Guldrush — av 1980-talets modell
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Australien
GULDFEBERN har spritt sig bland många australier, både rika och fattiga. För omkring hundra år sedan pågick den första guldrushen. I dag är guldsökarna, utrustade med elektroniska sensorer, tillbaka och finkammar marken för att snabbt försöka bli rika — och detta med viss framgång!
Det uppges att två infödda guldsökare i västra Australien fann guld till ett värde av 3.000 kronor i minuten. En annan ung man, utrustad med en metalldetektor, fann en guldklimp på 270 gram, värd omkring 30.000 kronor. Ytterligare en annan person grävde fram två guldklimpar som vägde omkring 285 gram. I sydöstra Australien fick ett par med en fininställd metalldetektor upp en ”dyrgrip för samlare”, en guldklimp som vägde omkring 27 kilo, med en ”prislapp” på 5 millioner kronor. Den låg bara 15 centimeter under markytan.
Innan du packar och ger dig i väg till ett guldfält, önskar du emellertid kanske få veta lite mera om din hägrande guldfyndighet. Hur ser guld ut? Var finner man det? Hur är det med kattguld? Och vad kommer guldet att göra för dig, eller med dig?
Guldets glans
Under sina bemödanden att utforska historien genom utgrävningar har forskare slagits med häpnad av de guldrikedomar som forna tiders härskare lämnat efter sig. År 1873 grävde Heinrich Schliemann fram 8.700 guldföremål, däribland ett diadem förfärdigat av 16.000 guldstycken, i samband med sitt sökande efter den forntida grekiska staden Troja. När gossekungen Tutanchamons grav öppnades efter drygt 3.000 år, fann arkeologerna en värld av guld, däribland en guldtron, guldskrin, en ansiktsmask av guld och en sarkofag av rent guld.
Under de senaste åren har man bärgat gulddubloner värda många millioner kronor från spanska gallioner som sjunkit utanför Floridas kust i USA. Från en våt grav utanför Bermudaöarna kom ett krucifix tillverkat av guld och prytt med sju smaragder. Dess värde ligger så högt som mellan 90.000 och 250.000 kronor.
Upptäckter i likhet med dessa understryker en av guldets mest framträdande egenskaper: att det är beständigt och aldrig blir anlupet. Trots att de spanska dublonerna hade legat i vatten i hundratals år, såg de lika nya ut som de gjorde den dag de tillverkades.
Guld är oerhört tungt och har en tät atomstruktur. Det är också formbart. Det kan hamras ut till bladguld som är så tunt att ljuset kan skina igenom, ja, i själva verket kan man göra det så tunt som en tiotusendels millimeter. Det är också tänjbart. Ett enda gram guld kan dras ut till en fin tråd, som är drygt 2 kilometer lång.
Mången entusiastisk guldsökare har grävt fram metallklimpar med den rätta färgen och lystern bara för att finna att det varit pyrit eller kattguld. Fastän pyriten till utseendet liknar den dyrbara metallen, består den huvudsakligen av svavel. Man kan göra ett enkelt prov genom att skrapa klimpen mot baksidan av en kakelplatta. Pyrit lämnar en grönblå rand efter sig; en guldgul rand visar att det rör sig om glansen från äkta guld.
Sökandet efter guld
Det är ganska troligt att det finns guld under dina fötter där du befinner dig just nu. Det förekommer i de flesta jordar och bergarter överallt i världen, och allt havsvatten innehåller guld. Förekomsterna är emellertid så obetydliga att kostnaderna för att utvinna guldet skulle bli mycket större än dess eget värde. Till och med i moderna gruvor i Sydafrika måste man bearbeta fem ton malm för att få fram enbart omkring 30 gram guld.
Under 1850-talet producerade Australien 50 procent av världens guld. Men detta var ett flyktigt ögonblick av ära, för Sydafrika ligger nu främst på listan över stora guldproducenter, följt av Sovjetunionen, Canada och USA. Ändå är många av dessa verksamheter inte i strikt mening ”guldgruvor”. Guld är i stället något som man får ut som en biprodukt i samband med brytningen av zink, koppar och andra mineral.
Nu för tiden är det så att det sökande efter guld som utförs av kommersiella företag inbegriper expertis av geologer och kemister och noggrant planerade arbetsoperationer. När man lokaliserat en guldfyndighet, antingen nära markytan eller djupare ned i marken — somliga gruvor i Sydafrika når ett djup av fem kilometer — utför man tre grundläggande arbetsoperationer. Först bryter man malmen med konventionella metoder. Därefter anrikar man guldet med hjälp av kemiska eller mekaniska processer eller bådadera. Sedan raffinerar, renar, man guldet och gjuter det i tackor. — Se Vakna! för 8 september 1978.
Guldmyntfot
I början av 1900-talet hade det blivit brist på guld och silver för mynttillverkning. Därför började regeringarna ge ut papperspengar i stor skala, drivna därtill av de behov som uppstod i en värld i krig (1914). Snart upphörde man med att prägla guldmynt, och mynt tillverkade av billigare metaller ersatte dessa. Nu framställer många länder mynt av aluminium.
