Hur började det
RESULTATET av vad det vara må är i allmänhet mycket beroende av vad det har för rötter eller ursprung. Hur är det då med disco? Vad har det för rötter?
Du kanske blir förvånad. Tänk på det som stod på omslaget till januarinumret 1978 av Discoworld. När den annonserade en av artiklarna inne i tidningen, meddelade den:
INNEFOLKET DISCOS HOMOSEXUELLA URSPRUNG
Tycker du att detta är chockerande? Det är dock sant att homosexuella har påverkat diskotekens utveckling en hel del. Och de har fortfarande ett stort inflytande på dem. Den nya boken Disco Fever publicerade en lista över diskotek och anmärkte:
”Somliga läsare inser att många av de diskotek som är upptagna på listan är homosexuella discon eller homosexuella klubbar. Tidskriften ’Billboard’ [en framstående facktidskrift inom nöjesbranschen] har beräknat att åtminstone 50 procent av diskoteken i landet är homosexuella, vilket inte är någon överraskning, eftersom det i första hand var de homosexuella som satte fart på discorörelsen. När nyheten om en ny homosexuell klubb med kraftiga förstärkare och mycket dekor sprids, så är det alltid så att heterosexuella, som vill dansa, börjar knacka på dörren.”
Man försöker inte dölja discos homosexuella anknytningar. Tvärtom framhåller Detroit Free Press: ”Disco kommer antagligen att gå till historien som den första kulturella företeelse, där homosexuellt deltagande blev offentligt tillkännagivet.”
Och inte nog med det, utan ibland verkar man nästan stolt över sådana homosexuella anknytningar. Richard Peterson, professor i sociologi vid Vanderbilt University, som specialiserat sig på hur våra dagars musik har påverkat samhället, lade märke till att i discovärlden är detta att vara homosexuell ”inte bara accepterat, utan det anses rentav vara lite fint”.
På senare år har det verkligen skett stora förändringar i fråga om sexualmoraliska värderingar. Och disco återspeglar kanske den här förändringen mer än något annat i det moderna livet. Tidskriften Horizon för maj 1977 underströk detta faktum och sade:
”Genom att män dansar med män och kvinnor med kvinnor representerar disco en verkligt drastisk förändring när det gäller sexuella attityder och allmänt vedertagna normer i umgängeslivet.
Det är varken en hemlighet eller något som skall föreställa skvaller att några av de bästa diskoteken i Amerika och Europa började som homosexuella etablissemang, som började öppna sina dörrar för vem som helst som ville dansa. ... Det faktum att några diskotek är homosexuella eller blandade nämns i förbigående i de större tidningarnas artiklar om nattlivet, där man nu tar friheter, som ända tills helt nyligen gav upphov åt skandal, som en given sak.”
Är det något att bry sig om?
I stället för att vara bekymrade välkomnar många de förändrade sexualnormerna. De är glada över att se hur man struntar i hämningar, och de välkomnar de nya sexuella friheterna som är så uppenbara bland dem som går på diskotek. Men de som har respekt för vad bibeln lär är bekymrade. Varför?
Därför att bibeln fördömer homosexualiteten i stället för att godkänna eller ens överse med den. Gud förklarade i sin lag till Israels nation: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” (3 Mos. 18:22) Hur allvarligt var detta?
Guds ord svarar: ”Om en man ligger hos en annan man, såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.” (3 Mos. 20:13) Ja, så betraktade Gud homosexualitet.
Ser Gud annorlunda på det nu? Tänk på den här apostoliska förmaningen till kristna: ”Ni vet visst att de orättfärdiga aldrig skall komma i besittning av Guds rike. Begå inget misstag: ingen otuktig eller avgudadyrkare, inga som är skyldiga vare sig till äktenskapsbrott eller till homosexuell perversitet ... skall komma i besittning av Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, The New English Bible.
Ja, Guds ord avslöjar tydligt att homosexualitet är synd och att de som blir indragna i ett sådant levnadssätt inte kommer att röna Guds välsignelse. Med tanke på detta förstår du kanske varför kristna tillsyningsmän var bekymrade över discos ökande popularitet.
Men disco har också andra ursprung. Vilka då?
Musikens och dansens ursprung
I den första artikeln påpekades det att discomusiken har blivit populär helt nyligen. Men auktoriteter säger att dess ursprung kan spåras tillbaka till forntiden. I Discoworld för september 1977 hette det i en framträdande artikel med rubriken ”Discomusikens utveckling”:
”Det som håller ihop det hela, det som gör det till discomusik, är faktiskt rytmen.
