Vi blir invaderade — av robotar!
Hotar de stålklädda arbetarna våra jobb?
I EN mörk lagerlokal smyger en illasinnad tjuv omkring bland lådor och lårar. Ljusskenet från gatlyktorna utanför gör att det bildas kusliga skuggor på väggar och tak. Tjuven får syn på sin egen skuggbild på väggen. Dess groteska, framåtböjda form ger en tyst påminnelse om hans onda avsikt. Plötsligt blir han varse en annan skuggfigur, som går med bestämda steg bakom hans skugga. Han är förföljd. Han ökar farten. Det gör också den efterföljande skuggan. Han börjar springa. Nu är de två skuggor som springer. Han springer emot en vägg och faller hjälplöst till golvet. Den efterföljande skuggan är inte längre bara en silhuett. Hotfullt lutar den sig över honom. Tjuven, vars ansikte är förvridet av skräck, kan inte tro sina ögon. En mekanisk människa i naturlig storlek tittar kallt ner på honom. Han är fångad av en robot!
I en konfektfabrik i England tittar en trött och utschasad arbetare på klockan. Hans värkande kropp säger honom att hans arbetsdag borde vara slut. Klockan säger att fyra timmar återstår. Han skrattar för sig själv, när han kommer att tänka på att man i komiska filmer i åratal har använt det här arbetsmomentet för att få publiken att skratta — en man paketerar chokladbitar vid ett löpande band, där de kommer två i sekunden i en aldrig sinande ström. Arbetaren har blandade känslor. Inom en timme kommer en nyanställd att ta över hans nervslitande jobb. ”Han är supersnabb”, säger hans chef om hans ersättare. ”Han blir aldrig trött, och han klagar aldrig”, skryter personalchefen. Ge plats för den stålklädde arbetaren. Det är en robot!
Robotar har nu under någon tid konkurrerat med arbetare inom den kosmetiska industrin i nästan samma arbetsmoment — de plockar upp burkar med handkräm och lägger dem i kartonger, samtidigt som de ökar hastigheten på det löpande bandet. Deras fantastiska rörlighet kan också mäta sig med deras mänskliga kollegers i fråga om att testa små termometrar, en process som inbegriper att skaka bort nästan mikroskopiskt små gasbubblor ur de bräckliga glascylindrarna.
Med ett snabbt byte från halsskydd och förskinn till skyddsrockar av stål får till och med den legendariske smeden träda tillbaka för roboten. Dessa mekaniska människor står en armslängd från smidesugnarna, som är upphettade till så mycket som 930 grader Celsius, och tar ut vitglödgade metallstycken och placerar dem försiktigt i maskiner som formar dem till turbinblad. Under tiden står de människor som robotarna har ersatt och tittar på med lättnad och förundran.
Robotar har invaderat motor- och flygindustrin, där de utför svåra uppgifter, vilket på nytt får deras mänsklige arbetskamrat att misstroget skaka på huvudet. De har konkurrerat med de bästa svetsarna och målarna inom bilindustrin. De har färdats till andra planeter och grävt jord. Inom kort kommer de att sändas ner i havet för att inspektera fartygsskrov och bropelarfästen. Inom femton år, säger experterna, kommer robotar att bryta allt kol som tas upp ur jorden.
Man har redan stora planer på att använda robotar på de mest skiftande sätt, från det jordiska till det sublima — så högtsträvande att de på nytt skulle bli utsända i rymden. Om allt går väl med rymdfärjan, planerar man inom NASA (Förenta staternas flyg- och rymdstyrelse), enligt publicerade rapporter, att omkring år 1986 sända upp en robot ombord på rymdfärjan. Man planerar att först testa roboten i fråga om enkla funktioner och därefter låta den utföra mera komplicerade arbeten, till exempel reparera satelliter, som redan finns i rymden, och bygga rymdstationer. Robotarnas invasion är i full gång!