Eftersom guld upphörde att utgöra myntfoten för pappersvaluta, kom andra delar av ett lands tillgångar, till exempel olja eller fast egendom, att träda i stället. Den internationella handeln ökade, men varje nation hade sin egen valutakurs, vilket försvårade rättvisa växelkurser. Därför bildades Internationella valutafonden år 1944 för att upprätta och bevara en stabil växelkurs mellan länderna. Drygt hundra länder anslöt sig och enades om att deras respektive lands valuta skulle stå i ett visst förhållande till Förenta staternas dollar, som var ”lika god som guld”. Icke-amerikaner som innehade USA-dollar kunde inlösa dem mot guld till 35 dollar per uns (31,1 gram; nästan 6 kronor per gram).
Men med tiden kom USA att ha större skulder till andra länder än vad det kunde betala i guld. År 1971 upphörde landet därför att betala ut guld till dem som det hade handelsförbindelser med på andra kontinenter. När USA:s valuta upphörde att vara baserad på guldmyntfot, steg priset på guld på ett häpnadsväckande sätt. Från 1934 till 1971 låg guldet på nästan 6 kronor per gram; i början av år 1980 hade det skjutit i höjden till omkring 125 kronor per gram (i Sverige 113 kronor). Senare har det sjunkit och tidvis varit nere i omkring 60 kronor per gram.
När det bara är guld som duger
Man uppskattar att omkring 60 procent av allt guld är i förvar hos banker och statsmakter. Återstoden för en ganska aktiv tillvaro. Legeringar av den dyrbara metallen används till infattningar för juveler för att skapa montage som slår en med häpnad. Man kan göra guldinläggningar i fint porslin, medan bladguld används för att framhäva skylttecken på kontorsfönster eller titlar på bokpärmar och bokryggar.
Om man närmare undersöker ett guldsmedsarbete av något slag, lägger man märke till tre eller fyra små markeringar som är instämplade i det. Märkena anger tillverkare, tillverkningsort och år. En karatstämpel finns också med. Denna betecknar mängden rent guld i förhållande till någon annan metall, till exempel koppar eller silver. Guldlegeringar mäts i karat. Rent guld på 24 karat är sällsynt i sådana ornamenteringar, eftersom det är för mjukt att använda. En vanligare kontrollstämpel är 22 K (i Sverige förekommer nästan enbart 18 K), vilket betyder 22 delar guld och två delar av en annan metall per viktenhet.
När astronauterna färdades i sin raket på väg mot månen, hade man intensiv hetta och utstrålning från solen att kämpa med. Eftersom guld har förmågan att reflektera så mycket som 98 procent av solens strålar, var viktiga delar av rymdskeppet överdragna med guld. På liknande sätt är hjälmvisiren och den livsviktiga ”navelsträngen” som används vid rymdfärder överdragna med ett tunt lager av guld. Moderna jetflygplan har också guldbelagda sektioner för att skydda människor och viktiga delar från att utsättas för hetta.
Eftersom guld är en utmärkt ledare av elektricitet, används det alltmer i elektroniska kretsar av miniatyrformat, i datorer och i kommunikationssystem för undervattensbruk.
På grund av att guld är bakteriefritt och stabilt används det inom tandvården vid lagning av tänder. Om du har en tandfyllning av guld, är den en del av den beräknade mängd av 75 ton guld som används varje år till att fylla ut luckorna i leenden. Inom medicinen har man låtit patienter inta guld för invärtes bruk för att skydda livsviktiga kroppsorgan i samband med strålningsbehandling. Man har använt guld vid behandling av ledgångsreumatism, vid cancerbehandling och inom kirurgin, även om denna användning ännu befinner sig i sin linda.
Guldupptäckter som gjorts på senare tid i de australiska delstaterna har i mycket stor omfattning bidragit till spridningen av guldfebern. Enbart i delstaten Victoria har antalet av dem som innehar rättigheter att leta guld hastigt stigit från 3.500 till 25.000 på ett år. Har du planer på att ge dig in i 1980-talets guldrush?
Om du har det, var då på din vakt, för det är inte utan orsak som ordet ”feber” används i samband med jakten efter guld. Det är alldeles för lätt att skjuta försiktigheten åt sidan, när man vädrar guld, att offra normer som varit en väsentlig del av ens liv, att satsa mer pengar än man har råd med, att fullständigt ruinera sig själv ekonomiskt och känslomässigt, att låta mer tid rinna bort än vad som är vist och att helt fördärva sitt familjeliv.
För två år sedan körde en kvinnlig guldletare och hennes unge son ut i den australiska obygden. Det dröjde nästan sex månader innan fordonet och kropparna påträffades. De försvunna hade fortfarande vatten i bilens kylare och gott om mat. Och de dog inom en kilometer från en källa.
Om du märker att du lockas av 1980-talets guldrush, bör du alltså förvissa dig om att du tar med i beräkningen inte enbart det guld du hoppas finna, utan också kostnaden. Priset kan bli högre än den vinst du tänkt dig. I 1 Timoteus 6:9, 10 står det skrivet: ”Men de som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.”