Vad ligger bakom brottsvågen?

FOLK i allmänhet menar att brott begås av farliga ”förbrytare”. Det är sant att förhärdade brottslingar står för en del av brottsligheten. Men problemet med brottsligheten är mycket mer omfattande än så.

Polischefen P. V. Murphy i New York säger: ”Brottsligheten är invävd i vårt samhällssystem.” En f. d. riksåklagare i Förenta staterna, R. Clark, säger: ”Brott avslöjar mer än karaktären hos de få stackarna som begår dem. De avslöjar karaktären hos hela samhällssystemet.”

Dessa män och andra säger att hela samhällssystemet behärskas av brottsligheten. Men hur kan det sägas att brottsligheten ”är invävd” i samhällssystemet? Låt oss se.

Slum och narkotika

En kraftig tråd i ”samhällsvävnaden”, som har nära samband med brottsligheten, är slummen i städernas centrala delar. Allteftersom väldiga städer har kommit till, har milliontals medellösa människor fösts ihop i getton fulla med råttor. De saknar ofta till och med de nödvändigaste bekvämligheterna, såsom vattenledning och uppvärmning. Där bor människor som saknar utbildning, och sjukdom, farsoter och brott har alltid frodats där.

Men under de senaste årtiondena har televisionen gjort gettoinvånarna mera klart medvetna om hur ”världen utanför” blomstrar. De outbildade, fattiga människorna får ingen del av detta överflöd. Brottsligheten tilltar, då många av dem känner sig retade och blir hårda. De tar till narkotika. En mängd brott är numera förbundna med narkotika, då en narkoman behöver femtio dollar om dagen för att underhålla sin vana. Han skaffar sig pengarna genom att råna eller genom att stjäla säljbara varor och avyttra dem till ett pris som är mycket lägre än det egentliga värdet. Av säkerhetsskäl har folk med pengar flyttat ut från sådana stadsdelar där brottsligheten blivit ett plågoris och bosatt sig i förorterna.

Men all brottslighet kan inte skyllas på fattigdom och narkomani.

Orättvisa och skrymtaktighet

Välbemedlade, till och med rika, unga människor har sett orättvisorna mot de socialt förtryckta. De har ställt till oroligheter och ägnat sig åt revolutionär verksamhet i hopp om att uppnå garantier för ”medborgerliga rättigheter” åt alla. Hur denna verksamhet har påverkat brottsligheten visas av E. Smith i New York-tidningen Times Magazine:

”Det fanns sådana som varnade oss för ett årtionde sedan för att i den mån vi översåg med lagöverträdelser, som begicks av förkämpar för medborgerliga rättigheter, hur berättigade deras mål än var och hur orättvisa lagarna än var, så skapade vi ett klimat där andra kunde säga: ’De klarar sig undan, varför kan inte också vi göra det?’”

Denne skribent säger att detta slag av lagöverträdelse har bidragit till att väva in brottslighet i samhällssystemet. Men andra orsaker till besvikelse över det moderna levnadssättet underblåser brottslighet.

Politiska stater har utkämpat krig och urskillningslöst bombat, lemlästat och dödat tusentals oskyldiga offer i detta århundrade. Prästerskapet välsignar vapnen och arméerna som dödar. Människor — särskilt ungdomar — finner det omöjligt att överse med dessa ”brott” som skrymtaktiga politiker och religiösa människor begår. Statens lagar respekteras inte. Bibelns moral, representerad av prästerskapet på ett hycklande sätt, ringaktas.

Storfinansen blir också ofta betecknad som ”brottslig”. Amerikanska konsumentombudsmän berättar om hur fördärvade livsmedel säljs i affärerna och om hur firmor vägrat att installera skyddsutrustning och säkerhetsanordningar. En konsumentexpert skriver i America, Inc.: ”Lagen dömer mycket lättare en som stulit myntbehållaren i en telefonkiosk till fem år än den dömer en prisfifflande företagsledare i mångmillionklassen till sex veckors fängelse.”