I vilken utsträckning blir vi invaderade av dessa mekaniska människor? Enligt en del rapporter uppgår industrirobotbeståndet i världen till omkring 17.500. Andra rapporter anger ett så högt antal som 20.000. Japan ligger främst i fråga om produktion och utnyttjande av industrirobotar. Långt efter kommer Förenta staterna på andra plats, och därefter kommer Västtyskland, Sverige, Polen, Storbritannien, Norge, Finland, Danmark och Nederländerna. Men dessa uppgifter förändras nästan dagligen. Enbart i Förenta staterna har produktionen av industrirobotar ökat med 35 procent per år. I ett företag, som tillverkar robotar, skryter man med att varje månad blir omkring 55 robotar färdiga och lämnar det löpande bandet och att man säljer dem så fort man har tillverkat dem. Andra större företag, som förstår att det inom industrin råder stor efterfrågan på dessa stålklädda arbetare, slår sig på den här lovande verksamheten och skaffar utrustning för att tillverka robotar.
I Japan startade man till exempel i januari 1981 en fabrik, där man kan framställa 350 industrirobotar i månaden. Lägg till detta att i Japan bygger robotar andra robotar 24 timmar om dygnet. Tills helt nyligen var man i Storbritannien föga intresserad av de mekaniska människorna. Men i dag har situationen förändrats. Firmor som säljer robotar har blivit översvämmade av förfrågningar från fabriksägare och företagsledare, och antalet industrirobotar som går ut i arbetslivet i Storbritannien ökar.
Amerikanska industrirobotinstitutet, en handelsgrupp i Dearborn i Michigan i USA, intygar de mekaniska människornas invasion genom att förutsäga att robotförsäljningen i Förenta staterna kommer att öka från 70 millioner dollar år 1980 till 225 millioner dollar år 1985.
För att bättre förstå den här plötsliga invasionen av industrirobotar måste man förstå skillnaden mellan automatiserade maskiner, som under flera generationer har varit i bruk inom industrin, och maskiner som kallas industrirobotar. Amerikanska industrirobotinstitutet ger kanhända den bästa definitionen av vad som gör en robot till en robot: ”En flerfunktionsmanipulator, som går att programmera om, utformad för att flytta material, delar, verktyg eller specialiserade apparater genom olika programmerade rörelser i syfte att utföra en mängd olika uppgifter.”
En enkel automatiserad maskin är utformad endast för att göra en enda sak. När det gäller den amerikanska upplagan av denna tidskrift, är det så att prenumerationsexemplaren viks och förses med omslag av maskiner som är speciellt utformade för den uppgiften. Det är deras enda funktion. De kan inte utföra någon annan uppgift. Industrirobotar kan man däremot programmera till att göra många saker. De kan putsa fönster, steka ägg, måla, svetsa eller slå in tidskriftsexamplar. Häri ligger robotens verkliga värde för industrin.
Industrirobotens rörliga delar är flexibla, och de kan beskrivas som en människas kroppsdelar: midja, skuldra, armbåge, arm och handled. De kan upprepa nästan alla rörelser som en människas arm och handled kan utföra; de kan till och med röra om i en kaffekopp. Till deras arbetsgivares förtjusning går det att programmera alla deras rörelser. De kan till exempel programmeras till att utföra ett arbete om och om igen eller upphöra med det och göra något annat. De är också utformade för att arbeta tillsammans med människor och i människors takt, så att de inte kommer i konflikt med rådande verksamheter. Skulle detta kunna vara människans fulländade tjänare?
