Lärorikt besök i en fruktodlingstrakt
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Canada
LÅT mig få tjänstgöra som din värd i det fruktodlingsdistrikt som utbreder sig längs Okanagansjön i södra British Columbia, Canadas västligaste provins. Det har sagts att det här är en av de vackraste trakterna i Canada. Från storstaden Vancouver kommer man hit efter cirka 450 kilometer på motorvägen österut.
Vintrarna här är i allmänhet milda och somrarna varma och soliga. Våren erbjuder ett panorama av blommande fruktträd, medan man om hösten får uppleva fruktskörden och vinskörden. En rad sjöar ligger inbäddade likt stilla, kilometerbreda floder mellan bergen. Dessa sjöar, av vilka den ett hundra tjugoåtta kilometer långa Okanagansjön är den längsta, är traktens hjärteblod. Utan bevattning skulle den genomsnittliga årsnederbörden på tre hundra millimeter inte räcka till för att frambringa annat än buskar och småträd. Men med bevattning växer många olika sorters fruktträd. Den frostfria perioden är för kort för odling av citrusfrukter men tillräckligt lång för körsbär, plommon, persikor, päron, aprikoser och druvor. Och den är idealisk för äpplen.
Odlare har förklarat för mig varför det här är ett av de bästa äppeldistrikten i världen. De torra somrarna, säger de, nedbringar risken för sjukdomar, medan det vanligtvis höga medeltalet soltimmar under växtperioden ökar produktionen av stärkelse och socker. Den period med kyligare nätter som föregår skörden är också viktig. Temperaturen närmar sig då ofta fryspunkten, vilket bidrar till att ge äpplena en utsökt friskhet och mättade färger. Äpplena från British Columbia har i många delar av världen blivit kända som en framstående produkt.
Jag måste varna dig så att du inte blir rädd, ifall vår rundvandring plötsligt skulle störas av en ljudlig knall. Det är bara en av de senaste uppfinningarna som används för att öka körsbärsskörden. Eftersom körsbär är den frukt som mognar först på våren, är många fåglar ivriga att utöka sin huvudsakliga kost av larver och maskar med körsbär som dessert. Som du förstår är det inte bara människor som är angelägna om att körsbären skall mogna. Många fruktodlare har därför börjat använda automatiska bullermaskiner som avfyrar en knall med jämna mellanrum. De är helt ofarliga. Men om flera odlare använder sådana här apparater på ett och samma område, kan det ibland låta som om det utbrutit en mindre revolution.
Strävan efter kvalitet och lönsamhet
Där borta bland träden ser du fruktodlaren. Han kör sin traktor med den stora besprutningsapparaten mellan träden. Han behöver en hel del specialutrustning även om hans fruktträdgård bara omfattar omkring fem hektar. Det är något över genomsnittet, även om det finns stora bolag som innehar upp till 120 hektar eller mer.
Du kanske tycker att det här borde vara ett idealiskt liv, men jag kan tala om för dig att fruktodlaren ställs inför många problem. Här i Okanagandalen i British Columbia finns det mer än 3.000 odlare som brukar omkring 15.000 hektar mark, och då är inte de odlare medräknade, vilkas mark inte är tillräckligt stor för att bli inregistrerad bland de kommersiella odlarnas. Dessutom har så gott som alla andra här några träd i sin trädgård. För de flesta odlare är det svårt att skaffa sig en god försörjning. Kostnaderna för mark, maskiner och arbetskraft stiger snabbt, medan odlaren får ungefär samma betalning för sin frukt som för tjugo år sedan.
Ett annat problem som odlaren inte har någon kontroll över, förutom de låga priserna, är vädret. För att kunna möta det problemet måste han sköta sin odling väl och bruka sunt förnuft. Hans fruktodlingar måste ge så god avkastning under de goda åren att stormarna kan ”ridas ut”, både i ekonomiskt och fysiskt avseende.
Den här odlaren, som vi nu ser i arbete, har uppnått större effektivitet genom att sträva efter högre kvalitet jämsides med ökad produktion. Han skär ned kostnaderna genom att använda specialmaskiner. I stället för att hyra arbetskraft under hela säsongen behöver han nu bara en del extra hjälp en kortare tid under själva skörden. Resten kan han och hans familj sköta själva.
Han har dessutom funnit att han kan få så mycket som 150 till 200 ton frukt per hektar genom att omplantera med en varietet av mindre träd. Med dessa nya varieteter kan avståndet mellan träden reduceras kraftigt. Somliga odlare har till och med helt övergått till att plantera dvärgträd i rader som ser ut som häckar med omkring tre meters mellanrum. Ett problem som uppstår, när träden blir alltför små, är emellertid att sen markfrost på våren kan döda blomknopparna, som befinner sig mycket närmare marken eftersom träden är mindre.
