Vad händer när du äter?

”JAG är hungrig!” När kroppen signalerar detta trängande behov, är det mycket få av oss som gör något större motstånd.

Men har du någonsin undrat vad som händer när du äter? (Det vill säga förutom att det visar sig runt midjan.) Jesus Kristus konstaterade en gång att ”allt som går in i munnen går vidare till tarmarna och töms ut i kloaken”. (Matteus 15:17) Men vad som händer däremellan och varför det händer är till största delen ett verkligt mysterium — till och med för vetenskapsmän. Men låt oss ändå se lite närmare på de allmänt accepterade teorierna om hur den mänskliga maskinen får sitt ”bränsle”.

Varför man blir hungrig

Uttrycket ”man är vad man äter” är överdrivet men faktiskt ändå sant. Kroppens celler består nästan uteslutande av molekyler som hämtats ur födoämnen och vätskor vi förtärt. Kroppen håller ständigt på med att underhålla, tillverka, reparera eller förstöra dessa celler. Ätandet tjänar därför ett större syfte än att bara fylla magen. Det ger bränsle och material för kroppens ständigt pågående byggnadsprojekt. Skaparen har i sin vishet konstruerat oss med ett inbyggt alarmsystem som talar om för oss när kroppen behöver mer föda.

Många forskare tror att en del av hjärnan som kallas hypotalamus — inte magen — spelar en stor roll när det gäller att väcka lusten att äta. En person med tom mage kan visserligen få utstå det som bibeln kallar ”brännande hunger” — kraftiga sammandragningar i magen. (Klagovisorna 5:10) Men de flesta av oss har aldrig upplevt detta. Ofta äter man av vana eller på grund av psykologiska faktorer. Ja, bara åsynen eller lukten av mat kan framkalla hunger! Men det verkar som om hjärnan dessutom kontrollerar kroppens blodsockernivå, och om denna sjunker, kan det göra att man känner sig hungrig. Somliga tror till och med att hjärnan har en inbyggd ”spärr” som kontrollerar hur mycket fett som finns i kroppen. Kemiska ”budbärare” kan sända informationer till hjärnan när fettnivån blir för låg. Detta får till följd att man känner sig hungrig. Lyckligtvis ger hjärnan också upplysning om när vi ätit tillräckligt. Men om detta system fungerar bristfälligt (som det tycks göra hos somliga människor), kan man äta långt efter det att man blivit mätt. Detta kan vara en av många orsaker till fetma.

Färden från munnen till magen

Ända sedan Gud gav människan tillåtelse att äta ”alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt” har människan gjort detta. (1 Moseboken 1:29) Efter floden på Noas tid fick människan ett nytt tillskott till sin matsedel — kött. (1 Moseboken 9:3) Kött och grönsaker innehåller viktiga näringsämnen, till exempel proteiner, fetter och kolhydrater. Problemet är emellertid att kroppen bara kan uppta små födoämnesmolekyler, medan molekylerna i protein, fett och kolhydrater är tämligen stora. Vid matsmältningen klyvs därför dessa i mindre och enklare molekyler.

Redan då man ser, känner lukten av eller tänker på god mat, börjar kroppen förbereda sig för matsmältning. Tänk dig till exempel att du framför dig har en saftig, benfri bit kycklingbröst instoppad mellan två skivor nybakat grahamsbröd. Bara åsynen av det får det att vattnas i munnen på dig, inte sant? Utan att du märker det börjar din mage avsöndra matsmältningsvätskor. När du nu tar en rejäl tugga av denna läckerbit, sätter kroppens matsmältningssystem full fart. Munnen värmer (eller kyler) födan till den rätta temperaturen. Tuggprocessen gör inte bara att du känner smaken på födan, utan finfördelar den också till en massa som lätt kan sväljas ner. Spottkörtlarna hjälper till genom att pumpa ut saliv som fuktar och mjukar upp födan. Enzymer i saliven tar itu med brödet och klyver stärkelsen i enklare kolhydrater.

Från munnen måste din mat nu färdas till nästa anhalt — magsäcken. Där kan kycklingen smältas. Svälj nu en tugga. Genom en reflexrörelse tillsluts nu luftstrupen, så att maten glider ner i matstrupen. Där stannar den emellertid inte länge. Genom sammandragningar av muskulaturen förs den på några sekunder ner i magsäcken. ”Sammandragningarna är så kraftiga”, säger en författare, ”att födan skulle tvingas ner även om den som äter stod på huvudet.” I kardia, eller övre magmunnen, finns en ringmuskel som fungerar som en backventil och låter födan passera ner i magsäcken men hindrar magsaften från att stiga upp i matstrupen.