Författarna till America, Inc., M. Mintz och J. S. Cohen, avslöjar några av dessa uppenbara skevheter och frågar:

”Kan man tvivla på att en av rötterna till kallsinnigheten och oron är de olika måtten för rättvisa: ett för vanliga arbetare, ett för manschettarbetare, ännu ett för långhåriga ungdomar och ytterligare ett för bolag?”

Ja, bolagens brottslighet har blivit en ursäkt som andra har begagnat för att delta i brottsliga handlingar. På så sätt vävs ytterligare brottslighet in i samhällssystemet. En ung kvinna, som snattade ur obevakade portmonnäer och ytterkläder vid ett party, resonerade så här: ”Mitt snatteri var småpotatis jämfört med vad en genomsnittsförskingrare stjäl, för att inte tala om maffian eller större affärsföretag.”

Folk som resonerar på det här sättet stjäl inte bara för pengarnas skull. Det är snarare så att de ofta tror att stöld från ”det allmänna” är rätt och till och med nödvändigt i sig självt! Fruktan för fängelsestraff ändrar inte nödvändigtvis deras handlingssätt. ”Straff är ingen hämsko”, påpekas det i en artikel i tidskriften Saturday Review, ”i ett samhälle som ett stort antal av dess medlemmar anser vara i grunden och avsiktligt orättvist.”

Många av klagomålen mot nutidens materialistiska system är utan tvivel berättigade. Men är detta den enda verkliga orsaken till att medlemmar av ”motkulturen” själva begår brott? Nej. Det måste finnas djupare liggande orsaker. Hur vet vi det?

Om det är samhället som helt och hållet måste ta på sig skulden för stölderna och omoraliskheten — varför stjäl man då från varandra? När tre butiker, s. k. ”Free Stores”, öppnades för yippies i New Yorks nedre East Side, stals allt, inbegripet diskar och fönsterrutor! Demonstranter rapporterar att de, då de samlats för att demonstrera, förlorat sovsäckar, packning och till och med tält — till vilka? Uppenbarligen till andra demonstranter!

Det hände också nyligen att medan en känd talesman för ”motkulturen” stod inför rätta i Chicago, var det någon som gjorde inbrott i hans lägenhet i New York och stal en färg-TV. Kunde det rättfärdigas? ”Det”, förklarade han, ”var skurkaktigt.” Harvardsociologen S. M. Lipset anmärker helt korrekt: ”Stöld är stöld, även om du kallar det revolution.”

Samhällssystemets väldiga omfattning används också som ursäkt för större brott. Lägg märke till hur en biltjuv i New Jersey resonerar:

”Det jag gör är bra för alla. Först och främst skapar jag arbete. Jag anställer folk som gör bilarna klara, arbetar med nummerplåtarna, lackerar bilarna, skaffar dem besiktningsinstrument, kanske kör dem ut ur staten, skaffar köpare. Det är bra för landets ekonomi. Så hjälper jag arbetare att skaffa sig vad de aldrig skulle ha råd med annars. En kille vill ha en Cadillac men har inte råd att skaffa den; hans hustru vill också ha den, men hon vet att han inte har råd med det. Så jag skaffar den här killen en snygg bil till ett pris som han kan betala, kanske jag sparar så mycket som 2.000 dollar åt honom. Nu är han lycklig. Och det är också han som miste bilen. Han får en ny, fin Cadillac av försäkringsbolaget — utan de bucklor och repor som vi måste ta bort. Cadillacbolaget — de är också nöjda, för de får sälja en Cadillac till.

De enda som inte är så nöjda är de på försäkringsbolaget. Men det är ett så stort företag, så det är ingen som bryr sig om det där personligen. De har i alla fall en budget som inbegriper sådant här. Så här är jag, en kille utan skolning. Jag har båda mina pojkar vid universitetet, ger min familj ett gott hem, gör andra människor lyckliga. Nå, säg då — vem skadar jag egentligen?”

Men det finns andra faktorer som ofta nämns.