Du kanske har trott, precis som jag gjorde en gång, att det blir mycket fler äpplen på ett större träd. Men odlarna säger att det inte alls är fallet. Dessutom växer den bästa frukten på trädets yttre grenar, där solen kan nå den. De mindre träden tar inte heller så mycket utrymme som inte kan utnyttjas. Därtill kommer att det är mycket lättare att plocka frukten från mindre träd. I en del fall behöver man inte ens stegar.
Odlarna övergår inte bara till odling av mindre träd, utan prövar också nya sorter med färgrikare frukt som betingar högre priser. Odlarna vet att en husmor vill förse sin familj med frukt som både ser god ut och smakar bra. Man har därför utvecklat varieteter som är verkligt färgsprakande. Man har till exempel mer än femtio olika varieteter av Red Delicious att välja mellan. Men det är ändå litet i jämförelse med de nära tio tusen olika äppelsorterna som odlas världen runt.
Nya metoder för bekämpning av skadeinsekter
Jag ser att du tittar misstänksamt på besprutningen som odlaren utför. Du är förmodligen oroad över de varningar som framförs världen runt beträffande den skadliga inverkan på miljön som all besprutning har. Fruktodlaren har följt med sin tid även på det här området. Han försöker inte längre ta död på varenda insekt och låta frukten växa i en praktiskt taget steril atmosfär. Han har lärt känna det intressanta förhållandet att en del så kallade ”skadliga” insekter till och med kan vara till hjälp för honom. En del arter av kvalster, som visar sig tidigt i säsongen, utgör till exempel föda för andra insekter som inte skadar träden. Om nu dessa kvalster utrotas med insektsdödande medel, är det sannolikt att de insekter som lever av dem också utrotas eller drivs bort och inte finns till hands för att konsumera de andra, skadligare arterna som kommer senare. Man skulle då behöva sätta in ytterligare en besprutning längre fram. Nu uppnår odlaren samma resultat utan att alls använda insektsdödande medel. Han ser helt enkelt till att han har gott om insekter till sin hjälp. Det spar tid och pengar och visar också respekt för ekologin.
Den här fruktodlaren sprutar näring åt träden. Han har berättat att man försöker avhjälpa brister i jorden för att få träden att hålla sig friska, så att de på egen hand kan bekämpa sjukdomar och skadeinsekter. Man har upptäckt att detta speciella område i Nordamerika, som är känt under namnet ”Interior Dry Belt” (vilket utbreder sig söderut till Kaliforniens fruktodlingar), saknar mineralämnet bor. Trots att man inte fullständigt förstår hur och varför det verkar, så vet man att man måste tillföra jorden detta mineralämne ungefär vart tredje år för att befrämja en god tillväxt hos träden.
En annan nyhet för bekämpning av skadeinsekter gäller äppelvecklaren — en ökänd skadeinsekt som man finner i alla äppelproducerande länder utom Japan och Korea. Har du hört talas om den? Då känner du till den skada larven åstadkommer, när den borrar sig igenom äpplena. Men kan du tänka dig — fruktodlarna här planterar in äppelvecklaren i sina odlingar! Jag ser att du blir förvånad, men det är inte så tokigt som det låter. De insekter man planterar in är nämligen alla steriliserade hannar. De lever sitt liv som vanligt, konkurrerar med normala hannar om honornas gunst, men avkomman uteblir. Beståndet av äppelvecklare minskar sålunda, och detta utan de skadliga biverkningar som kan uppkomma om man använder bekämpningsmedel. Hittills har resultatet av det omfattande experimentet varit tillfredsställande.
Låt mig nu berätta för dig något om fördelarna med att bo mitt i ett område med 15.000 hektar fruktodlingar.
Fördelarna med att bo i närheten
I det här fruktdistriktet lär man sig urskilja de karakteristiska egenskaperna hos olika sorter — Sour Cherry passar till exempel bäst till paj, medan Lambert och Bing är större och sötare, utsökta att äta som de är. McIntosh är idealisk till äppelsaft, medan smaken hos Golden Delicious påminner om päron och hör till favoriterna bland ätfrukten.
Att bo här medför naturligtvis att vi har god tillgång på färsk frukt. Vi kan få frukten till ett rimligt pris, om vi inväntar rätt ögonblick. En hel del beror på hur mycket besvär vi själva vill göra oss. Om vi inte vill ha så mycket, finns alltid snabbköpen inom bekvämt räckhåll. Men då måste vi vara beredda att betala betydligt mycket mer än om vi vänder oss direkt till odlaren, när det är säsong. Om odlaren låter oss plocka själva, kan vi få frukten ännu billigare. Naturligtvis vill vi då vara noga med att inte bara plocka den frukt som är lättast att nå och att inte skada träden på något sätt; i annat fall skulle vi genast missbruka gästfriheten.
