Cancer — kan man hoppas på varaktig bot?

AV ALLA sjukdomar som angriper människor är cancer en av de mest fruktade. Och detta av goda skäl. Den kräver en oerhörd tribut i form av skador på kroppen, hjärtesorg och död. Detta har särskilt varit fallet nu på 1900-talet.

På grund av sjukdomens natur utsätts den som finner att han har någon form av denna sjukdom för svåra känslomässiga påfrestningar. Detta gäller också hans närmaste. Somliga betraktar det som en automatisk dödsdom att få reda på att man har cancer.

Men är detta verkligen befogat? Nej; även om cancern kräver en tragiskt hög tribut och sammanlagda antalet dödsfall på grund av cancer ökar, har proportionen individer som blir framgångsrikt behandlade också ökat.

Man har visserligen gjort framsteg i fråga om att behandla cancer, men finns det något verkligt hopp om att snart kunna besegra denna sjukdom för beständigt? Många medicinska experter menar att det angrepp utan tidigare motstycke som nu företas mot cancersjukdomen en dag kommer att göra det möjligt att bota denna sjukdom. Kanadensiska cancersällskapet meddelar: ”Forskningsattacken mot cancer är det största och kostsammaste enskilda företaget i medicinens historia. Problemet är så omfattande och så djupgående att praktiskt taget varje gren av den nutida vetenskapen är engagerad i cancerforskningen.”

Trots alla dessa ansträngningar kan man från medicinsk ståndpunkt ännu inte skymta någon fullständig bot mot alla former av cancer. Det har inte förekommit några vetenskapliga ”genombrott” som kan ge anledning till ett sådant hopp. Men vi kan faktiskt ändå säga att denna fruktade sjukdom med säkerhet kommer att bli fullständigt utplånad.

Innan vi går in på hur detta skall åstadkommas, bör vi ta en närmare titt på problemet. Hur vittutbredd är cancern? Vad är egentligen cancer? Vad är orsaken till denna sjukdom? Hur behandlar man den för närvarande?

En fasansfull tribut

Cancer är en sjukdom som finns i så gott som varje samhällstyp, men den är särskilt vanlig i de ”framskridna” industriländerna. I tidskriften Medical World News beräknades det till exempel att man upptäckte omkring 665.000 nya fall av cancer i Förenta staterna under 1973. Denna siffra inbegriper inte ytlig hudcancer. Man beräknade också att omkring 350.000 dog av cancer under 1973. Statistiken antyder vidare att med den nuvarande takten kommer var fjärde amerikan till slut att få någon form av elakartad tumör.

Med undantag av hjärtsjukdomarna är cancer den främsta dödsorsaken i Förenta staterna. Hos män är den form av cancer som leder till de flesta dödsfallen lungcancer. Denna har fått epidemisk utbredning på senare år. En rapport visar att dödligheten i denna form av cancer har ökat med 1.400 procent under de senaste fyrtio åren. Hos kvinnor finner man den största dödligheten i bröstcancer. Och bland både män och kvinnor svarar cancer i tjocktarmen och ändtarmen för det näst högsta antalet dödsfall i cancer.

En gång i tiden var det sorgligt få cancerpatienter som överlevde. Nationella cancerrådgivningsbyrån i Förenta staterna säger att det år 1938 endast var en av fem cancerpatienter som överlevde — dvs. hade en chans att vara vid liv fem år sedan diagnosen ställts. Men år 1969 hade antalet överlevande ökat till en av tre. År 1973 visade en rapport att 47 procent av dem som hade cancer överlevde.

Vad är cancer?

Cancer kan inte betraktas som en enda sjukdom. Det är i själva verket fråga om mer än ett hundra olika sjukdomar. Eftersom de olika cellerna i kroppen skiljer sig från varandra, beror typen av cancer på vilken typ av cell den uppstår i. Men det gemensamma draget för alla typer av cancer är den abnorma celltillväxten. Sjukdomen sägs av denna orsak vara malign, vilket innebär att den har en tendens att bli värre undan för undan och kanske slutligen leda till döden.

