Vad säger bibeln?

Bör man betala full skatt?

DET är få saker som människor överallt förargar sig så mycket över som att behöva betala skatt. Omkring 36 cent av varje dollar som genomsnittsamerikanen tjänar går till federala, statliga och kommunala skatter. I flertalet europeiska länder går en ännu större del av inkomsten till skatt. Ändå anser många skattebetalare att de påtagliga fördelar deras skattepengar ger dem är lätt räknade.

Vidare hävdar somliga att deras skattepengar slösas bort, att de används till att försörja människor som vägrar att arbeta eller till att fylla korrumperade politikers fickor. De gör också gällande att beskattningen är orättvis, att de rika använder ”kryphål” för att få lägre skatt eller för att helt slippa betala, medan flertalet medborgare betalar full skatt.

Direktören för den revisionsbyrå som granskar Förenta staternas statsinkomster framhöll: ”Allmänhetens moral måste ta skada av det som försiggår inom regeringen och industrin. Varje gång en skattebetalare slår upp en dagstidning läser han om att någon, som redan tjänar mycket pengar, har tagit mutor eller gjort något annat olagligt. Efter en tid frågar han sig: ’Varför skall jag göra mig så mycket omak att vara ärlig, när ingen annan gör det?’”

Millioner människor gör sig sålunda skyldiga till skattebedrägeri. I tidskriften News Front meddelas det att en dataundersökning i Sverige ”avslöjade att var tredje läkare var skattebedragare”. I Italien rapporteras skatteflykt vara så vanlig att taxeringsmyndigheterna automatiskt upptaxerar människor. En skattebetalare som är egen företagare kan få sin deklarerade inkomst så mycket som tredubblad före beskattningen!

Hur betraktar den romersk-katolska kyrkan skatteflykt? I en ekonomisk utredning kallad ”The Individual Income Tax and Economic Growth” (Den privata inkomstskatten och ekonomiska utvecklingen) framhölls det: ”Det uppstod en hel del förvirring för en tid sedan, när L’Osservatore Romano, Vatikanens officiella tidning, i en ledare förklarade att skatteflykt inte är någon synd.”

Är kyrkans uppfattning riktig? Godkänner eller tillåter bibeln i något avseende skatteflykt?

Nej, det gör den inte. När Jesus Kristus blev tillfrågad huruvida det var tillbörligt att betala skatt eller inte, bad han att få ett mynt och frågade: ”’Vems bild och inskrift bär den?’ De sade: ’Kejsarens.’ Han sade till dem: ’Naturligtvis bör ni då betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.’” (Luk. 20:22—25, NW) Ja, skatten tillhör ”kejsaren”, dvs. de statliga myndigheterna, och att olagligt undanhålla någon del av den var något som Jesus inte gav sitt medgivande till.

Att de förmåner som möjliggörs genom skatterna är samfälld egendom och inte enskild egendom minskar alltså inte den moraliska förpliktelsen att betala skatt. Skulle du vilja köpa egna brandsläckningsredskap eller leja någon som befordrar posten åt dig till andra städer, eller anställa en livvakt, om det inte fanns poliser och fängelser? Hur skulle det bli med skyddet av dina äganderättigheter mot sådana som till exempel helt enkelt ville slå sig ned och bygga på din tomt eller dina ägor, om ingen betalas för att föra statliga register? Staten sörjer vanligtvis för sådana gagneliga tjänster. Bör vi då inte betala fullt pris för sådana tjänster, precis som vi gör för andra tjänster?

I Förenta staterna till exempel överlåter staten åt folk att själva räkna ut skatten. Relativt få granskningar görs för att kontrollera dem. Detta system med självbeskattning bygger huvudsakligen på frivilligt tillmötesgående. Bör en person i rättvisans namn svika detta förtroende bara därför att ingen står bredvid och kräver full betalning som fallet är vid andra köp?

Sedan den kristne aposteln Paulus dryftat det skydd som ett lands lagar ger, skrev han: ”Det finns därför tvingande skäl för er att vara underdåniga”, inte enbart på grund av den polisiära makten, ”utan också på grund av ert samvete. Ty det är därför ni också betalar skatt. ... Ge åt alla vad dem tillkommer: åt den som kräver skatt skatten.” — Rom. 13:4—7, NW.

Liksom de maktägande i våra dagar ofta är korrumperade, så hade den romerska staten i Jesu och Paulus’ dagar sina korrumperade ämbetsmän. Dessa individer gjorde mycket som var ont. Den romerska myndigheten dömde exempelvis Jesus till döden, och samma myndighet fängslade Paulus och avrättade honom förmodligen. Men de kristna tog inte dessa gärningar som en ursäkt för att inte betala skatt. Inte heller bör kristna i våra dagar ta liknande gärningar som en ursäkt för att inte betala skatt.

Ansvaret för hur skatterna används

Somliga människor ryggar emellertid tillbaka inför tanken på att deras skattepengar används till att betala enorma militärutgifter, eller också kan de göra invändningar mot något speciellt ”orättfärdigt” krig. De kanske menar att Gud håller dem personligen ansvariga för hur deras skatter används. En pacifist gav uttryck åt en sådan tanke i en artikel i The Christian Century för 11 november 1970.

Men ställer Gud skattebetalare till ansvar för hur deras skatter används? Finns det någon anledning att tro att Gud önskar att kristna själva skall bestämma när det är tillbörligt att betala skatt och när det inte är det?

Tänk på följande: På Jesu tid var Judeen en provins i det romerska imperiet. När Jesus sade åt sina lärjungar att betala den begärda skatten, visste han att statsinkomsterna från provinsen underhöll en stor romersk militärstyrka som var engagerad i anfallskrig. Han visste också att regeringarna kommer att få svara inför Gud för hur de använder de pengar de släpper ut. Regeringarna kan inte flytta över det ansvaret på någon annan. Ansvaret vilar på dem.

Detta kan belysas med en illustration: Bilar dödar årligen mer än 100.000 människor världen utöver. Skulle de kristna därför känna sig förpliktade att ta på sig ansvaret för vad människor gör med sina bilar, och så vägra att arbeta i bilfabriker? De vet att många bilar kommer att bli dödsredskap. Är de ansvariga för detta, eller vilar det huvudsakliga ansvaret på förarna?

På liknande sätt använder staten en stor del av medborgarnas skattepengar till militära ändamål. Men vem bär ansvaret för att pengarna används på det sättet? Är det inte staten?

Sanna kristna främjar inte en atmosfär där var och en är sin egen lag. Gud tillåter staten att utöva den myndighet som är nödvändig för att upprätthålla den civila ordningen. Han erkänner också statens rätt till erforderliga medel för att kunna fortsätta sin verksamhet. Därför är den kristne skyldig att ge ”kejsaren det som är kejsarens”, oavsett hur ”kejsaren” använder detta.

Jesus klargjorde att skatter utgör ”det som” tillhör ”kejsaren”. Och i bibeln finns det inte någon antydan om att de kristna är ansvariga för vad ”kejsaren” gör med ”det som är kejsarens”. Johannes döparen rådde inte skatteindrivare, som ville göra det som är rätt, att sluta upp med att indriva skatter, utan sade till dem: ”Kräv inget mer än den föreskrivna avgiften.” — Luk. 3:13, NW; se också Lukas 19:2—9.

Guds lagar är verkligen realistiska. På ett vist sätt anger bibeln på vem ansvaret vilar, och detta ger i de flesta fall de kristna frihet att utföra den offentliga förkunnartjänst som Gud tilldelat dem. — Matt. 24:14.