Det erbjuder sig också tillfällen då man kan få mycket frukt för nästan ingenting, om man är villig att arbeta och inte är så noga med att det skall vara den allra bästa kvaliteten. Mycket beror på om man lär känna odlaren. Om man har köpt lådor med frukt av honom vid flera tillfällen och han har lärt känna en som hänsynsfull och ordentlig, kanske han går med på att man får komma in i hans fruktträdgård sedan huvudskörden är avslutad och samla en del av fallfrukten. Om man därför väljer rätt tillfälle — omedelbart efter skörden eller efter en storm — finner man att det går utmärkt att plocka från marken och att det nästan inte kostar någonting. Sedan man tvättat frukten, bör man för lagring bara utvälja den frukt som inte är stött eller alltför fläckig; resten bör man snabbt tillreda och konservera.
Produkter som man kan njuta av hela året
Har du någonsin funderat över hur det är möjligt att bevara äpplen hela vintern igenom, så att de fortfarande är i sådant skick att de verkar ”nyplockade” på våren? Det är inte bara en fråga om att lagra frukten kallt. Odlarna i det här området kallar lagringsmetoden CAS, dvs. Controlled Atmosphere Storage (lagring i kontrollerad atmosfär). Tekniskt sett innebär det att man tar hänsyn till att äpplet ”andas ut” koldioxid (CO2), som tillsammans med värme förändrar fruktens struktur och gör den mjuk. Äpplena lagras därför i temperaturer strax över fryspunkten i ett slutet rum, vilket håller luften fri från överskott på koldioxid. Den här metoden fungerar naturligtvis inte lika bra för alla sorter. En del äpplen har redan från början lösare ”kött” och klarar inte CAS så länge som till exempel Winesap.
Det som gäller äpplen gäller också druvor. Om man blir god vän med odlaren, kan det hända att man får gå in i hans vingård efter den första frosten på hösten, medan det fortfarande finns mycket druvor kvar på vinstockarna. Av dessa druvor får man utmärkt marmelad och gelé och naturligtvis vin.
Säg, vad skulle du tycka om att smaka förra årets fruktsaft? Vi skall stanna till hos en god vän. Han har en liten trädgård, där han huvudsakligen odlar frukt för eget bruk, även om han säljer en del färsk frukt. Hans hustru tillagar och konserverar åtskilligt för familjens behov. Låt oss höra med henne hur hon gör det.
”Vi konserverar en hel del på vanligt sätt genom kokning och gör sylt och gelé. Men i vår familj tycker vi alla om saft. Får jag bjuda på ett glas äppelsaft? Det är en av våra favoritdrycker. Men vi gör också saft av plommon, körsbär, aprikoser, persikor och av andra frukter och grönsaker från trädgården.
I de flesta fall tycker vi att den bästa metoden är att använda ett kokkärl med ånginsats och ånga saften ur frukten. Men om vi vill göra vin, måste vi tillsätta litet färsk jäst, eftersom värmen dödar alla bakterierna. Vi försöker ta vara på hela frukten. Vi matar till och med kycklingarna och ankorna med fruktmassan. Eller också blandar vi äppelmassa med honung och får en underbar äppelsås. Men det blir inte så mycket fruktmassa kvar, eftersom ett äpple innehåller omkring 84 procent saft.
Här är något annat som familjen är mycket förtjust i. Djupfrysta körsbär. Vanligtvis fryser man inte in körsbär, men vi har lyckats bra genom att servera dem kalla just som de börjar tina. Om man låter dem tina helt och hållet, vill de gärna bli för vattniga. Men de är utsökta att äta kalla en het sommardag. När man fryser in körsbär, bör man komma ihåg att lägga ut bären på en plåt så att de ligger skilda åt. Jag har funnit att om man gör så, packas de inte samman, när man lägger dem i förvaringskärl för lagring.
Man kan göra likadant med andra frukter. Det är kanske bäst att skala vissa frukter, som till exempel äpplen, persikor och päron, och genom att stänka över litet askorbinsyra förhindrar man att frukten missfärgas.”
Är det dags för dig att fara? Jag är ledsen att besöket måste sluta nu. Det har varit ett verkligt nöje att visa dig en del av vår underbara dal. Kom snart igen.
Under tiden kan du njuta av de frukter som växer i den del av världen där du bor, var det än är. I varje land på jorden finns det frukt som människan kan äta och njuta av. Med sin färg och smak skänker frukterna omväxling åt tillvaron. Även i arktiska trakter med kort vår och sommar växer björnbär, som eskimåerna fryskonserverar. Och när du har tillfälle att smaka på de många olika sorterna, tänk då, liksom jag, på den kärlek vår store Skapare har visat genom att förse människan med en sådan delikatess som frukt.