Och det är inte så, som den oinvigde kanske tror, att discorytmen började en vacker morgon år 1965. ... Den började inte ens tio år senare, när Van McCoy gjorde sitt genombrott med sin version av ’The Hustle’. Den där rytmen — discomusikens grundval — är afrikansk.
Tala om ursprung. När man går på diskotek nu för tiden, deltar man i själva verket i 1977 års tappning av de ceremonier som pågick på Afrikas västkust för evärdliga tider sedan. Visst har discomusiken snitsats till med det senaste teknologiska krimskramset, som tjugofyrakanaliga inspelningar, synthesizers, förstärkning av ljudet som kan spränga trumhinnan, överlagrade stråkar och viskande vokalister. Men ta bort alla de där tillbehören, och det man kör med är utan tvekan samma rytm som satte fart på Kunta Kintes förfäder.”
Är det discomusikens afrikanska ursprung som gör den tvivelaktig? Nej, naturligtvis inte mer än om den hade ett forntida asiatiskt, europeiskt eller amerikanskt ursprung. Men vad som har betydelse i sammanhanget är syftet med den forntida musiken. Vad var det för danser som utfördes till den?
Discolitteratur har kommenterat de där forntida danserna och deras syfte. Dessa forntida dansares vilda hämningslöshet hålls faktiskt fram som ett exempel som moderna discodansare bör ta efter; de uppmanas att släppa alla eventuella hämningar. Discoworld för maj 1977 säger:
”Infödingarna dansade för att driva ut djävulsdemoner och onda andar ur sina till vanvett drivna kroppar och för att förmå Moder Jord att ge nya skördar. Under ’fruktbarhetsriterna’ på våren dansade de för att kvinnorna skulle föda friska barn för släktets fortbestånd. De dansade för att fira nytt liv och också för att förbereda för döden. Men vad man än dansade för, så gick all dans i själva verket ut på att dyrka deras gudar, en dyrkan som antingen hyllade gudarna, sökte gudarnas ynnest eller försökte dämpa gudarnas vrede. ... Ibland tog det sig så våldsamma uttryck att man offrade en ung jungfru eller ett lamm med den förhoppningen att det utgjutna blodet skulle blidka gudarna.”
Som ett råd till den moderna discodansaren säger den här tidskriftsartikeln sedan: ”Det gäller bara att släppa loss. Först måste man befria sitt sinne; sedan följer kroppen med. När jag dansar skjuter jag nästan i väg som ett stjärnskott och lämnar min kropp.”
Ett annat nummer av Discoworld riktar också uppmärksamheten på discos ursprung och visar att det var ”bland voodoodyrkare, primitiva stammar, Brasiliens macumba och Kalaharis buschmän”. Och den ger sedan rådet: ”Din kropp är ett komplex av energikrafter som uppgår i varandra och som är förbundna med ännu större kosmiska energikrafter. Det var så människorna i forntiden såg det, och vi börjar lära oss det på nytt. Försök, medan du dansar, att bli medveten om varje känsla, tills du så småningom förlorar det medvetandet och går upp i din omgivning.”
Bryr diskotekdansare sig om sådana här råd? Är det vanligt att de fullständigt kastar alla hämningar? Lägg märke till vad den nya boken Disco Fever säger: ”Med diskotek kommer discodans — en dansform som är fullständigt skild från hustles strikta utformning, men som ändå inte alls är främmande för den på dansgolvet. ... Discodans — antingen det kallas för fri stil eller fri form — innebär att dansa efter sitt eget huvud.” Ja, det är en otyglad dansstil där vad som helst går an.
Men finns det något att invända mot detta? Är det orätt att anamma en dansstil som människor i forntiden använde, när de tillbad sina gudar? Ja, för sanna kristna är det det. Varför? Därför att de där gudarna, som nationerna hade, var fördömda av Skaparen, bibelns Gud. Han godkände inte de forntida fruktbarhetsdanserna, som var avsedda att stimulera både deltagarnas och åskådarnas sexuella passioner. Bibeln säger, när den klagar över den situation som utvecklades bland israeliterna i forntiden:
”Ty också de byggde sig offerhöjder [platser där tygellösa riter utfördes] och reste stoder [guden Baals fallossymboler] och Aseror [som representerade den kananeiska fruktbarhetsgudinnan] på alla höga kullar och under alla gröna träd; ja, också tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.” — 1 Kon. 14:23, 24; Jes. 57:5—8.
Men finns det verkligen anledning att jämföra det som pågår på moderna diskotek med det som pågick i forntiden, på de platser där man utförde sexuellt eggande fruktbarhetsdanser? Låt oss betrakta disco lite närmare.