Abort — vad de lärda säger

Motstridiga uppfattningar på den medicinska fronten

Förändrade uppfattningar på den juridiska fronten

MEDICINE doktor Bernard Nathanson, som en gång var chef för New Yorks första och mest anlitade, men nu stängda, abortklinik, gjorde en dramatisk helomvändning, då han sade: ”Jag blev övertygad om att som chef för kliniken hade jag i själva verket tagit ledningen för att utsläcka mer än 60.000 liv.” Han tillade: ”Att blankt förneka att livet börjar vid befruktningen är dåraktigt och oförnuftigt!”

Doktor Howard Diamond vid Beth Israel Medical Center i USA är inte av samma uppfattning: ”Om jag känner någonting, känner jag mig nöjd och tillfredsställd. Abort är mycket viktigare än det liv som tillhör ett barn som inte finns till. ... Ett foster är ingenting!”

Läkarnas reaktioner på att utföra aborter varierar mycket. På den ena ytterkanten finns det läkare som har skuldkänslor och känner förtvivlan. En del har erkänt att de blivit drinkare och fått mardrömmar av att utföra aborter på löpande band. På den motsatta ytterkanten finns det läkare som hävdar att de känner tillfredsställelse av att utföra operationerna, eftersom de menar att de räddar moderns liv, både känslomässigt och fysiskt.

En del läkare har blandade känslor. Doktor William Rashbaum vid samma sjukhus hade en gång mardrömmar om ett litet foster som gjorde motstånd mot att bli fördrivet genom att klamra sig fast vid väggarna i livmodern. Han lärde sig att leva med detta, och nu har han inte längre sådana drömmar. Men han sade: ”Jag är en människa. Jag har rätt att ha mina känslor. Och mina känslor säger: vem gav mig eller någon annan rätten att avbryta ett havandeskap? Jag har rätt att hysa denna känsla, men jag har inte rätt att förmedla den till patienten som är i desperat behov av denna abort. Jag får inte betalt för mina känslor; jag får betalt för mina yrkeskunskaper. ... Jag började utföra aborter i större omfattning vid tiden för min skilsmässa, då jag behövde pengar. Men jag tror också på kvinnans rätt att bestämma över sin biologiska lott.”

Medicine doktor John Szenes tror på kvinnans rätt att få abort och betraktar denna rätt som viktigast. Han medger emellertid att det krävs en del för att bli van vid att utföra abort med hjälp av saltlösning: ”Plötsligt lade man märke till att när man sprutade in saltlösningen uppstod det stor aktivitet i livmodern. Detta är inte vätskeströmmar, utan uppenbarligen är det fostret som blir oroat och plågat av att svälja den koncentrerade saltlösningen, och det sparkar våldsamt. Detta är i själva verket dödsstöten.” Han tillägger sedan: ”Jag kan alltså föreställa mig att om jag med en gång hade börjat utföra aborter i den tjugofjärde graviditetsveckan, skulle jag ha känt en mycket större konflikt i mitt sinne om detta är detsamma som mord eller inte.”

Vid Beth Israel Hospital i Denver i USA utförde en läkare en abort genom att spruta in hormoner för att framkalla förtidig födsel. Flera timmar senare föddes barnet levande. Det skrek och dog en stund senare. Läkaren föreskrev inte några livsuppehållande åtgärder. Sköterskorna var upprörda, och en av dem sade upp sig. Beträffande en liknande situation sade en obstetriker i Denver: ”Att försöka rädda fostret när man utför abort är som att sända en ambulans till en exekutionspluton. Själva syftet med en abort — både från kvinnans och från läkarens sida — är att se till att fostret inte överlever.”