En stor kategori av cancersjukdomar kallas karcinom. Detta är den vanligaste sorten. Den uppstår i så kallade epitelceller, som täcker eller bekläder andra vävnader, till exempel celler i huden och i slemhinnorna i sådana organ som lungorna, magsäcken, tarmarna och munhålan. Sarkom är en annan stor kategori av cancersjukdomar som är mycket elakartade men inte lika vanliga. Denna form uppstår i bindesubstansvävnad, till exempel bindväv, brosk och ben. Ett antal cancersjukdomar, till exempel leukemi, passar inte in i någon av dessa allmänna kategorier.

I normala fall dör cellerna i kroppen så småningom, men andra celler delar sig och ersätter dem som går förlorade. När det gäller cancercellerna, har regleringen av celldelningen emellertid brutit samman. På så sätt blir somliga celler cancerceller. Till en början kan det finnas endast några få av dem bland millioner normala celler. Men när cancern en gång börjat, växer dessa celler på ett onormalt och okontrollerat sätt. De delar sig mycket snabbare än de borde och bildar så småningom en tumörmassa.

När cancercellerna mångfaldigas, har de en tendens att skjuta undan de normala cellerna och ibland beröva dem den näring de behöver. Vissa former av cancer tenderar att växa så mycket att blodet inte kan försörja cancercellerna, och därför kan delar av tumören degenerera på grund av näringsbrist och bilda otäcka sår, under det att tumören fortfarande är elakartad och växer. I slutstadiet förstör cancern allt som kommer i dess väg. När cancertumörer tränger in i livsviktiga organ, försämras dessa organs funktion. Döden påskyndas ofta av ett sådant organs bristande funktion.

Ett av de främsta kännetecknen på cancerceller är deras förmåga att bilda metastaser, dvs. att brytas loss från den ursprungliga tumören och vandra till andra delar av kroppen. Detta kan ske genom blodomloppet i artärerna och venerna eller genom lymfkanalerna, genom vilka den vattenliknande vätskan lymfa flyter fram. De vandrande cancercellerna slår sig sedan ner i andra delar av kroppen och börjar dela sig och ge upphov åt ytterligare så kallade sekundära tumörer, som benämns metastaser.

Alla tumörer är emellertid inte cancerösa eller elakartade. Somliga är godartade, benigna. Dessa uppkommer visserligen också genom för hastig celldelning, men de förblir väl avgränsade och i regel inkapslade. De kan vara farliga endast om de fortsätter att växa och på grund av sin storlek eller belägenhet inkräktar på livsviktiga organ eller funktioner. En relativt liten benign tumör i hjärnan kan till exempel vålla döden genom tryck på hjärnan, eftersom den hårda huvudskålen inte medger någon utvidgning. Men en mycket större benign tumör någon annanstans i kroppen kanske inte är dödsbringande, eftersom det finns mera utrymme för den att växa på.

Finns det några varningssignaler?

Finns det några varningssignaler som anger att en cancer befinner sig i sitt begynnelsestadium? I sitt allra tidigaste skede ger cancern ingen tydlig, urskiljbar varning. Den kanske är belägen någonstans där man inte kan se eller känna den.

De tidigaste stadierna av cancer är vanligen också fria från smärta. I allmänhet är det när cancern har kommit in i ett farligt skede som den vållar smärtor. Detta inträffar när tumören trycker på något känsligt område eller när en livsviktig inre passage, till exempel tarmarna eller urinvägarna, blockeras.

Även om de tidigaste stadierna är svåra, för att inte säga omöjliga, att upptäcka, finns det dock vissa ting som man kan vara uppmärksam på. Dessa ting kan vara tecken på ett förstadium till cancer eller på en cancer som redan har börjat. Amerikanska cancersällskapet har gjort en lista över sju olika varningssignaler.