Men det här är inte allt! Industrirobotens förmågor blir fler och fler. Det går lätt att lära roboten också de mest komplicerade funktioner. Lägg märke till hur enkelt det är, enligt beskrivningen i en tillverkares egen robotlärobok:
”Med hjälp av en styranordning, som man håller i handen, lär man industriroboten arbetet genom att bokstavligen talat leda den vid handen genom dess tilldelade uppgift. Uppspelningshastigheten är oberoende av inlärningshastigheten, så att funktioner som den lär in långsamt kan den utföra perfekt med hög hastighet. Den här inlärningsmetoden garanterar kort monteringstid, snabba byten till nya arbeten och snabba programjusteringar. Man kan lagra många program i dess minne och ta fram dem när de behövs. Man kan lära den underprogram för att underlätta komplicerade arbeten, och man kan ändra delar av program utan att avbryta produktionen. Program kan lagras på magnetband för framtida bruk. Minneskapaciteten kan utvidgas för mera komplicerade uppgifter.”
Hade du en gång känslan att du som mänsklig arbetare var oumbärlig? Känner du dig plötsligt hotad? Om du är en industriarbetare, hur stor del av arbetsdagen ägnar du egentligen åt ditt arbete? Är du en kverulant? Är du oftare ”sjuk” och borta från ditt arbete än dina arbetskamrater? Akta dig! Du kan bli ersatt av en robot. Din arbetsgivare undersöker kanske redan fördelarna med att anställa en industrirobot. Den blir aldrig trött i sitt arbete. Den kan arbeta dag och natt. Den klagar aldrig, kräver aldrig löneförhöjning, är aldrig sjuk, börjar alltid arbeta i tid, tar aldrig semester, behöver aldrig bli bortkörd från dricksvattenfontänen av förmannen och tar aldrig några kafferaster. Tänk på detta: Det är någonting som orsakar robotinvasionen.
Företaget General Motors har omkring 400 industrirobotar i sina anläggningar. Dessa används först och främst för svetsning, sprutmålning, plock- och hanteringsarbeten och formgjutning. En av de nyaste industrirobotarna används för avsyning av bilar. Dessa robotar, som är utrustade med kameror, har en ”synförmåga” som människor inte kan uppnå. Även om man vid General Motors nu bara har 400 industrirobotar, räknar man med att fram till år 1985 installera 5.000. Enligt publicerade rapporter planerar man att installera mer än 14.000 industrirobotar fram till år 1990. Något att tänka på: Dessa industrirobotar kan vara i gång till en kostnad av omkring 30 kronor i timmen (i USA). Det inbegriper inköps- och underhållskostnader. Om du jämför detta med att ett företag betalar omkring 100 kronor per timme (i USA) i lön och sociala avgifter för en industriarbetare, så förstår du varför industrirobotarna ter sig så lockande.
Det måste medges att när industrirobotarna kommer in i arbetsstyrkan, ersätter de människor. När till exempel ett företag i Japan började använda en datoriserad industrirobot för att framställa delar till dammsugare, fann man att roboten och fyra människor kunde utföra samma arbete som det tidigare behövdes 120 arbetare till. Med hjälp av robotar behöver japanska företag mindre än hälften så stor arbetsstyrka för att montera TV-apparater som de flesta tillverkare i USA behöver. I Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Västtyskland har de fyra robotar som är ”anställda” som svetsare ersatt 22 svetsare. Av undersökningar gjorda vid den här fabriken med avseende på bruket av robotar framgår det att för varje arbete som en robot övertar försvinner mellan fem och sju arbeten.
Industrirobotarnas förespråkare framhåller att arbetarna borde välkomna de stålklädda arbetarna i fabrikerna, speciellt till farliga arbeten eller enkla arbetsmoment som arbetarna tycker är långtråkiga. Vid första påseendet kan det här argumentet låta berömvärt. Men det blir tvivelaktigt, när man tänker på att det är arbetsgivaren snarare än arbetaren som avgör vilka arbeten som är långtråkiga och farliga.
Ett annat argument som läggs fram av företagsledare, som redan använder eller planerar att använda robotar, är att de industriarbetare som blir ersatta av robotar kommer att helt enkelt överflyttas till kontorsarbeten. Det här argumentet låter också bra när det kommer från företagsledarnas läppar. Men hur många överflödiga industriarbetare kommer att vara kvalificerade för de kontorsarbeten som eventuellt kan skapas?