Många sköterskor har haft chockartade upplevelser, särskilt i samband med aborter som utförs med saltlösning. En forskare rapporterade om vittnesbördet från en översköterska på en gynekologisk avdelning, där man utförde ett stort antal sådana aborter. ”Hon berättade om många hemska och upprörande situationer”, sade han, ”vilka inbegrep levande framfödda barn, för vilka de inte hade några som helst anordningar på sjukhuset. Hon blev personligen vittne till att en läkare, som råkade vara närvarande när ett abortbarn framföddes levande, efteråt dränkte barnet i en hink med formalin.” I en annan rapport talas det om aborter utförda i åttonde månaden, och det sägs vidare i rapporten att ”läkare dödar” genom abort avlägsnade barn, som är livsdugliga i sjätte månaden, ”genom att ge dem injektioner eller genom att kväva dem i plastpåsar”. Barnen är livsdugliga, men de dödas.

Ett ofta ställt krav är att den havande kvinnan bör få bestämma över sin egen kropp — men fostret är inte hennes kropp. Det är inte ett bihang eller en kroppsdel i likhet med blindtarmsbihanget eller gallblåsan, vilkas avlägsnande har liknats vid att man avlägsnar ett foster från moderns kropp. Den världsberömde forskningsprofessorn i fosterpsykologi, dr A. W. Liley, sade: ”Från biologisk synpunkt sett kan vi inte i något skede skriva under på att fostret är blott och bart ett bihang till modern. Genetiskt sett är modern och barnet åtskilda personer alltifrån befruktningen.” Fortsättningsvis ger han en beskrivning av fostrets aktiviteter, enligt följande:

”Vi vet att fostret rör sig med en förtjusande ledig grace i sin flytande värld och att dess välbefinnande avgör dess läge. Det uppfattar smärta, beröring, kyla, ljud och ljus. Det dricker av sitt fostervatten — i större mängd om det är artificiellt sötat, i mindre mängd om det smakar illa. Det får hicka och suger på tummen. Det vaknar och somnar. Det blir uttråkat av ständigt återkommande signaler, men det kan läras att genom en första signal vara berett på en andra annorlunda signal. Och slutligen bestämmer det sin födelsedag, ty det är otvivelaktigt så att tiden då födslovärkarna börjar bestäms uteslutande av fostret. ... Detta är också det foster, vars existens och identitet förespråkare för abort så helt kallt måste ignorera eller kraftigt förneka.”

Sedan dr Liley redogjort för fostrets häpnadsväckande förmågor i livmodern, säger han: ”Du tycker kanske att denna kunskap skulle föra med sig ny respekt för de ofödda. Tvärtom är en del nu fast beslutna att tillintetgöra fostret — just då det har fått något av sin fysiska och känslomässiga identitet.” Varför har det blivit en sådan kraftig ökning av aborter trots de uppenbara mänskliga dragen hos fostret? Doktor Liley svarar: ”De ofödda är små, nakna, namnlösa och kan inte göra sig hörda. Det är fostrets försvarslöshet som gör det till ett så lätt offer. Det är ännu inte tillräckligt gammalt för att ha något socialt värde, och det kan inte försvara sig självt.”

Många läkare vägrar att utföra aborter. En läkare sade: ”Om det finns några läkare som tycks utföra fler aborter, är det därför att en del av oss fortfarande håller fast vid Hippokrates’ (ed).” Beträffande abort heter det i eden: ”Jag skall icke giva dödande gift till någon ens om jag blir ombedd; ej heller skall jag föreslå en dylik åtgärd, likaledes skall jag icke giva en kvinna något fosterfördrivande medel.”

Med avseende på aborter har dramatiska förändringar ägt rum på den juridiska fronten. Enligt engelsk sedvanerätt var abort ett brott — ett mindre brott under den första hälften av havandeskapet, eftersom barnet ännu inte hade rört på sig och följaktligen inte betraktades som levande. Men i och med att modern ”kände liv” under andra hälften av havandeskapet ansågs barnet vara levande, och abort var därefter en svårare förbrytelse, mord. Dessa lagar tillämpades i alla de ursprungliga amerikanska staterna fram till tiden efter amerikanska inbördeskriget.