Andra sjukdomar kan visserligen ge upphov åt dessa signaler. Och dessa sjukdomar kanske inte har något att göra med cancer. Men eftersom dessa signaler kan vara varningssignaler om cancer, förtjänar de omedelbar uppmärksamhet. Och ju tidigare man sätter in behandling mot cancer, desto större är sannolikheten för att behandlingen skall bli framgångsrik.

Är det någon särskild åldersgrupp som tycks vara särskilt utsatt för cancer? Cancer förekommer hos både ung och gammal, men den kräver utan tvivel en mycket större tribut bland äldre människor, även om några former av cancer har en tendens att oftare drabba mycket unga människor. Det kan alltså sägas att cancer i allmänhet är en sjukdom som i första hand drabbar äldre människor.

Vad är orsaken till cancer?

Varför börjar celler växa ohämmat? Och varför får somliga människor cancer, under det att andra som lever under samma omständigheter inte får det?

Somliga människor tycks vara mera disponerade för att få cancer än andra. När en viss faktor eller kombination av faktorer uppstår, kan de som är mera disponerade för det få cancer.

Det finns naturligtvis olika grader av disposition. Detta gäller till exempel om cigarrettrökning. Om det inte fanns någon som rökte, skulle ingen få lungcancer av att röka. Men bland kedjerökare är risken för att få lungcancer tio till tjugo gånger så stor som bland icke-rökare. Detta innebär emellertid inte att alla påverkas på samma sätt av att röka. Även bland dem som röker mycket finns det sådana som inte får lungcancer. De har tydligen större motståndskraft mot denna sjukdom.

Vi ser alltså att det finns flera variabla faktorer som kan öka sannolikheten för att vissa människor får cancer. Under årens lopp har man funnit några olika faktorer som ”orsakar” cancer eller ökar möjligheten för att man drabbas av denna sjukdom. Bland dessa är: cigarrettrök, strålningsenergi från solljuset och röntgenstrålar, vissa kemikalier eller kombinationer av dem, olika ärftliga eller medfödda abnormiteter, kronisk irritation av vävnader, hormonrubbningar och kanske även känslomässiga faktorer. På senare år har man funnit att virus ”orsakar” cancer hos djur, men man har inte slutgiltigt fastställt vilken roll dessa virus spelar för cancer hos människan.

För att cancer skall uppträda när någon sådan ”orsak” är för handen måste det också föreligga en grundläggande otillräcklighet i kroppens immunologiska system. Detta innebär att kroppens försvar mot sjukdomen på något sätt brutits ner. Doktor Robert Alan Good vid Sloan-Ketterings cancercentral i New York säger: Vi har aldrig träffat på en cancerpatient som inte uppvisat någon form av immunologisk rubbning.

Industrisamhällen

Den kanske viktigaste ”orsaken” till cancer är det industriella levnadssättet. Även om man finner cancer i praktiskt taget alla samhällen, är sjukdomen mycket vanligare i industriländerna. Sjukdomen är inte lika vanlig i lantbrukssamhällen.

En mängd onormala förhållanden har följt i industrialiseringens spår. Miljöförstöringen, som innebär att en stor mängd olika irriterande kemikalier spys ut i luften vi andas, vattnet vi dricker och maten vi äter, är ett exempel på detta. Det har rapporterats att lungcancer är dubbelt så vanlig bland stadsbor som bland dem som bor på landsbygden. I Atlanta Journal heter det: ”Nationella forskningsrådet ... fann att stadsluft är 15 gånger mer förorenad än lantluft. Det hette vidare i rapporten att lungcancer är vanligast i de stadsdelar där den allmänna industriföroreningen är värst.”

Dessutom medför det industriella levnadssättet ovanliga påfrestningar, ett snabbare tempo, större trängsel. Det resulterar kort sagt i att större krav ställs på kroppen och sinnet. Allt detta har sin del i att bryta ner kroppens immunitetssystem.