Övade för våldsdåd

Att det finns skjutvapen tillgängliga i många delar av vårt moderna samhälle kan visserligen inte sägas orsaka brott, men det bidrar till det. Ett slags revolver, s. k. ”lördagskvällsspecialare”, får man i Förenta staterna fabriksny för femton dollar. Polisen i Detroit i Michigan uppskattar antalet handeldvapen i omlopp i bara den staden till en halv million. En del menar att folk skulle slåss även om de inte hade eldvapen. Polisassistent F. Williams i Detroit medger att detta är sant, men tillägger: ”Den andre stackarn kanske slipper ifrån med en fläskläpp, men han skulle fortfarande vara vid liv.”

Vi måste vidare komma ihåg att vårt moderna samhälle världen över inbegriper unga män, vilka som soldater fått bruket av vapen invävt i sin livssyn. Brott och brottslingar får ett romantiskt skimmer i televisionsprogrammen. De kraftigt tilltagande våldsbrotten i Israel under de senaste åren tillskrivs den ”ständiga strömmen av amerikansk kriminalfilm över TV-apparaterna i vardagsrummen”.

Det brottsliga rättssystemet

Paradoxalt nog anklagas till och med de institutioner, som är till för att bekämpa brottsligheten, för att medverka till att den ökar. Domstolarna anklagas till exempel för att klema bort brottslingar. Men domstolarna klagar över att de är underbemannade. Domstolarna stiftar inte lagar, utan tillämpar bara dem som fastställts av lagstiftande församlingar.

Domare pekar på fängelsernas misslyckande, kallar dem ”svängdörrar”. En ”mjuk” brottsling kommer i fängelse, lär sig där brutalare metoder och kommer ut för att begå mera sadistiska brott. Domaren C. W. Halleck i Washington, D. C., säger: ”Allt vi uträttar med att sätta folk i fängelse är att göra dem värre än de var innan de sattes in. ... Ingen domare med gott omdöme kan verkligen inbilla sig att fängelsestraff kommer att kunna hindra brottslighet ... Domstolsprocessen är bara en liten del av hela bilden.”

Men folk frågar sig: ”Varför riktar inte polisen ett dråpslag mot brottslingarna?” Men polisen har också sina restriktioner. Fjärde tillägget till Förenta staternas författning förbjuder en polisman att göra orimliga efterforskningar för att få fast någon. Om du bodde i Förenta staterna, skulle du då vilja att den lagen avskaffades, så att en polis kunde tränga in i ditt hem närhelst han önskade? Som förhållandena nu är kan domstolarna och fängelserna inte ta hand om alla brottslingar som polisen skickar till dem. Hur skulle de kunna klara av den ännu större bördan som skulle bli följden av ett ”dråpslag”?

Andra saker än att ta fast brottslingar får också god förtur, när det gäller polisens verksamhet; man spanar efter saknade barn, återskaffar stulna saker osv. Det förekommer att polis tillkallas vid gräl grannar emellan; och polisen måste ta itu med vanliga fyllerister och trafiksyndare.

Förändringar i den ekonomiska situationen har också påverkat allt slags verksamhet, däribland polisens. På 1930-talet fanns det 17.000 poliser i staden New York; nu finns det över 30.000. En stor ökning? Nej! På grund av kortare arbetsvecka, längre semester och betald övertid behövs det nu fem man för att uträtta det arbete som tre eller fyra gjorde på 1930-talet. Poliskommissarie V. Rohe vid New York-polisen drar slutsatsen: ”Det är inte fler man på gatan nu än det var då, trots det faktum att samhället blivit mera komplicerat.”

Ja, brottsligheten är så invävd i samhällssystemet att det rättsvårdande system som utgörs av polis, domstolar och fängelser inte kan göra mer; var och en ”är bara en liten del av hela bilden”.

Individens roll

Var och en av de faktorer vi hittills dryftat hjälper oss att förstå varför brottsligheten tilltar. Den är i stor utsträckning en del av systemet, ”invävd i samhället”. Men vi måste komma ihåg att när allt kommer omkring, så är det individer som begår brott.

Med ett ord sagt: problemet är i stor utsträckning en fråga om moral. Den judiske filosofen Will Herberg framhöll för en tid sedan:

”Den moraliska krisen i våra dagar utgörs inte framför allt av den vitt utbredda överträdelsen av vedertagna moralnormer — när har någon tidsålder varit fri från sådant? — utan av att själva dessa moralnormer förkastas.”

