Vad säger bibeln?

Kristet givande — hur?

NÄR hände det senast att någon bad dig att ”ge”? På många platser blir folk ständigt förföljda med böner om pengar eller andra slags gåvor för olika välgörande ändamål. Tilltänkta donatorer får ofta tryckalster som annonserar lotterier eller kanske avbildar fruktansvärt missbildade eller utmärglade barn.

Hur bör du reagera när någon ber dig att ge?

Skriften uppmuntrar till givmildhet. Under gudomlig inspiration rådde Mose sina israelitiska medbröder: ”Du [skall] icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom.” — 5 Mos. 15:7, 8.

Bibeln ger många goda exempel på givandets anda. Ett av dessa var i förbindelse med en olycklig situation som uppstod under det första århundradet v.t. När kristna i Judeen blev materiellt utblottade, kom deras medtillbedjare dem villigt till hjälp. (Rom. 15:26; 1 Kor. 16:1, 2) I detta sammanhang blev de kristna i Macedonien särskilt omnämnda. ”Deras jublande glädje”, skriver aposteln Paulus, ”har mitt under deras djupa fattigdom flödat över i den rikaste frikostighet. Jag kan vittna om att de har gett till det yttersta av sin förmåga, självmant. De tiggde och bad att få ta del i understödet till de heliga.” — 2 Kor. 8:2—4, Hedegård.

Men aldrig bör någon känna sig tvungen att ge. Beträffande det här nämnda undsättningsarbetet för behövande medkristna skriver aposteln Paulus: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 Kor. 9:7.

Hur förhåller det sig då med välgörenhetsorganisationer som samlar in pengar? Visar detta slags givande att någon uppfyller den skriftenliga förpliktelsen att vara givmild? Inte med nödvändighet, eftersom alla slags donationer kan härröra från orätta motiv. I sådana fall är till och med givande i stor skala utan värde i Guds ögon. Aposteln Paulus skriver: ”Om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” — 1 Kor. 13:3.

Somliga organisationer uppmuntrar faktiskt till orätta motiv genom att offentliggöra donatorernas namn. Jesus varnade för att söka sådan publicitet med orden: ”När du ger en allmosa, låt icke stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att människorna skall berömma dem. Sannerligen, jag säger er: De har fått ut sin lön. Men när du ger din allmosa, skall du icke låta din vänstra hand få veta, vad den högra gör, så att din allmosa ges i hemlighet. Då skall din Fader, som ser det som sker i hemlighet, ge dig lön.” — Matt. 6:1—3, Hedegård.

Något annat att tänka på är att inte alla som söker ett bidrag är värdiga dina mödosamt förvärvade pengar eller andra värdefulla ting. Det heter till exempel i Skriften: ”Om hösten plöjer ej den late; han tigger vid skördetiden och får intet.” (Ords. 20:4, Åkeson) Fattigdom och hunger är bara att förvänta för sådana lata människor. ”Om någon inte vill arbeta”, säger Guds ord, ”så må han inte heller äta.” — 2 Tess. 3:10.

Många välgörenhetsorganisationer har också visat sig vara bedrägliga; och även de legitima organisationerna sänder ofta bara en liten summa av de pengar de samlar in till de värdiga ändamål som tillkännagetts. ”Enligt statens socialnämnd”, skriver Francis Cerral i New York Times, ”samlar olika välgörenhetsorganisationer ihop 22 milliarder dollar per år i Förenta staterna och 2 milliarder dollar i New York. Men i vissa fall går inga pengar alls eller så litet som 5 eller 10 procent av de insamlade medlen till det välgörande ändamålet, under det att resten hamnar i insamlarnas fickor.” År 1974 samlade en kyrklig välgörenhetsorganisation ihop 3,3 millioner dollar. Förvånande nog nådde bara 54.000 dollar det ändamål som tillkännagetts. Vad som hände med återstoden framgår av att 45.000 dollar gick till en av kyrkosamfundets präster och 110.000 dollar till tre av hans assistenter.

Det är också viktigt att inse att organisationer för välgörande ändamål enligt bibeln aldrig kan undanröja eller avsevärt minska all fattigdom och andra ting som hemsöker mänskligheten. På grund av arvsynden och Satans och hans demoners osynliga herravälde har den nuvarande tingens ordning alltid vanprytts av sådana bedrövelser. (Rom. 5:12; Ef. 6:12; Upp. 12:9) Jesus förklarade därför: ”De fattiga har ni ju alltid ibland er.” (Matt. 26:11) Dessa ting kommer inte att försvinna förrän Guds rike sopar undan denna världsordning och upprättar en ny ordning av gudomligt styre jorden utöver. — Dan. 2:34, 35, 44.

Betyder detta att det är helt och hållet orätt av kristna att ge till välgörenhetsorganisationer? Nej. Vissa sådana organisationer åstadkommer faktiskt en del gott. Var och en får alltså själv avgöra om han skall donera något till sådana ändamål.

Men som tidigare nämnts kräver Skriften faktiskt av oss att vi är frikostiga och generösa. (5 Mos. 15:7, 8; 1 Tim. 6:18) Det kan man vara även när man inte har några pengar till övers att donera. Hur då?

Det kanske viktigaste stället där man bör visa givandets anda är i den egna familjekretsen. Äkta makar och familjemedlemmar måste ägna varandra tid och uppmärksamhet. Visar du uppmärksamhet när din äktenskapspartner eller andra familjemedlemmar talar med dig? Är du verkligen intresserad av vad de säger och gör?

Dina materiella ägodelar kanske är få. Men skulle du kunna använda dem till större nytta för andra? Att erbjuda skjuts åt personer som inte själva kan förflytta sig några längre sträckor, att gå ärenden åt äldre eller invalidiserade människor eller helt enkelt tillbringa någon tid tillsammans med de ensamma är effektiva sätt att visa kristen givmildhet.

Förutom sådana ting uppmanar Skriften de kristna att offentligt ge ut ”dessa goda nyheter om riket” för att hjälpa sina medmänniskor att lära känna Guds uppsåt och hur de skall kunna vinna hans godkännande. (Matt. 24:14) Beträffande denna livsviktiga form av kristet givande förklarade aposteln Paulus: ”Om jag nu förkunnar de goda nyheterna, är det ingen orsak till självberöm för mig, det är mig nämligen pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Kor. 9:16) Tar du regelbundet del i denna verksamhet?

Skriften kräver att de som dyrkar Gud skall vara givmilda. Men eftersom donationer till välgörande ändamål kan härröra från orätta motiv eller hamna i giriga människors fickor, är inte allt sådant givande i överensstämmelse med bibelns krav. Bibeln begränsar alltså inte givmildheten till att ge bort pengar eller materiella ägodelar, utan den uppmanar också de kristna att ge av sig själva, i synnerhet åt dem som tillhör deras eget husfolk. — 1 Tim. 5:8.