New York Times meddelar: ”Enligt beräkningarna orsakas mellan 75 och 85 procent av alla cancerfall direkt eller indirekt av miljöfaktorer — men de flesta av dessa skulle kunna undvikas.” Doktor Frank J. Rauscher j:r vid National Cancer Institute säger vidare:

”Åttio till åttiofem procent av våra cancerfall orsakas av yttre faktorer — dvs. de härrör från faktorer utanför människokroppen.

Cancer utvecklas med andra ord på grund av något en person gör, på grund av hans levnadssätt eller på grund av något han blir utsatt för.”

Ett exempel på yttre orsaker är lungcancer, som utvecklas på grund av cigarrettrökning. Omkring 90 procent av dem som får denna form av cancer skulle inte få den, om de inte rökte.

Ett annat exempel på en yttre orsak är asbest. Under någon tid har man känt till att asbestarbetare har större benägenhet att få lungcancer och en annars ovanlig bröstkorgstumör kallad mesoteliom. Sjukdomen uppstår sedan man under några år varit utsatt för asbestfibrer.

Är det industriella levnadssättet förknippat med bröstcancer hos kvinnor? På sätt och vis ja. Kvinnor i industrisamhällen tenderar att ha färre barn än kvinnor i jordbrukssamhällen eller inga barn alls. Och eftersom det finns så många olika slag av barnvälling och barnmat i industrisamhällena, väljer många kvinnor där att inte amma sina barn. Man har funnit att bröstcancer är vanligast hos kvinnor som inte har fött barn eller hos mödrar som inte har ammat sina barn. Sjukdomen drabbar också oftast efter det att en kvinna genomgått klimakteriet.

Det är vidare av intresse att lägga märke till följande ord av dr Rauscher: ”Sexuellt umgänge vid tidig ålder kan öka risken för bröstcancer och gör definitivt sannolikheten större för cancer i livmoderhalsen. Om en kvinna har flera olika sexualpartner, löper hon mycket större risk att få cancer i livmoderhalsen än kvinnor som inte har flera olika sexualpartner och som inte idkat sexuellt umgänge vid tidig ålder. ... Bland prostituerade kvinnor är risken och förekomsten stor.”

För mycket solande anses vara en ”orsak” till hudcancer, särskilt bland folk med ljusare hy. Medicinska experter varnar för vissa ljushyade människors vana att ligga i solen i timtal för att skaffa sig solbränna.

Man har alltså inte funnit någon enskild ”orsak”, som man kan ge skulden för cancer, utan det är i stället många olika faktorer som kommer in i bilden. Och det förefaller som om det industriella levnadssättet påskyndar nedsättningen av kroppens motståndskraft mot cancer.

Hur cancer behandlas

Vid behandlingen av fasta tumörer är den vanligaste metoden fortfarande att operera. De flesta läkare menar att det är bäst att avlägsna tumören ur kroppen, och ju fortare man kan ställa diagnosen och avlägsna tumören, desto större är sannolikheten för att man kan stoppa cancern och hindra metastasbildning.

På senare tid har läkarna varit oense om hur omfattande sådana operativa ingrepp bör vara vid vissa typer av tumörer. Patienten ställs följaktligen inför ett problem: Vilken experts råd skall han följa?

Det finns visserligen somliga människor som ställer sig helt och hållet negativa till operation. Men det finns dock sådana som har blivit opererade för cancer och har funnit att cancern inte kommit tillbaka. Det är alltså uppenbart att denna behandling är framgångsrik på somliga individer.

En annan behandlingsmetod mot cancer är strålbehandling. Vid vissa former av cancer föredrar man denna framför operation; i andra fall använder man den i förening med operation. När denna metod används, hoppas man att den starka strålningen skall döda cancercellerna. Eftersom cancerceller är onormala, behövs det vanligen mindre strålningsmängd för att döda dem än det behövs för att döda normala celler. Men eftersom strålningen ogynnsamt kan påverka de friska cellerna medan cancercellerna dödas, måste strålterapeuten vara expert på hur strålningen skall användas.