Även om industrirobotar i arbetsstyrkan kan ge större produktivitet och högre kvalitet på arbetet, skapar de samtidigt problem för de överflödiga arbetarna. Med avseende på automatisering sade Robert T. Lund, som är biträdande chef för Center for Policy Alternatives vid Massachusetts Institute of Technology i USA, ”att det allmänt kommer att bli problem för alla som påverkas av den nya tekniken på fabriker och kontor”. Han tillade sedan: ”Arbetare kommer att bli tvungna att flytta, lära sig nya färdigheter, byta arbete — allt detta skapar svårigheter.” För vilka kommer det att bli svårast? Unga industriarbetare kan se det som en spännande utmaning att flytta, lära sig nya färdigheter och byta arbete. Men hur förhåller det sig med de arbetare som har kommit upp i medelåldern eller däröver? Kommer de att välkomna en sådan förflyttning och förändring?
För närvarande används det största antalet robotar inom bilindustrin. General Motors, Ford och Chrysler har industrirobotar som ”anställda”. Också i många europeiska länder används robotar inom bilindustrin. I tidskriften Business Week för 3 augusti 1981 kommenteras en av Carnegie-Mellon University i USA gjord undersökning av vilken verkan industrirobotarna har. Av undersökningen framgår det ”att robotar, plus de som utvecklas med enkla sinnesförmågor, skulle kunna inta omkring 7 millioner av de arbetstillfällen inom industrin som för närvarande finns, av vilka åtminstone 45 procent omfattas av avtal med fackföreningar”. I Business Week heter det vidare: ”Inom Förenade bilarbetare, en av de få fackföreningar [i USA] som försöker tillmötesgå automatiseringen, räknar man med att mellan åren 1978 och 1990 kommer medlemsantalet inom bilindustrin att sjunka från 1 million till 800.000, samtidigt som man förväntar en årlig 1,8-procentig ökning av bilförsäljningen inom landet.”
I Europa, där de välkända bilarna Volkswagen och Fiat tillverkas, växer farhågorna för att robotinvasionen i fabrikerna kommer att medföra att ett stort antal arbetare blir överflödiga. Fiat har redan beslutat att dra in 7.500 arbeten. Arbetarna vid Volkswagenfabriken, vilka välkomnade samverkan med de stålklädda arbetarna, dvs. att dessa skulle ta över de mera olustiga arbetena, har nu börjat tänka om. De ser att robotarna tillverkas med högre intelligenskvot, med förmåga att ”se” och ”känna”, och att de därigenom kan slå ut den vanlige arbetaren, så att denne får ett enklare arbete — omvänd samverkan.
Nästan varje vecka diskuteras det i någon form av massmedier vad som talar för och emot industrirobotar. Somliga menar att fyradagarsvecka är lösningen. Andra menar att med tanke på att priserna ständigt ökar vill människor hellre arbeta övertid än få kortare arbetsvecka. Men vilka skälen för och emot än må vara, står roboten mitt ibland oss. Hur oskyldig den än ter sig, är den att räkna med. Det är verkligen sant: Robotarna är inte längre på väg — de är här!
[Infälld text på sidan 9]
Robotar har färdats till andra planeter och grävt jord. Inom kort kommer de att sändas ner i havet för att inspektera fartygsskrov
[Infälld text på sidan 10]
I Japan tillverkar robotar andra robotar 24 timmar om dygnet
[Infälld text på sidan 10]
De klagar aldrig, kräver aldrig löneförhöjning, är aldrig sjuka, börjar alltid arbeta i tid och tar inga kafferaster
[Infälld text på sidan 11]
Dessa robotar kan vara i gång till en kostnad av omkring 30 kronor i timmen (i USA). Jämför det med att företag får betala omkring 100 kronor per timme (i USA) i lön och sociala utgifter för en industriarbetare
[Infälld text på sidan 11]
En robot och fyra människor kan göra det arbete som det tidigare behövdes 120 arbetare till