Den första korrekta beskrivningen av befruktningen, dvs. föreningen av en sädescell och en äggcell, gjordes av en tysk vetenskapsman år 1827. Därefter insåg man att livet började vid befruktningen i stället för som man tidigare hade trott vid den tid då barnet började röra sig. Efter amerikanska inbördeskriget sände det nybildade amerikanska läkarsällskapet ut sina vetenskapsmän för att intyga detta inför styrelser och staternas folkrepresentationer, i det de informerade dem om att livet började vid tiden för befruktningen av ägget. Reaktionen på dessa nya upplysningar blev att under 1870-talet och början av 1880-talet utfärdade alla staterna i unionen nya lagar, som förklarade abort vara en svår förbrytelse från och med tiden för befruktningen. Amerikanska läkarsällskapets vittnesbörd löd: ”Det var människoliv vi hade att göra med.”

Tiderna har ändrats. Man har i Förenta staterna dragit ett juridiskt streck över de så kallade ”föråldrade anti-abortlagarna från 1800-talet”. År 1967 utfärdade staten Colorado en lag som tillät abort. Under de fyra följande åren följde 15 andra stater detta exempel. Under de tre därpå följande åren förkastade 33 stater de toleranta abortlagarna. Men förkämparna för liv led nederlag i och med att Förenta staternas högsta domstol år 1973 fattade beslutet att tillåta abort på begäran under de tre första månaderna av havandeskapet, att under de tre följande månaderna tillåta abort på grund av omsorg om modern och att när som helst före födelsen tillåta abort på grund av moderns hälsa.

Abort av hälsoskäl? Domstolens beslut i fallet Doe mot Bolton definierar det: ”Alla faktorer — fysiska, känslomässiga, psykologiska, familjen och kvinnans ålder — som har att göra med patientens välbefinnande.” Ett annat av domstolens fall, Roe mot Wade, gav en utförligare definition: ”Moderskap eller ytterligare avkomlingar kan påtvinga kvinnan ett liv och en framtid präglade av oro och bekymmer. Det kan orsaka stor psykologisk skada; den mentala och fysiska hälsan kan bli ansträngd av att ta vård om barn. När alla parter i det oönskade barnets omgivning befinner sig i en nödsituation, och när det är problem förbundna med att ett barn kommer in i en familj som redan är ur stånd, psykologiskt eller på annat sätt, att ta vård om det.”

En bidragande aspekt, som läggs till dessa ”hälsoskäl”, är havandeskapets obehag och besvär — smärtan, förlusten av inkomst, att behöva ge upp planer på utbildning och att behöva avstå från en karriär. Med andra ord kan vilket som helst skäl en blivande mor skulle kunna komma med avbryta havandeskapet när som helst före födelsen.

Det förändrade tänkesättet kan belysas genom exemplet med Internationella familjeplaneringsfederationen. Denna organisation, grundad av Margaret Sanger, som kraftfullt motstod abort, var ämnad att befrämja användningen av preventivmedel och därigenom förebygga behovet av abort. År 1964 framhöll denna organisation: ”En abort dödar ett barn, vars liv redan har börjat. Det är farligt för ditt liv och din hälsa. Det kan göra dig steril, så att du inte kan få barn när du en gång önskar det. Födelsekontroll förhindrar helt och hållet början till liv.”

Internationella familjeplaneringsfederationen har emellertid gjort en dramatisk helomvändning, och den förespråkar nu abort som ett medel till befolkningskontroll. Organisationen understödde också det fall, som resulterade i amerikanska högsta domstolens beslut att tillåta minderåriga att få abort utan föräldrarnas samtycke. Organisationens tidigare förklaring att ”en abort dödar ett barn” förekommer inte längre i dess litteratur. Men denna sanning förekommer faktiskt på ledarsidan i septembernumret 1970 av tidningen California Medical Journal:

”Vördnaden för allt mänskligt liv har varit grundvalen i den västerländska läkarvetenskapen, och denna vördnad är den etik, som har föranlett läkare att försöka bevara, skydda, återställa, förlänga och berika varje människoliv. Eftersom den gamla etiken inte har blivit helt undanträngd, har det varit nödvändigt att hålla isär tanken på abort och tanken på mord, vilket fortsätter att vara socialt motbjudande. Resultatet har blivit att man på ett besynnerligt sätt blundar för det vetenskapliga faktum, som alla känner till, att människolivet börjar vid befruktningen och fortsätter — antingen inne i eller utanför livmodern — ända till döden.”

