt. När du gör det, uttala då varje ord korrekt och forma varje ljud omsorgsfullt. Men var noga med att inte överdriva och utveckla vanan att tala på ett tillgjort sätt.
Antag att du har problemet att alltid tala i ett för högt tonläge. Vad kan du göra för att komma ifrån det? En hög tonhöjd beror på att musklerna som kontrollerar stämbanden är spända. De sträcker stämbanden, och så blir rösten gäll. Genom att slappa av käken och strupmusklerna och genom att djupandas kan du så småningom få en behagligare tonhöjd och få ner den till ett mellanläge som är mer naturligt och som låter mindre ansträngt. Då kommer du också att ha ett vidare röstomfång för modulation.
En mjuk, dämpad röst med klara toner är behaglig att höra på, men rösten får inte bli för låg. Om den är det, har andra kanske svårt att höra vad du säger. Med lämplig andningskontroll kan en person med mjuk röst kontrollera röstvolymen och se till att den är lagom i alla situationer.
Å andra sidan kan en del personer ha röster som alltid är bombastiska. Sådana röster passar inte där det är tyst och lugnt, och de kan irritera andra människor. Detta är särskilt märkbart när man lyssnar till en sådan person i telefon. Ibland är det nödvändigt att hålla telefonluren ett gott stycke från örat, därför att rösten i andra ändan är obetänksamt hög. Att lära sig att variera röststyrkan efter omständigheterna är en av de faktorer som bidrar till en behaglig röst.
Om en person som ständigt är högljudd lyssnar på sin egen röst med hjälp av en bandspelare och får höra hur han låter i andras öron, kommer det att hjälpa honom att inse att han behöver tala lägre. Allt som behövs för att förbättra en sådan röst, när det nu gäller röststyrkan, är en liten extra ansträngning att tala mer dämpat.
Temperament och läggning
Det som speciellt återspeglas i rösten och som gör att människor drar slutsatser om din personlighet är din känslomässiga läggning och din inställning till saker och ting. Du kan förstå detta om du tänker på olika personer i din omgivning. Deras känslor färgar rösten.
En kvinna med häftigt humör till exempel har kanske en skarp och arg röst när hon blir upprörd. En annan person avslöjar kanhända vad han anser om någon annan genom att tala med en röst som är laddad med sarkasm. Åter en annan kan vara giftig som en orm i rösten och låta nedrig och gemen. Å andra sidan kan en människa som är lycklig visa det genom en sprudlande glättig röst, och den som är kär avslöjar det genom sitt drömmande tonfall.
En ständigt klagande inställning kommer att återspeglas i en gnällig röst. En självisk människa som är likgiltig för andra har ett stänk av hårdhet i rösten. En person som hyser medkänsla visar denna attityd genom att stämman är varm och förstående. Rösten kan alltså återspegla människors känslor och inställning. Detta kan inte förbättras genom talövningar, utan vad som fordras är en förändring av personligheten. En sådan förändring kan bli möjlig genom att man tillämpar de uppbyggande andliga råden i Guds ord. — Kol. 3:5—10.
Genom att göra detta kan en människa arbeta på sin röst, så att den inte längre återspeglar den gamla personligheten. Även om inget annat åstadkoms, skulle enbart den förändringen vara värd alla ansträngningar som krävs för att förbättra rösten.