Vad säger bibeln?
For Elia och Enok till himmelen?
FÖR att besvara den frågan måste vi först begrunda vissa bibliska fakta. Här är några av dem: Genom sitt framträdande på jorden för nitton hundra år sedan har Guds Son ”spritt ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna”. (2 Tim. 1:10) Genom honom har Gud gett många människor ”en ny födelse till ett levande hopp ... till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv ... förvarat i himlarna”. (1 Petr. 1:3, 4) Jesus Kristus själv var den förste som blev uppväckt till livets fullhet, den förste som blev uppväckt för att komma till himmelen. — Upp. 1:5.
Jesus var därför ”förelöpare” för dem som får liv i himmelen. Om det himmelska hoppet sade den inspirerade kristne skribenten: ”Detta hopp har vi såsom ett själens ankare, både säkert och fast, och det går in innanför förhänget [in i det allraheligaste i templet, som föreställde Guds egen himmelska boning], dit en förelöpare har gått in till förmån för oss, Jesus som har blivit överstepräst efter Melkisedeks sätt för alltid.” (Hebr. 6:19, 20) Samme skribent framhåller att förhänget som dolde det allraheligaste i tabernaklet i öknen föreställde Jesu kött. (Hebr. 10:20; jämför 2 Moseboken 26:1, 31, 33.) Så länge Jesus befann sig i köttet kunde han inte bege sig till himmelen, eftersom ”kött och blod inte kan ärva Guds rike”. (1 Kor. 15:50) Genom att Jesus avstod från sitt kött, som han gav ut ”till förmån för världens liv”, och genom att han blev uppväckt ”i anden” öppnades vägen för dem som skulle bli inbjudna till himmelriket. — Joh. 6:51; 1 Petr. 3:18.
Vidare heter det att Kristi uppståndelse är ”en garanti” för ”alla” att Gud skall uppväcka andra. (Apg. 17:31; 24:15) Detta skulle inte vara sant, om Gud hade uppväckt rättfärdiga människor och tagit dem till himmelen under alla föregående århundraden.
Men hur skall vi då förstå det som bibeln säger om profeten Elia? Det heter: ”Under det att de [Elia och Elisa] nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen.” (2 Kon. 2:11) For Elia verkligen till Guds himmel? Och var det verkligen så att han dog?
Det är några ord av Guds störste profet, Jesus Kristus, som vi bör begrunda, innan vi går vidare. Jesus befann sig i himmelen tillsammans med sin Fader under oräkneliga sekler, innan han kom till jorden. Han sade: ”Ingen [har] stigit upp till himmelen utom den som steg ner från himmelen, Människosonen.” (Joh. 3:13) På tal om Johannes döparen sade Jesus: ”Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himmelriket är större än han.” (Matt. 11:11) Elia, som inte var större än Johannes, kunde följaktligen inte vara i himmelen.
Vad var då ”himmelen”, som Elia togs upp till i stormvinden? Det var den fysiska himmelen, atmosfären, ”fästet”, som också kallas ”himmel” i 1 Moseboken 1:6—8. En stormvind kunde bara förekomma i detta atmosfäriska ”fäste”, inte i Jehovas himmelska närvaros andevärld. Elia lyftes uppåt av stormvinden, bort ur Elisas synfält.
Bibeln säger inte att Elia dog vid detta tillfälle. Elia var faktiskt fortfarande i livet och verksam som profet minst fem år senare, av allt att döma i ett annat område, i Juda rike. I bibeln läser vi: ”Men en skrivelse kom honom [kung Joram i Juda] till handa från profeten Elia.” I brevet förutsade Elia att Joram skulle drabbas av sjukdom och död för sitt orätta, avgudiska handlingssätts skull. (2 Krön. 21:12—15) En annan sak, som tyder på att Elia inte dog vid det tillfälle då han togs till ”himmelen”, är att hans tjänare och efterträdare Elisa inte då höll den sedvanliga dödsklagan över sin herre. — Jämför 2 Samuelsboken 19:1; 1 Krönikeboken 7:22; 2 Krönikeboken 35:24.
Hur var det då med Enok, den sjunde från Adam? Om honom heter det i bibeln: ”Enok fortsatte att vandra med den sanne Guden. Därpå var han inte mer, ty Gud tog honom.” (1 Mos. 5:24, NW) Som en Jehovas profet förutsade Enok att Gud skulle komma med sina myriader änglar för att verkställa dom mot de ogudaktiga. (Jud. v. 14, 15) Han blev förmodligen utsatt för förföljelse därför att han profeterade. Men Gud tillät inte att hans motståndare dödade Enok. Gud ”tog honom” i stället, vilket tydligtvis innebär att Gud avbröt Enoks liv då han var vid mycket lägre ålder än den som flertalet av hans samtida uppnådde. Det förefaller som om Jehova, liksom i fallet med Mose kropp, undanskaffade Enoks kropp, för ”han stod ingenstans att finna”. — Hebr. 11:5; 5 Mos. 34:5, 6; Jud. v. 9.
Med tanke på Jesu klara och tydliga ord i Johannes 3:13 togs således Enok inte till Guds boning i himmelen. Enok dog, såsom aposteln Paulus klart och tydligt framhöll, sedan han namngett Enok och andra forntida trogna vittnen för Gud. Han skrev nämligen: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebr. 11:13) De människor det här talas om visste att deras lön hörde en avlägsen framtid till. De forntida profeterna visste att deras messianska profetior inte gällde dem själva, utan att de skulle uppfyllas längre fram. Därför säger aposteln Petrus till dem som är den himmelske förelöparen Jesu Kristi efterföljare: ”Med avseende på just denna frälsning [som utlovats åt Kristi medarvingar och som innebär ett himmelskt hopp] har profeterna [Enok och Elia inbegripna] flitigt forskat och noggrant rannsakat, de som profeterade om den oförtjänta omtanke som var ämnad för er. De sökte utforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem hänvisade till beträffande Kristus, när den på förhand vittnade om lidandena avsedda för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa. Det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva, utan er, som de tjänade med de ting som nu har blivit kungjorda för er genom dem som har förkunnat de goda nyheterna för er.” — 1 Petr. 1:10—12.
När Petrus talade till de judar som samlades på pingstdagen, kort efter Jesu uppståndelse, sade han om den trogne kung David, som var ”en man i överensstämmelse med ... [Jehovas] hjärta”: ”I själva verket steg David inte upp till himlarna, utan han själv säger: ’Jehova sade till min herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’” (Apg. 13:22; 2:34, 35) Så förhåller det sig också med Elia och Enok. Jämte andra är de i graven i väntan på att Herren Jesus Kristus skall gripa in och lägga sina fiender under sina fötter genom att tillintetgöra dem. (Apg. 2:29) Den härlige, på tronen insatte Kristus skall då uppväcka dessa trogna från de döda och göra dem till ”furstar på hela jorden”. (Ps. 45:17, NW; Upp. 20:11—13) Dessa pålitliga män kommer att samarbeta utmärkt väl med den himmelske konungen för att vidmakthålla rättfärdighet och rätt på jorden.