Ett annat problem, som man antog att aborter skulle lösa, är att barn blir slagna och misshandlade. Teorin gick ut på att det var oönskade barn som blev misshandlade och att man genom att förhindra att dessa barn föddes skulle kunna få slut på misshandeln. Fakta vederlägger denna teori. Det har skett en kraftig ökning av antalet misshandlade barn, vilket framgår av följande pressmeddelande: ”Liberalare abortlagar resulterar inte i att antalet slagna barn minskar — av en fem år lång undersökning gjord av dr Edward Lenoski, som är professor i pediatrik [läran om barnsjukdomarna och deras behandling] vid University of Southern California i USA, framgick det att sedan lagen om ’abort på begäran’ antogs, har antalet grymma barnamord och misshandlade barn ökat trefalt — en logisk följd av uppfattningen att ’liv är billigt’.” I stället för att vara botemedlet mot barnmisshandeln har aborterna utökat denna misshandel med misshandeln av millioner ofödda barn.

I samband med beslut i abortfrågor har domstolarna i vissa kriminalfall argumenterat omkull sig själva. Två revolvermän avfyrade skott mot en bil, i vilken en havande kvinna färdades. En kula dödade fostret. Kvinnan blev inte dödligt skadad, men männen blev dömda till livstids fängelse för att ha dödat fostret. I ett annat fall sköt Winfield Anderson en kvinna, som bar tvillingsöner i sitt sköte. Man tog ut tvillingarna genom kejsarsnitt. En av dem, som träffats av en kula, dog efter tre och en halv timme; den andre dog efter 15 timmar. Modern överlevde. Försvarsadvokaten sade att fostren var ”inga personer”, men domare Wingate fastslog att foster som skadats av ett slag på modern var, om de senare dog, mordoffer. Juryn fällde Anderson på två anklagelsepunkter för mord.

En paradoxal situation utvecklar sig. Om en mor begär att hennes livsdugliga foster skall dödas, är det humanitärt. Om fostret dödas genom en brottslig handling, är det mord. Om en mor utsläcker sitt barns liv några dagar före dess födelse på grund av att hon är bekymrad för att det kommer att bli en börda, är det legalt. Om hon gör det en dag efter barnets födelse på grund av att det är en börda, är det mord.

Hur betraktar Jehova Gud allt detta? I 2 Moseboken 21:22, 23 (NW) heter det: ”Ifall män skulle ge sig i slagsmål med varandra och de verkligen skadar en havande kvinna och hennes barn verkligen kommer fram men ingen dödsolycka sker, skall det ofelbart påläggas honom skadeersättning. ... Men om en dödsolycka skulle ske, då skall du ge själ för själ [liv].” Den ursprungliga hebreiskan begränsar inte skadan till modern, utan inbegriper också barnet, vilket noggrann språkforskning uppenbarar.a

Andra forntida lagsamlingar intar samma ståndpunkt. Lagar som skyddade de ofödda existerade flera århundraden före Kristus. Hammurabis lag gjorde detta, liksom också sumerernas, assyriernas, hettiternas och persernas forntida lagsamlingar förbjöd att slag riktades mot en kvinna så att det orsakade hennes ofödda barns död. Dessa lagar föreskrev straff och inbegrep också kompensation.

Barn är danade i livmodern på ett sätt som inger fruktan, och de är ”en arvedel från Jehova”. Med avseende på hur vi behandlar denna arvedel skall ”var och en av oss avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. — Ps. 127:3, NW; Rom. 14:12.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 13]

Om en mor utsläcker sitt barns liv några dagar före födelsen, är det legalt. Om hon gör det en dag efter barnets födelse, är det mord

[Infälld text på sidan 14]

Det är fostrets försvarslöshet som gör det till ett så lätt offer

[Infälld text på sidan 15]

”Jag [skall] icke giva en kvinna något fosterfördrivande medel” — Hippokrates’ läkared