På senaste tiden har kemoterapi kommit att användas i större utsträckning. Detta innebär att man använder läkemedel i kampen mot cancer. En gång hoppades man att läkemedel skulle innebära ”genombrottet” i kampen mot cancer. Men denna förhoppning har inte förverkligats. Av de tiotusentals ämnen som prövats har mycket få visat sig ha någon verkan mot cancer. Ett problem med läkemedel är också att några visserligen kan ge goda resultat, men de kan också ha skadliga biverkningar.

Immunterapin är ett forskningsfält som för närvarande röner stor uppmärksamhet. Vetenskapsmännen hoppas här kunna tygla kroppens immunitetssystem för att hjälpa det att bekämpa cancer. Om man kan isolera något ämne som skulle kunna åstadkomma detta, hoppas man kunna framställa ett vaccin av det. Hittills har man emellertid endast haft en viss begränsad framgång i att behandla hudcancer med denna metod.

Andra behandlingsmetoder

De behandlingsmetoder som vi nu talat om är de vanligaste, men det har också funnits och finns fortfarande andra metoder. Några av dessa har tidigare tillvunnit sig en viss betydenhet för att sedan försvinna, när man inte kunde bevisa att de var effektiva.

Man bör emellertid fördöma de ”kurer” som förespråkas av samvetslösa personer, som endast är intresserade av att skaffa sig vinning genom att utnyttja cancerpatienternas svåra belägenhet. Sådana personer avslöjas vanligen inom kort av experterna, och lagliga åtgärder vidtas mot dem. Varje påstående om en ”säker kur” mot cancer måste i våra dagar betraktas som misstänkt. Det finns för närvarande ingen sådan kur. Cancerspecialisten och nobelpristagaren dr Salvador E. Luria förklarade: ”Varje föreställning om ett program som utlovar ’bot mot cancer’ inom tre eller fem eller tio år skulle vara ett självbedrägeri och ett riskfyllt vilseledande av allmänheten.”

Av de ”okonventionella” behandlingsmetoder som nu används är en av de mest kontroversiella förknippad med en substans som kallas Laetrile och framställs ur aprikoser. I Förenta staterna är det förbjudet att använda detta medel vid behandling av cancer. Men i Mexico är det tillåtet. Dess förespråkare tror uppriktigt att detta medel med framgång kan bekämpa cancer. Dess motståndare är lika uppriktiga i sitt fördömande av preparatet.

En av dess mest välkända brukare, dr Ernesto Contreras i Mexico, hävdar att det inte är något ”botemedel”, utan ett ”medel till att hålla sjukdomen under kontroll”, och han jämför det med bruk av insulin vid diabetes. Han förklarar emellertid: ”Primära elakartade tumörer i benstommen, musklerna, lederna osv., primära hjärntumörer och akuta leukemier svarar i allmänhet inte väl på Laetrilebehandling.” Vid framskriden cancer, säger han, åstadkoms en ”understödjande verkan i omkring 60 procent av fallen”. Han säger vidare att medlet ”ger en påfallande smärtstillande effekt och känslor av välbefinnande”. I en liten procent av dessa fall, omkring 15 procent, påstår han att ”sjukdomen stannar upp eller till och med går tillbaka”.

Även om dessa påståenden är mera moderata än de uttalanden somliga av Laetriles förespråkare gör, ifrågasätts de av nästan alla läkare. Substansen provades nyligen på experimentdjur vid Sloan-Ketterings cancercentral i New York. Chefen för detta institut, dr Robert Good, förklarade: ”För närvarande finns det inga bevis för att Laetrile har någon som helst effekt mot cancer.” Han tillade: ”Laetrile tycks inte ha någon gagnelig inverkan på tumörer. ... Preparatet omges av ett kraftigt känslosvall, men det finns inte mycket till vetenskapliga bevis.” Denna behandlings förespråkare bestrider naturligtvis sådana uttalanden.