Var och en som haft den föga angenäma erfarenheten att kräkas vet att magsäcken faktiskt är en behållare med syra. I flera timmar ältas nu födan i saltsyra och enzymer. Där smälts din kyckling, steriliseras och bryts ner i proteinmolekyler som kallas polypeptider.

Somliga människor har beklagligt nog brist på saltsyra och enzymer i magsäcken. Detta får till följd att matsmältningsförmågan blir allvarligt nersatt. De kan stoppa i sig mängder av näringsrik föda men ändå vara undernärda. Å andra sidan finns det somliga som har ett överskott på magsyra och lider av den så välbekanta halsbrännan eller till och med utvecklar magsår. Man gör väl i att tänka på sin diet och inte äta födoämnen som magen vanligtvis inte tål. Man bör också tänka på känslornas inverkan. På Jobs tid kände sig Elihu känslomässigt oroad när han undertryckte sin önskan att tala ut. ”Mitt inre [Min buk, NW] är som instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.” (Job 32:19) En person som har ett ”lugnt hjärta” kan emellertid undvika onödiga magbesvär. — Ordspråksboken 14:30, NW.

Näringsämnenas upptagning och distribution

Efter flera timmar i magsäcken har födan nu förvandlats till en flytande massa som kallas kymos. Denna massa pressas undan för undan ut i duodenum, den första delen av tunntarmen. Där fortsätter matsmältningsprocessen.

De enzymer som finns i tunntarmen får nu hjälp av levern som producerar galla — en gulaktig, alkalisk vätska. Kroppen producerar dagligen mellan 500 och 800 milliliter av denna bittra vätska och lagrar den i gallblåsan. Vid behov avsöndrar detta organ en precis lagom mängd galla för att fettet skall kunna emulgeras, dvs. omvandlas till små droppar. När detta arbete är avklarat sätter enzymerna i gång med att utföra sina kemiska underverk. Det som är kvar av din smörgås förvandlas till mikroskopiska partiklar! Men hur blir dessa partiklar en del av din kropp?

Genom absorption. Det tar nämligen några timmar för den smälta födan att passera från tunntarmen till nästa anhalt på färden: tjocktarmen. Under tiden stöter den på milliontals små fingerliknande utskott som kallas tarmludd, eller villi, och som täcker tunntarmens väggar. Genom dessa tarmvilli absorberas födan — antingen av lymfan eller av blodet. Genom blodkärlssystemet förs de smälta näringsämnena till levern, denna fantastiska ”fabrik”. Där bryts molekylerna ner ytterligare. När kroppens celler sedan behöver repareras, använder levern detta råmaterial för att tillverka eller sammanfoga ”reservdelar” — aminosyror och proteiner. Den kan också lagra och senare sända ut glukos som bränsle till kroppens celler. Levern är också en lagerlokal. När cellerna senare behöver repareras, sänder kroppen ut en signal till levern som vid anfordran tillhandahåller en del av det behövliga reparationsmaterialet.

Men vad händer med den delen av födan som inte absorberas? Det upptagna vattnet går så småningom till njurarna och avlägsnas via urinblåsan. Fasta avfallsprodukter passerar tjocktarmen, eller kolon, och töms ut via ändtarmen. Eftersom kolon fungerar bäst när den är relativt full (och mycket tyder på att detta innebär fler fördelar för hälsan), rekommenderar många läkare en fiberrik diet, det vill säga en diet som är rik på osmältbara material, till exempel kli, som en hjälp till regelbundna tarmtömningar.

”Danad så övermåttan underbart”

Denna korta översikt över kroppens matsmältningsapparat är en bekräftelse på psalmistens ord: ”Jag tackar dig [Jehova] för att jag är danad så övermåttan underbart.” (Psalm 139:14) Hur sinnrikt och fantastiskt är vi inte utformade! Och Gud har inte bara gett oss allt vad vi behöver i materiellt och fysiskt avseende för att hålla oss vid liv, utan han har också försett oss med den vägledning och den hjälp vi behöver för att få ut det mesta av livet! — Johannes 17:3.

[Bild på sidan 18]