Brott är en del av resultatet av att moralnormerna förkastas.

Vilken polisman, domstol eller lagstiftande församling kan helt avhålla en person från att göra orätt, om han i själva verket önskar göra orätt? Det påpekas i Crime in America: ”Banktjänstemän rånar sällan banker. ... De fattiga fifflar inte med priser. ... Men av alla dem som är inställda på brott finner var och en sin utväg.”

Att var och en finner ”sin utväg” görs också överväldigande klart av den då tillförordnade FBI-chefen P. Gray:

”Affärsinnehavare som då och då kompromissar med sina principer eller sviker allmänhetens förtroende för att få gåvor och fördelar, affärsmän som spär på sina utgiftskonton och höjer värdet på sina deklarationsavdrag skulle bli häpna om någon påstod att de inte var ansvarsmedvetna, laglydiga medborgare. ...

Arbetare som gynnar barer som har öppet på olaglig tid och yrkesvadhållare, de som köper varor till priser och under omständigheter, som klart anger att de är stulna, bidrar till att brottsligheten biter sig kvar i samhället — men de skulle bli förskräckta om man kallade dem brottslingar.”

Var och en fann sin utväg att begå brott, då polisen i Montreal i Canada gick i strejk år 1969. En iakttagare erinrar:

”Jag avser inte ligister eller vanemässiga lagbrytare, jag menar att det var helt vanliga människor som företog sig sådant som de inte ens skulle drömma om att försöka, om det stod en polisman i gathörnet. Jag såg bilar köras mot rött ljus. En del bilister körde på fel sida av gatan, därför att de visste att det inte fanns någon som kunde sätta fast dem.”

Det finns, som vi har sett, verkligen många orsaker till den nuvarande brottsvågen. Men det finns ännu andra som man kanske inte är vaken för, orsaker som är särskilt utmärkande för vår tid. Bibeln förklarar vilka de är.

Grundläggande orsaker

Strax före sin död angav Jesus Kristus ett ”tecken” som skulle utmärka ”avslutningen på tingens ordning”. Hans ord, tillsammans med vad som visas i Uppenbarelsebokens sjätte kapitel, förutsäger världsomfattande krig, svält och farsoter under ett ”släktes”, en ”generations”, livstid. Vi har befunnit oss i ”avslutningen på tingens ordning” sedan 1914.

Men samtidigt förutsade Jesus också: ”Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.” Jesus visste vad människans medfödda syndfullhet och hjärteinställning skulle leda till vid denna tid — omåttlig laglöshet. Brottsligheten, som tycks ha trängt in i varje fiber i det moderna samhället, leder till att många förhärdar sig. Kärleken till Gud och hans höga moraliska måttstock svalnar. Ytterligare laglöshet blir följden. — Matt. 24:3—12, 34; v. 3 enl. NW; 2 Tim. 3:1—5.

Eftersom bibeln har exakt förutsagt det vi ser i dag, kan vi också lita på en sak som den säger om ännu en bakomliggande orsak till brottsligheten i vår tid. Det är en osynlig andevarelse — Satan, djävulen. Bibeln förutsade att Satan skulle bli utkastad ur himmelen vid denna tid. Vad skulle bli följden? ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” Eftersom hans dagar är räknade, förvärrar han ytterligare den nu förhärskande laglöshetens ande. — Upp. 12:12.

Men hur kan man skydda sig mot brottsligheten i denna tid, innan denna ”tingens ordning” når sitt slut?

[Bild på sidan 9]

Religiöst skrymteri driver många till att ignorera bibelns moralnormer

[Bild på sidan 10]

Domstolar som är överhopade med arbete sänder brottslingar till överbelagda fängelser. Där lär de sig ofta att bli ännu värre brottslingar

[Bild på sidan 11]

De flesta människor är laglydiga så länge en polis iakttar dem — men — är du lika laglydig även om det inte finns någon polis i närheten?

[Bild på sidan 12]

DET ÄR BROTTSLINGAR SOM STJÄL, MEN KÖPER DU SÅDANT SOM DE STJÄL?