Att förebygga cancer

Somliga rekommenderar ett annat sätt att ta itu med cancer, och det har att göra med förbättrad näringstillförsel. Man menar att en frisk kropp är bättre rustad att vidmakthålla sitt skydd mot intrång av cancer. Allt fler experter erkänner också att sådan ”förebyggande medicin” kan vara av värde. I tidningen National Observer hette det: ”När dr Roger J. Williams förra veckan inför Nationella vetenskapsakademin sade att det bästa förebyggande medlet mot cancer kunde vara en mera näringsriktig diet, var det ingen som skrattade.”

Något som många skulle kunna göra för att förebygga cancer är att sluta röka. Om tobaksrökningen upphörde, skulle antalet dödsfall i lungcancer sjunka med omkring 90 procent. Doktor Marvin Schneiderman vid National Cancer Institute gav också ett sunt råd: ”Jag skulle rekommendera ... måttlighet i allting. Rök inte. Ät inte så mycket födoämnen som är rika på fett. Ät mindre av födoämnen som är kaloririka. I synnerhet män, och kanske också kvinnor, skulle ha nytta av att vara betydligt mer verksamma och öka sitt motionerande en hel del.” Denna åsikt liknar i hög grad den ståndpunkt som intas av cancerforskaren dr Boris Sokoloff, som framhåller att den genomsnittlige cancerpatienten väger mer än människor i allmänhet och att ”övergödning är allmänt förekommande i cancerpatienters sjukdomshistoria”.

Det rekommenderas också att man regelbundet låter undersöka sin hälsa. Nyckeln till att framgångsrikt kunna behandla cancer ligger ofta i att upptäcka den tidigt. Ju förr diagnosen ställs, desto framgångsrikare blir behandlingen. Gör dig därför förtrogen med de sju varningssignalerna. Om du har ett eller flera av dessa tecken, kan det vara bäst att söka läkare.

Varaktig bot

Men hur mycket en individ än gör för att förebygga cancer och hur väl den än blir behandlad, så finns det från mänsklig ståndpunkt sett ingen bot inom synhåll. Men utan tvivel kan vi se fram emot varaktig bot mot cancer!

Människans Skapare, Jehova Gud, vet varför människokroppen bryts ner och vad som måste göras för att varaktigt motverka alla sjukdomar. Och snart kommer Guds himmelska rike att påbörja en verksamhet till gagn för mänskligheten som kommer att resultera i varaktig bot mot alla sjukdomar, även cancer.

Guds ord utlovar att han ”skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:4) Konungen i Guds himmelska rike, Kristus Jesus, gav garantier för att detta skall bli en verklighet. Då han befann sig på jorden, botade han sjuka och uppväckte döda, som ett vittnesbörd om vad han kommer att göra såsom den som Gud förordnat till att vara konung. — Matt. 15:30, 31; Joh. 11:38—44.

Alla vittnesbörden om hur bibelns profetior gått i uppfyllelse visar att den tid är mycket nära då Guds rike skall förvalta jordens angelägenheter utan någon rivaliserande form av styrelse. Detta betyder också att Guds stora program snart skall börja i hans nya tingens ordning för att bota hela mänskligheten från deras sjukdomar. Det är till stor uppmuntran att veta att den svåra hemsökelsen cancer då skall bli utplånad för beständigt. Den fruktansvärda tribut av död, lidande och sorg som cancersjukdomen kräver skall då för evigt höra det förgångna till!

[Ruta på sidan 17]

Cancerns varningssignalera

1. Ovanlig blödning eller utsöndring.

2. En knöl eller förtjockning i bröstet eller någon annanstans.

3. Ett sår som inte vill läka.

4. Förändringar i tarmfunktionen eller urinblåsans funktion.

5. Långvarig heshet eller hosta.

6. Långvariga matsmältningsrubbningar eller svårighet att svälja.

7. Förändring av storlek eller färg hos vårtor och födelsemärken.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Kedjerökare löper 10 till 20 gånger större risk än icke-rökare att få lungcancer

[Bild på sidan 19]

För mycket solande anses vara en ”orsak” till hudcancer